Efter att Fångarna på fortets popularitet rasade så har kortväxta människor med skådespelarambitioner haft svårt att etablera sig på arbetsmarknaden. Det enda undantaget är inom den mest obskyra vuxenunderhållningen, där Ams spår en fortsatt hög efterfrågan på arbetskraft. Detta är både synd och skam! Annat var det under Hollywoods glansdagar!

Showgruppen Jed Buell´s Midgets är mest känd för att ha spelat munchkins i klassikern Trollkarlen från Oz, men redan året innan hade de varit stjärnor i en alldeles egen film, The Terror of Tiny Town. Det här matinéäventyret innehåller verkligen allt som ett äkta John Wayne-fan kan önska sig: knytnävsslagsmål, en sjaskig saloon med lättsam underhållning och vilda hästjakter (på shetlandsponnies).

Trots att filmen fick goda recensioner så kom inga uppföljare. Tack vare internet har dock detta bortglömda mästerverk fått ny publik. En vansinnig ung man på badmovies.org har till och med börjat eftefråga dvärg-remakes av Hollywoodklassiker som Rocky, Top Gun och Stjärnornas krig.

Bara en sista checklista till er som ska med till Midvinterblot i Västra Arås imorgon kväll. Roligt att så många har anmält sig förresten!!

Avresan sker som bekant från stadshuskajen kl 19:00. Vi samlas halv sju, båten går prick så kom i tid! Sören, som är ICA-handlare i Sickla (!), har ordnat allt fläsk i år så det behöver ni inte tänka på.

20.30 går årets tvekamp av stapeln (vem vågar utmana förra årets vinnare Ulf???) och efter det börjar "själva blot". Gulliga Anna-Greta har friviligt anmält sig att läsa första läsningen (Nu är nödens nätter långa, mörkret höljer Midgårds bygder. Troll och tursar trampar vägen, vättar går i världen fritt. ) Kan Anders kanske ta fortsättningen?

Kom ihåg att ta med egna ymnighetshorn, raggsockar och plädar. (Det finns ett fåtal att låna, först till kvarn är det som gäller! SMHI lovar flera frostgrader!)

Och, jag fick precis bud från Rurik och Geronimo som vi träffade på tinget i somras. Deras färja har blivit lite försenad, men de lovar att sluta upp någon gång "under kvällen".

Väl mött!
Tummen

Stumfilm i all ära, men om jag ska kunna tjäna några pengar här i livet så är det bara high concept som gäller. Jag har därför filat lite på en lagom actionfylld och barnvänlig julhistoria som jag tror skulle kunna gå hem hos den breda massan. Innan jag presenterar idén för Paramount tänkte jag dock dela med mig av den till mina kära bloggläsare.

Den karismatiske svenske sektledaren Rune Sjögren har tröttnat på det sätt som julen firas på i Västerlandet. Mammons krafter och hedniska ritualer har allt för länge fått stå i centrum. Tillsammans med sina brottsligt lojala anhängare planerar han därför att, på själva julafton, spränga Tomteland i Rovaniemi.

En av Tomtelands verkliga trotjänare är Pekka Lahtinen. Han har knegat där som tomtenisse i 22 år utan att någonsin bli befodrad, trots att det var hans farbror som en gång i tiden grundade parken. Några veckor innan jul får Pekka ett oväntat besök av sin lillebror Juha. De har varit bittra ovänner ända sedan Juha lämnade Lappland för Helsingfors och affärsvärlden femton år tidigare. Juha berättar att han precis skaffat sig aktiemajoritet i Tomteland och planerar att återvända. Han genomför en rad radikala förändringar i parken som Pekka högljutt protesterar mot. Men när de upptäcker terroristhotet, och att såväl styrelsemedlemmar som tomtenissar är involverade i konspirationen, tvingas de sammarbeta mot alla odds...

Det här har jag gått och misstänkt under en längre tid och nu har jag fått det bekräftat, svart på vitt. Risifrutti är alltså inte ett jättebra och nyttigt mellanmål!

Källa: Apotekets tidning.

Idag rotade jag bland mina gamla papper och hittade ett stumfilmsmanus som jag skrev tillsammans med min kamrat Lars för några år sedan. Jag beslutade mig för att putsa upp det hela en aning och publicera inledningen av manuset här på bloggen, i hopp om att det ska upptäckas av någon välvillig producent.

INT. SALONG-KVÄLL

Två syskon, OLIVIA och RICKARD dukar ett matsalsbord. På bordet står rolig mat: en svan och korvar som ringlar sig. Syskonen är mycket olika i klädseln. Olivia är elegant och snofsig, medan Rickard försöker se proletär ut.

OLIVIA

Tänk, snart kommer far hem från sin stora resa!

RICKARD

Far är en exploatör!

Syskonen tittar surt på varandra och återgår till dukningen. Ytterdörren öppnas på ett mycket dramatiskt vis. FAR, iklädd tropikkläder och med resväskor i händerna, kommer in i salongen. Hans barn välkomnar honom med överdriven entusiasm.

INT. SALONG-KVÄLL-LITE SENARE

Familjen är samlad vid matsalsbordet. Far håller låda. Han tar fram en plastorm som han skrämmer Olivia med.

OLIVIA

Åh, det är så roligt att höra om fars resa till Orienten!

INT. SALONG-KVÄLL-MYCKET SENARE

Svanen är uppäten. Far pratar fortfarande. Olivia och Rickard ser inte längre särskilt roade ut.

RICKARD

Ja, far är då en lysande konversatör!

Far skrattar åt sarkasmen och dunkar honom i ryggen. Rickard viker ihop sig och tappar gaffeln i golvet.

OLIVIA

Men vad ska far göra med alla rikedomar som han samlat på sig där borta?

Far skruvar på sig. Olivia fortsätter skyndsamt.

OLIVIA

Du borde anlägga en stor park, där vi kan ha gårdsfester och förlusta oss!

EXT: LUSTTRÄDGÅRD-DAG

Glada och förmögna människor i sommarkläder spelar krocket och kurtiserar.

INT. SALONG-KVÄLL

Rickard står upp och viftar med armarna.

RICKARD

Du tänker bara på förlustelser! Pengarna ska naturligtvis ges bort till de fattiga.

OLIVIA

Åh, din glädjedödare! Varför ger du då inte bort din spatserkäpp i silver?

RICKARD

Utsugerska!

Syskonen kastar mat på varandra. Far får gå in och avbryta.

FAR

Nu kära barn måste jag gå in till mig och vila upp mig efter min resa.

INT. ARBETSRUM-DAG

Skrivbordet är belamrat med kemisk utrustning. Far är sysselsatt med ett experiment.

INT. SOVRUM 1-DAG

Rickard knyter upp slipsen och speglar sig.

RICKARD

Far är en girigbuk. Han kommer aldrig att bygga något fattighus.

INT. SOVRUM 2-DAG

Olivia sitter på sängen och dagdrömmer med en krocketklubba i handen.

OLIVIA

Far är en snåljåp. Aldrig att det kommer bli någon lustträdgård.

INT. SOVRUM 1-DAG

Rickard håller upp slipsen som en snara framför spegeln.

RICKARD

Men om jag bringar honom av daga blir hälften av rikedomen min. Det ger i alla fall lite till de fattiga.

INT. SOVRUM 2-DAG

Olivia håller upp krocketklubban i en hotfull pose.

OLIVIA

Men om jag gör mig av med honom blir hälften av hans pengar mina. Då blir det i alla fall en liten trädgård.

INT. ARBETSRUM-DAG

Rickard smyger in i rummet med slipssnaran gömd bakom ryggen. Far ligger böjd över sitt skrivbord, till synes livlös. Kemiutrustningen står framme. Rickard undersöker fadern hastigt, han märker dock att någon annan är på väg in i rummet och gömmer sig bakom gardinen. Olivia kommer in med krocketklubban i högsta hugg. Hon ska precis slå till när hon märker att far redan är livlös. Rickard kliver fram bakifrån gardinen.

RICKARD

Där tog jag dig på bar gärning. Du hade ihjäl far, och nu kommer du tillbaka för att försäkra dig om att han verkligen är död.

OLIVIA

Jag tycker snarare att du verkar synnerligen misstänkt. Vad gjorde du annars bakom gardinen?

RICKARD

Jag ska sätta dit dig, din lismare!

OLIVIA

Du ska få sona dina brott, din skurk!

Det har varit mycket smällande i telefonlurar och högljudda bråk hemma hos mig i helgen. Jag har nämligen precis sagt upp bekantskapen med min gamle vän George Soros. Medan jag under det senaste året hankat mig fram med hjälp av studielån och förnedrande call centers har denne skrupelfrie man tjänat en förmögenhet på de svenska jultraditionerna.

När vi talades vid i somras så skröt han endast, vitt och brett, om den simhoppskola för mindre bemedlade barn som han inrättat i norra Budapest. Inte ett ord sades om att han precis inlett en stor spekulationsvåg på den internationella kryddmarknaden!

En rad mystiska omständigheter ledde till att sommarens krokusskörd i Iran blev den sämsta i mannaminne. Kilopriset för saffran är nu uppe i 15700 kronor, och samtidigt kunde Soros dra in sin tionde dollarmiljard. Detta i ett samhälle där andra tvingas blanda bark i bullarna för att kunna pröjsa hyran!

Ett återkommande tema här på bloggen har varit min stora kärlek till den engelska gruppen the Beatles, som bestod av John, Paul, George och Ringo. Alla hade de olika personlighetsdrag, fast flickornas favorit var ändå George, den tyste beatlen. Men nog om detta, idag tänkte jag faktiskt, för ovanlighetens skull, kasta lite skit på the Beatles.

I början av sin karriär hade gruppen en tio-i-topphit med biten "I Want to Hold Your Hand" och för att undvika framtida missförstånd vill jag understrycka att jag verkligen inte diggar den låten. Nej, den är ju skitdålig, eller hur? Frågan är om den inte kan tävla om titeln "Världens sämsta pophit"?

Texten är totalt meningslös och när det gäller mesighet kan låten till och med tävla mot Simon & Garfunkels "Feelin' Groovy". Det är dock inte detta som väckt min aversion, utan låtens inställsamma oskuldsfullhet. Jag tror knappast att de var så okyssta och oskyldiga som de vill ge sken av. Beatles började ju, för sjutton gubbar!, sin karriär med att spela rockcovers på Reeperbahns strippklubbar. Dessutom var väl Lennon redan pappa när låten kom?

Förlåt för att jag brusar upp sådär, men jag kom och tänka på det hela när jag diskade ett enormt tallriksberg, och sen blev jag tvungen att berätta det för någon.

Hej!
Tummen upp har för närvarande sålt sin själ till slaviska institutionen, men jobbar på att köpa tillbaka den och återgå till bloggandet i slutet av nästa vecka. Under tiden får ni roar er med att spela dataspel eller gå på disco, som alla andra ungdomar.

Mvh
Mefisto

När jag frilansar som privatdetektiv tvingas jag titt som tätt att smyga på skumma smugglare, procentare och spioner. Man måste verkligen vara försiktig vid sådana tillfällen. Extra viktigt är det att skurkarna inte hör när jag pratar i walkie talkie med högkvarteret. För att vara på den säkra sidan använder vi oss därför av ett hemligt språk. (I början pratade vi engelska istället, men eftersom många bovar kommer från Amerika så var det en dålig idé.)

Språket vi använder kallas fikonspråket, och är strå't vassare än det något svenne bananiga rövarspråket. Så här pratar man fikonspråket, det är alls inte så svårt som det kan verka!

1. Tag ett ord, t ex grädde

2. Dela ordet efter den första vokalen och byt sedan plats på delarna, i det här fallet blir det dde grä.

3. Sätt fi före den första delen och kon efter den andra. Grädde på fikonspråket heter alltså fidde gräkon

Fikonspråket utvecklades av Kustbevakningen under beredskapstiden. Tack vare detta så var det omöjligt för tyskarna att avlyssna den svenska radiokommunikationen. En del ord på fikonspråket blir riktigt obscena. Kungliga flottan heter till exempel Fingliga kukon fittan flokon.

Tidigt i morse, då jag vandrade hemåt i årets första snöslask, föddes en radikal tanke i mitt huvud:

-Jag borde ta en vit månad, för sjutton gubbar!

När hade jag egentligen en sådan senast? Det kan jag då alls inte minnas. Men oroa er inte, avhållsamheten är inte en följd av ett allt för vilt leverne från min sida. Snarare ser jag det som ett sorts socialt experiment, och jag hoppas kunna bjuda på mycket intressant nykteristbloggande under de kommande veckorna. Ikväll mjukstartar jag med en 25-årsfest.

Ny sport upptäckt!

En Lawn - Tennis klubb för idkande af Lawn - Tennis - spel, ett slags engelskt bollspel, är i dagarna bildad i Halmstad. Spelet, som ser ut att vara intressant, och på samma gång gifva en behaglig motion, är helt nyligen öfverflyttadt till svensk mark.
(Hallandsposten den 1 juli 1887)

Erotik

Enligt färsk statistik är det endast 1,5% av internet som innehåller pornografi. Jag tänkte därför protestera mot detta bigotteri och dra mitt strå till stracken genom att publicera en mustig och barnförbjuden limerick, skriven av rimmästaren Hasse Duhrin.

En skönhet från Ängelholms stad,
är på stranden och gör folk glad.
Utmaningar hon gillar,
och för henne killarna trillar.
Eller följer med henne, på ett bad

Limerickarna betraktas ofta som kätterska av kyrkan, och totalitära regimer brukar se dem som osunt dekadenta. Här kan du lära dig göra dina egna fräcka verser som du sedan kan skicka till kompisarna över I Seek You (ICQ).

Världens sämsta konspirationsteori utsedd!

"I ryska nationalistkretsar hävdas till exempel, att man vid en närmare granskning av moskvametrons plan finner att denna plan bildar en sexuddig davidsstjärna och följaktligen proklamerar judarnas herravälde över den ryska huvudstaden. "
Boris Groys, "Stalins T-bana som den enda verkliga utopin."


Det är tveksamt om ens Ahmed Rami tror på den här teorin. Kanske kan man börja använda Moskvas tunnelbanekarta som ett alternativ till Rorschachs bläckplumpstest?

När jag växte upp fanns det en stark lobby, ledd av Unga forskare och Hans-Uno Bengtsson, som med hjälp av studentikos humor och flytande kväve försökte intala oskyldiga ungdomar att fysik inte bara är intressant utan även något häftigt och en tillgång i det sociala livet. Man behöver inte vara Noam Chomsky för att räkna ut att allt detta bara var båg, och att det bakom det hurtiga spexandet fanns en dold dagordning som gick ut på att rekrytera unga likriktade ingenjörer till den svenska teknikindustrin.

De senaste dagarna har dock mitt hårdnackade motstånd mot parollen "fysik är coolt!" börjat mjukna något. Anledning: jag har gjort mitt första besök på Tekniska museet på typ sexton år.
Den stora salen med gamla velocipeder, automobiler och Messerschmitt-plan var visserligen inte lika imponerande som sist och största delen av Teknorama var också en besvikelsen. (De stackars barnen får fortfarande leka och lära med hjälp av gamla HyperCard-program.) Museet hade dock införskaffat något som med råge kompenserade för dessa tillkortakommanden:

Mindball

Spelet går ut på att genom att vara så lugn och koncentrerad (dvs generera låga alpha- och thetavågor) som möjligt få över en kula till slutet av motståndarens planhalva. Mindball har skapat nya utmaningar för världens alla yogis, jediriddare, och aikidomästare. Personligen anser jag att spelet är det roligaste och mest beroendeframkallande som uppfunnits sedan bordshockeyn gjorde entré.

INT. MUSEUM - DAG
Två unga män, PELLE och TOM, sitter böjda över ett bräde. Elektroder är fästade vid deras pannor. Två barn, ungefär sex år gamla, och SMÅBARNSPAPPAN tittar otåligt på dem.

SMÅBARNSPAPPAN
Nu är det väl ändå ungarnas tur?

TOM
Så fan heller.

SMÅBARNSPAPPAN
Ursäkta?

PELLE
Jag är ledsen. Men vi har bokat. Hela dagen.

SMÅBARNSPAPPAN
Bokat?

TOM
Men, tyst!

PELLE
Jo, vi måste träna. Till EM i Bukarest.

SMÅBARNSPAPPAN
Killar! Jag går och hämtar vakten.

TOM
Du, jag känner ingenjör Lundström. Passa dig!

SMÅBARNSPAPPAN får nog och puttar till TOM. PELLE kastar en sandal i huvudet på SMÅBARNSPAPPAN. Tumult uppstår.

Jag fann en lapp på stan

Årets julklapp

Smalfilm till Video

Rullband till musikkassett

070-938 30 08

(Jupiterfilm_video
Produktion@yahoo.se)

Tummen upp befinner sig ju som bekant ständigt i händelsernas centrum. Vid ett tiden idag var detta centrum beläget i Svenska Akademiens lokaler vid Stortorget. Iförd trenchcoat, baskermössa och med Moleskin-blocket i högsta hugg var jag på plats för att bevaka händelsen. För den som likt undertecknad tycker om att "titta på folk" fanns där mycket att hämta. Det var gott om gubbar med roliga skägg och stiliga, kulturella kvinnor.

Som tidigare berättats här på bloggen så lägger den ständige sekreteraren stor vikt vid valet av slips när pristagaren ska presenteras. På grund av alla kameror, trängsel och mikrofoner kunde jag dock inte se vilken färgkombination han valt den här gången. Däremot stod jag alldeles bredvid Gert Fylking. Precis som jag så hoppades han på Tranströmer. (Min relation till dennes dikter är visserligen ganska ytlig, men jag hade ändå satsat en slant på ladbrokes.com. Det är alltid roligast att heja på Sverige!).

Angående Doris Lessing: Det var naturligtvis ett glädjande besked, även om Akademien var lite väl sent ute. Redan år 2002 lyfte jag fram hennes författarskap i en djupgående B-uppsats. Det är inte omöjligt att de aderton haft den i åtanke när de nu äntligen omvärderat sin syn på Lessings prosa. (Nej, nu känns det som jag att jag måste lägga av. God natt, kära läsare!)

Ny livsstil!

Under september månad har jag arbetat på att utveckla en ny och vinnande personlighet åt mig själv. Till min hjälp har jag använt mig av lärdomsorakel som Nordisk familjebok och klassisk antropologisk litteratur. Mitt intresse riktades främst mot de tidigare så isolerade japanska öarna som nyligen öppnats upp för västerländska besökare. Jag inledde en disciplinerad tillvaro med långa arbetsdagar, budoträning och ett starkt intresse för ceremonier och sociala konventioner. Detta skänkte mig en inre harmoni, men få vänner och många oförstående blickar.

Jag drabbades därmed av ett starkt förakt mot den västerländska civilisationen. Bitter och desillusionerad tog jag min tillflykt till ett gods på landet, där jag provade på den slavofila livsstilen. Under höstskörden erfor jag för första gången hårt fysiskt arbete. Jag lät även skägget växa. samt utvecklade en ny filosofi som är en salig röra av nationalism, anarkism och religiös fanatism.

Under den senaste veckan har jag dock övergivit detta, och det känns som jag hittat hem då jag upptäckt, den ömsom karga, ömsom mustiga, fornnordiska personligeten. Här är några kommentarer som slank ur mig helt spontant i onsdags eftermiddag:


- Nå, var Gunnar hemma?
- Det får ni finna ut själva, men ett vet jag säkert och det är att hans spjutyxa är det!


- Vem är din konung?
- Harald Gormsson, svarade jag; och han är herre över hela Danaväldet.
- Hans namn har jag aldrig hört, sade Almansur.
- Däråt skall du vara glad, herre, ty så långt hans skepp fara, ha kungar bleknat för det namnet.

- Thungur knifur!

Den fornnordiska livsstilen är mycket social och det finns många trevliga aktiviteter och platser där man kan träffa likasinnade. Jag har även börjat skriva på självhjälpsboken Låt Snorre Sturlasson förändra ditt liv. Målgruppen är frustrerade män som sitter fast i kontorslandskap världen över.

Det händer att jag med nostalgi tänker tillbaka på min korta tid i Cool Britannia. Det är då inte festliga sevärdheter som Madame Tussauds, Picadilly Circus eller Speaker´s Corner som jag saknar, utan stadens eget community: gumtree.com. Gumtree startade som en BBS år 1991 och är idag mellan 20 och 40% tuffare än MySpace och Facebook tillsammans.

På sidan kan nyfikna och öppna Londonbor annonsera efter begagnade Simple Minds – tolvor, S/M – partners, och nya rumskompisar.

Många är de arbetsdagar som jag tillbringat på denna sida. Så här ser ett typiskt inlägg ut:

I'm looking for four drag queens or transvestites to become four members of the spice girls.

I need to find the following girls in the style of the original girls when they first formed.

Scary
Baby
Sporty
Posh

Get back to me asap for audition date or send email to s1p2t3@googlemail.com with either a picture or list of previous experience.

Officiell statistik visar att 37,5% av de som besöker gumtree.com är auktoriserade styckmördare. Eller åtminstone ensamma män som svarar på annonserna mest för att få någon att prata med.

Reklam

MR MADIBA

FROM BIRTH A GIFTED
AFRICAN SPIRITUAL
HEALER AND ADVISOR

No matter how difficult your problem is there is a solution to it. Problems concerning black magic, love, voodoo, sexual impotency, business transactions, exams & court cases. I can help you reunite with your loved ones, split unwanted relationships & gambling. For all your problems Mr Madiba is the answer, no disappointment.

Quick results Guaranteed!

PLEASE DON´T REMAIN IN SILENCE WITH YOUR
PROBLEM SEEK HELP FROM MR MADIBA

Tel: 020 7055 8262 Mob: 07960 682175

TURN YOUR SPARE TIME INTO HEALTH AND WEALTH
Distributors of Chinese health products are now in demand.
The NHS will soon be unableto cope with cure.
Prevention is the key to health in the 21st century.
ACT NOW.

For more information
and free Training in your
home and at your convenience,

Call Stanis; Independent Distributor

Tel: 07596 807 582 (mob)
Tel: 0207 2628 950 (home)

Fakta

På senare tid har det blivit vanligt att rockartister, istället för att bara sjunga sina sånger rakt upp och ner, gör korta videofilmer som ska illustrera musiken. Den rörliga bilden blir ytterligare ett sätt för artisterna att få utlopp för sin kreativitet.

Man måste dock komma ihåg att det även finns kommersiella motiv bakom det hela. De olika grupperna försöker hamna på hit-listorna och sälja sig själva, bland annat genom att anspela på våld och sexualitet. Filmerna har dock blivit mycket populära, inte minst tack vare kabeltevekanalen VH1, som sänder dygnet runt!

Enligt många ungdomar på andra sidan järnridån så är Videli Notj med Kino den bästa musikvideofilmen. Här i Väst är det mycket populärt med sk heavy metal. Till exempel Breaking the Law med Judas Priest. Sången skildrar den frustration och maktlöshet som många britter kände innan Margaret Thatcher och Falklandskriget återställde den nationella äran.

Asaguden Tor får inte bara åskan att mullra, han har även ett förflutet som amerikansk frihetskämpe i ett seriemagasin från 60-talet.

Get stuffed!

Idag har jag planterat en köttätande växt och adopterat Peters uppstoppade häger. Jag är lite orolig för att det kommer bli lite famljen Adams över min lägenhet, men den risken får jag ta.

På senare tid har jag funderat på att lägga ned bloggen för att istället fokusera all min kraft och energi på att leda en brevkurs med temat Den marxistiska romanen.

Efter att ha hört mig för bland vänner och bekanta har jag dock fått reda på att intresset för en sådan kurs är ganska svalt. Jag väljer därför istället att, ytterst motvillig, presentera valda delar av kursen här på bloggen.

I den första delen av kursen ska vi tillsammans titta närmare på Fjodor Gladkovs banbrytande verk Cement från tidigt 1920-tal. Som titeln antyder så kretsar romanen kring det alltid lika fantasieggande ämnet cementproduktion. Titeln har dock även en symbolisk dimension. Ett centralt tema är hur protagonisternas kommunistiska övertygelse och det socialistiska samhället stärks, d vs cementeras.

När krigshjälten Gleb Chumalov efter inbördeskriget återvänder till sin barndomsstad är det mycket som har förändrats. Hans älskade gamla cementfabrik ligger i ruiner och hans andra kärlek Dasha är numera en frigjord kvinna som är mer intresserad av konstruktivt partiarbete än sentimental romantik. Trots att alla tar honom för en hopplös drömmare så är Gleb fast besluten att restaurera och återinviga fabriken. Detta för honom in i en serie äventyr som får Uno Kronkvists tillvaro på Freja att verka långrandig. Bland annat får han reda på att Dasha haft en affär med den borgerliga ingenjören Kleist som såg till att Gleb hamnade i fångenskap hos de Vita under kriget. Dasha ångrade dock snabbt sitt handlande och sökte botgöra detta genom att arbeta för de Röda partisanerna under resten av kriget. I ett annat rafflande kapitel i slutet av boken upptäcker Gleb att partifunktionärerna Badin och Shramm missbrukar sina privilegier. De har skaffat sig extra vete och vodkaransoner samt hållit privata fester på partikontoret. Shramm försöker dessutom hindra att cementfabriken återinvigs. Gleb får emellertid tillstånd från industridepartementet att återuppta produktionen dessutom kommer en partikommision till staden och rensar ut alla koruppta element. Slutet gott, allting gott!

Instuderingsuppgifter:

1. Enligt Friedrich Engels ska den socialistiska realismen ge en sanningsenlig reproduktion av typiska karaktärer under typiska omständigheter. Hur märks detta i Cement? Har Gladkov lyckats med sin uppgift?

2. Den ryske folkloristen Vladimir Propp skrev 1928 det banbrytande verket Sagans morfologi. Där hävdar han att de ryska folksagorna kan förstås utifrån ett begränsat antal funktioner. Den följd i vilken de uppträder är alltid identisk, och alla sagor av en viss typ är identiska vad gäller strukturen. Finns det liknande funktioner inom den socialistiska realismen? Varför eller varför inte?

Tyckte du om Cement och är sugen på att läsa mer? I sådana fall kan jag även rekommendera Hur stålet härdades av Nikolaj Ostrovskij och Serafmovitj Järnströmmen.

Igår började min biologiska klocka att ticka något snabbare än normalt. Jag förstod därför att det var dags att börja förverkliga min gamla plan att gifta in mig i en stor New York-judisk släkt. En framtid fylld av psykoanalys, sexuella neuroser och kreativ ångest har alltid verkat lockande. Följaktligen begav jag mig iväg till stadens judiska museum för att sarga.

Min framgång blev dock måttlig. Förutom en uttråkad högstadieklass och ett medelålders par (som jag pratade lite med, i ren desperation) så var jag den enda besökaren. Emellertid fick jag möjlighet att se en spännande utställning med åttaarmade ljusstakar. På vägen ut köpte jag ett nummer av Judisk krönika och letade förgäves efter kontaktannonserna.

Tummens konstgalleri

Vladimir Krichatzkij, Lenins rum i Simbirsk 1878 till 1887, olja på duk.




Den som gör den bästa dekonstruktivistiska tolkningen av den här tavlan vinner en musik-CD med de sentimentala Skärgårdsromantikerna Knutna nävar.

Jag har för tillfället lämnat storstadslivets alla frestelser och vilar ut i sommaridyllen. Den här gången bojkottade jag de moderna snabbtågen och åkte Inter City. Förutom att vara en perfekt tidsmaskin tillbaka till 70-talet är det tusen gånger roligare än X 2000. Grejen med X 2000 är att jag inbillar mig att det ska gå skitfort och sen sittar jag där och är rastlös för att det ändå tar jävligt lång tid. Inter City är mer som zen - meditation. Jag ställer in mig på att det tar hela dagen i anspråk och tar därför med mig rejält med mat, böcker och sällskapsspel.

I övrigt kan jag meddela att jag börjat läsa Snabba Cash. Boken är visserligen ganska spännande, fast inte lika intressant som den post it - lapp som någon satt fast på insidan av omslaget:

Marianne! Ta livet av hundarna
jag har tid hos tandläkaren
Hammaren ligger i översta lådan i skrubben, jag är hemma
kl 19.00
Kram / Peter


Hur i allsin dar ska man tolka detta? Jag tar tillfället i akt att travestera föregående inlägg: Lappen väckte stor diskussion. Var den äkta? Ett skämt? Eller falsk?
Tillsammans med vännerna i Hemliga deckarklubben lovar jag dock att gå till botten med mysteriet.

Snömannens gåta

Jag har rotat på vinden och hittat min Berättelsebok, med historier jag skrev i mellanstadiet. Min produktion på den tiden bestod till påfallande stor del av lillgammal science fiction. Det här alstret (i oredigerat skick) handlar om snömannen, och är mycket spännande än idag.

Harold var just nu en mycket upptagen person. Han jobbade för ett forsknings team vars uppgift var att ta reda på information till den grupp bergsbestigare och zoologer som senare skulle bege sig till Himalaya för att leta rätt på snömannen, eller Yetin som är det vanligaste namnet i asien.

Harold var chef för den avdelning som hade som uppgift att ta flygfoton över området. Till en början hade arbetet varit mycket påfrestande med eviga granskningar av flimmrande skärmar. Hans största upptäckt hade inträffat för ungefär en vecka sedan då han på en bild upptäckt en suddig skuggvarelse vid en grott öpning. Just nu var han faktiskt ledig och satt och läste en avhandling i ämnet. Harold stirrade med förundring på texten och eftersom han kände sig ensam i den tomma salen började han läsa högt. Det han läste var en doktors avhandling som hette samlade fakta ur Yetins historia.

Redan på 200-talet hade Yetin blivit omnämnd i den Indiska dikten Raymanen. Harold blev förvånad över hur tidigt Yetin blivit omnämnd och ännu mer förvånad blev han när han läste att Yetin inte blivit känd i väst förrän 1832 då BH Hodgson berättade att hans infödda bärare flytt undan en demon. Hodgson själv trodde att det var en orangutang. Nästa stora upptäckt skedde inte förrän i början av 1900-talet då en bergsbestigare vid namn Don Wiliams i sin kikare sett en mörk och hårig gestalt klättra vid bergets sida. Platsen Wiliams gjorde upptäckten på hade länge kallats den stora apans plats. Trots att klimatet är för kallt för att en människo apa ska kunna leva där.

Harold fann inte så mycket mer av värde och lade det hela åt sidan. I Harolds arbete hade det nu skett vissa förändringar. Man hade satt in små robottsonders i arbetet som skulle kunna ta bilder i grottor. Redan på den andra dagen hände något mycket märkligt. En sonder hade försvunnit från kontrollen och kunde inte hittas. Sondern förblev försvunnen men på en monitor hade det kommit upp en bild på 1000-tals människo liknande skellet. Studerade man bilden märktes det att skelleten fanns i 3 olika storlekar. Bilden väckte stor disskusion. Var den äkta? Ett skämt? Eller falsk?

Jakten på snömannen lades ner men 10 000 år senare då stora delar av Himalaya smältit ner upptäcktes Yetins gravkammare som skulle visa sig innehålla 100 000 tals fler ben än Harold fick se. Snömännens död förblev oupklarad tills samma oförklarliga död drabbade mänskligheten.

Tummens frågesport

Igår eftermiddag, när jag satt i sommarsolens sken läsandes min favoritlektyr kom en blond ung kvinna med Mikael Wiehe-glasögon fram till mig.

-Hej! Tycker du om att läsa?, frågade hon vänligt.

Jag nickade till svar, och fick sedan ett helt gratis exemplar av det moderna livsåskådningsmagasinet Vakttornet från den unga kvinnan. Den var riktigt intressant, betydligt bättre än många andra gratistidningar jag fått på sista tiden. På sidan 32 hade en vetgirig läsare skickat in följande spontana fundering:

Eftersom skörden officiellt började när alla manliga israeliter var med vid det osyrade brödets högtid, vilka var det då som skördade den förstling av kornet som fördes till helgedomen?

Den som först kommer med ett tillfredsställande svar hit till bloggen vinner en tuff affisch, signerad av den populäre artisten Shaggy.

Sexualundervisning för pastorer

Jag fick aldrig träffa min farfar, men jag har fått höra att han var lite utav en excentriker, en frireligiös gynekolog och ytterst produktiv amatörkonstnär. Jag blev därför både glad och förvånad när jag i går kväll hittade den lilla skriften, Sexualundervisning för pastorer, som han författat.

Farfar skulle naturligtvis vara kontroversiell som öppningstalare på Pridefestivalen, men han är ändock oväntat vidsynt på sina håll och dessutom en påfallande god stilist. Publikationen innehåller en hel del intressanta upplysningar och jag väljer därför att dela med mig av några smakprov:

Om parterapi
Läkaren försökte också lära dem vad han kallade "byta-skinn-tekniken". Den metoden innebär att när det uppstår misshälligheter, skall båda makarna försöka skriva ned på ett papper i första hand vad den andra parten tänker och sen sina egna tankar i det aktuella problemet. Sen byter de lappar och ser vad den andre skrivit. Man inriktar sig sålunda mera på att förstå hur den andre tänker än på att lösa den föreliggande stridsfrågan.

Vad säger statistiken om sexuella attityder?
Den sexuella debuten var enligt Zetterberg något senare (median 17,8 år) för dem som växt upp i religiös miljö än där föräldrarna varit religiöst indifferenta (median 17,4 år). När det gäller coitus före äktenskapet fann Kinsey att det förekom i 50 % i USA medan det synes vara betydligt vanligare i Sverige (Zetterberg 85,6 %). Jämför man emellertid frekvensen av coitus med en annan man än blivande maken vid föräktenskapliga förbindelser var det inte så stor skillnad mellan Kinsey (47 %), Aukens (39 %), Zetterbergs (55 %) och mitt material (54 %). Otrohet i äktenskapet synes däremot av Kinseyrapporten att döma vara vanligare i USA (26 %), än i Skandinavien (Auken 10 %).

Sado-Masochism
Freud menar att det hör till sadismens väsen att härska över en annan, och därvid förödmjuka och pina offret. Han anser att det sadistiska våldet bottnar i impotens och är en kompensation för impotens. Han hävdar därför att det bästa botemedlet mot sadismen är att människan får utveckla sina krafter i skapande verksamhet.

Det självplågeri som förekommer i många slag av religionsutövning har utpräglade masochistiska drag. Det har även förekommit inom kristendomens råmärken. Det berättas sålunda bl. a om kyrkofadern Origenes, som betraktas som den österländska kristenhetens störste teolog, att han vid 29 års ålder lät stympa sig sexuellt (sacrificium phalli), då han ansåg att en kristen skulle avstå från den sexuella känslan.

Mors, adjö, goodbye gamla jobb!

Mitt hår blir alltid lite mongo när det är långt. Jag får aldrig någon snygg poplugg. Istället blir det fluffigt och vågigt, lite som Dennis the Menace.

För att pigga upp mig bläddrar jag i en inspirerande bok, fylld med charmiga djur och deras morgonfrillor.



Poplugg anno 1997



Dennislugg anno 1957

För några somrar sedan planerade Teater Klotet att göra en pjäs om den avdankade soulkungen King, född och uppvuxen på Österlen men numera boende i Köpenhamn. Trots svikande publik gav King alltid 110% under sina koncerter. De slutade ofta med att han, insvept i en amerikansk flagga, föll ihop på scengolvet och fick bäras ut av sina medmusikanter.

Verklighetens King heter Jakim W och arbetar ungefär tre meter ifrån mig här i kontorslandskapet. Eftersom jag är en sådan människa som har svårt att saga nej, så har jag vid ett antal tillfällen varit och lyssnat när Jakim sjungit gospel. Koncerterna äger rum i en av södra Londons mest gudsförgätna förorters deppigaste pubar. Publiken består av mig själv samt tre italienare som talar högljutt och ibland går ut för att ringa med mobilen.

Min kollega bjuder emellertid på två timmars euforisk frälsingshysteri. Efteråt tar han tag i mina händer och lovar att han ska be för mig natten igenom. Uttrycket “stel svensk” får helt nya dimensioner, och jag undrar vad som skulle hända om han fick kännedom om mitt solida gudsförnekande.

Av Jakims keyboardist Maurice har jag dessutom fått höra att det finns en ny typ av gospel. Den låter precis som modern R'n'B fast med texter om Jesus Krist istället för booty calls.

Lägesrapport

Det är nog bäst att jag tar och sticker från Korea Town snart, innan jag förvandlas till en en sur och gnällig Bill Murray på heltid.

Häromdagen när jag skulle till att klippa kalufsen upptäckte jag, på tok för sent, att jag råkat boka tid hos en helkoreansk salong. Frisören kunde typ två ord på engelska, “long” och “sholt”, vilket i och för sig hade gått an om hon inte ideligen förväxlat de två. Annars brukar jag verkligen tycka om att gå och klippa mig. Det känns fint när någon verkligen bryr sig om mitt hår samt rekommenderar nya grooming-produkter som vore det positivistisk vetenskap.

Den äldsta av koreanerna jag bor med har just återvänt efter en lång tids frånvaro, och tagit med sig sin nioårige son. Han är ganska charmig och bockade artigt första gången han såg mig. Tyvärr är han fortfarande jetlaggad efter resan, vilket innebär att jag vaknar klockan sex varje morgon av att han håller låda och spelar Starcraft på hög volym.

I övrigt ser jag fram emot ett traditionsfyllt midsommarfirande i skuggan av betongen.

Ett väldigt skämt

Ett gott skratt forlänger som bekant livet. Detta blev jag påmind om då jag igår kväll, strax innan läggdags, mottog ett tele-fax från en god vän. Den gode vännnen hade svårt att sova eftersom han forsökte erinra sig ett ovanligt lyckat skämt som han hört av Klasse Möllberg

under den 17e säsongen av "Har du hört den förut?"

Jag förstod genast att det var "Ett väldigt skämt om alla abbotar" som han syftade på. Denna kvicka historia berättades för första gången av Läspe-Pär under Västra Arås höstagille år 1397. Och sedan dess har den aldrig upphört att underhålla.

Tyvärr har jag inte kunnat hjälpa min vän, då alla exemplar av "Skämtan om abbotar" (som den kallas i folkmun.) tycks ha försvunnit från internet. Det är uppenbart att Piratbyran genomfört en ovanligt lyckad aktion den här gången. Min egen kopia gick förlorad under olyckliga omständigheter för några år sedan, så om ni har en att "shara" får ni gärna höra av er via e-post, fax eller sms.

Musikspecial

Äntligen har jag förstått varför DJ Ötzi heter som han gör. Namnet är taget från den mumifierade stenåldersman som hittades i de österrikiska alperna år 1996.

Dj Ötzi är onekligen i gott sällskap. Som bekant leker ofta de främsta inom eurotechnon med dolda (och inte sällan elitistiska) budskap i sina texter. Dr Feelgood, Cool James and Blackteachers hit från 1994 alluderar t ex på kokain.

I senaste numret av Vanity Fair talar författaren Dan Brown öppenhjärtigt om sin stora kärlek till 90-talets dansmusik. Huvudpersonen i hans senaste thriller är ingen mindre än Petruz, primus motor i gruppen Basic Element. Parallellt med muciserandet studerar Petruz metalogik vid Stockholms universitet, något som kommer väl till pass då han under en turné i BeNeLux-området tvingas lösa ett klurigt mordfall. I sin jakt efter mördaren beger sig var unge hjälte ut på en omtumlande odyssé i det gångna decenniets klubbvärld. Boken bär tydliga spår av bildungsroman, och under resans gång upptäcker Petruz mer esoteriska stilar som ambient house, jungle och goa trance.

Brown berättar att han ar särskilt nöjd med slutkapitlet som förutom långsökta pussel även är fullspäckat med energidrycker, UV-stavar och orange byxor med rosa ludd.

En deppig dag

Mozzer kan gå och dra något gammalt över sig! Om man vill ha ett riktigt depparsoundtrack med klass är det bara Hank Williams som duger. Eftersom dagens ungdom endast spisar electro så har jag fått i uppdrag av Kulturdepartementet att lista Hanks fem mest hjärtskärande sånger.

1. I'll Never Get Out Of This World Alive

2. Your Cheatin' Heart

3. I Heard That (Lonesome Whistle)

4. Crazy Heart

5. I'd Still Want You

Om ni istället är på festhumör, kära läsare, har jag inget bättre råd än att slå på gramofonen och snöra dansskorna till Jambalaya (On The Bayou) och Baby, We're Really In Love.

Svalkande i sommarvärmen

Under mina nattliga eskapader har jag lagt märke till att det, bland folk i allmänhet och inom bartenderyrket i synnerhet, finns en utbredd okunskap om hur man blandar en äkta Gröna hissen. Tummen upp är som bekant aldrig sen med att sprida ljus i mörkret och har därför beslutat sig för att publicera det officiella receptet:

Ingredienter
fyra cl gin, två cl grön curaçao, Pommac , russin.

Utförande
Häll gin och curacao i ett isfyllt grogglas. Fyll på med Pommac, rör om och dekorera med russin. Om allting fungerar som det ska så åker russinen hiss upp och ner i drinken. Därav namnet.

Missa för Guds skull inte heller den svenska filmkomedin med samma namn! Sickan Carlsson gör en paradroll i denna klassiska skrattfars, fylld med partnerbyten och fyllehumor. Vid visningarna var man tvungen att texta filmen eftersom folk skrattade så högt att man inte hörde ljudet.

Antikrundan

Det här är världens sjukaste hobby. Jag hörde talas om det igår, när jag hade en vild fredagskväll framför "Snacka om nyheter".

För den, som mot förmodan, tycker att det verkar intressant kan jag även passa på att tipsa om den enorma samling med drottning Victorias favoritstaket som går att beskåda på ett av stadens större museum.

Förtydligande

För er som har oturen att bo utanför Skåne bör jag kanske tillägga att Danne Stråhed är en av världens kändaste människor, söder om Blekinge. År 2005 toppade Danne Stråhed Skånska Dagbladets prestigefyllda lista över årets mest inflytelserika personer.

Danne har tillsammans med bästisen Anders "Adde" Malmberg skrivit pangskrattsuccéer som nyårsrevyn Turning Tossig och sommarklassikern Kärlek och lavemang.

Det är dock inom musikens område som de största framgångarna skördats. Resan på 1980-talet spelade vår speleman i dansbandssveriges supergrupp Wizex (Kicki Danielsson, Charlotte Perelli mfl). Enligt P4 Radio Malmöhus är "När en flicka talar skånska" den mest spelade melodin någonsin efter "Yesterday" och "Änglahund".

Mitt jobb har sina fördelar trots allt. Idag snackade jag med Danne Stråhed i egen hög person! Jag gjorde mitt bästa att dra ut på samtalet så länge som möjligt.

Jag har länge undrat vart Danne tar vägen när han inte solar sig i strålkastarljusets och fotoblixtarnas sken. Nu vet jag, att precis som Michael Jacksons Neverland, har Skånes folkkäraste underhållare sitt eget Dannero dit han drar sig undan för att slippa pressen och uppmärksamheten.

Trivia: Danne är en man med många talanger. Visste ni att han även var skräckfilmsstjärna ett tag på 1980-talet!?

Vansinnesprojekt del 2

Arbetet med boken går framåt, och jag har ungefär en och en halv vecka kvar innan första utkastet ska vara klart. Tyvärr ligger jag ganska långt efter min planering, men har ändå lyckats producera ganska imponerande kvantiteter med tanke på mitt heltidsjobb.

Hur står det till med kvalitén på alstret då? Jag antar att en del pretentiösa kritiker kommer att ha synpunkter på de klonade mumier och hänsynslösa ninjakrigare som dyker upp halvvägs in i handlingen. Jag försöker dock ignorera sådana tankar och erinrar mig istället Ernest Hemmingways visdomsord:

"The first draft of anything is shit."

Akronymer

Det är alltid ett sant nöje att få sms från en äkta engelsman:

Hello m8, saw ure advert 4 a room to-let
in da gumtree website n am intd.
Wud lyk 2 come n view da house 2mrw
if dats ok. Rgds, hish.

Födelsedagsspecial!

Det är minsann inte varje dag som jag fyller 26! Jag tänkte därför passa på att vara lite mer egotrippad och personlig än vanlig och ge er ett avslöjande reportage (exklusivt for tummen upps läsare) om gårdagens bemärkelsedag.

Enligt internationell lag börjar födelsedagen från det ögonblick man vaknar på morgonen oavsett om man varit uppe längre än klockan 12 kvällen innan. (Ni besparas därför pinsamma fyllehistorier från Londons mindre exklusiva nöjesetablissemang) Jag kan dock avslöja att kvällen avslutades med att kebab-mannen på något sätt lyckades ha ned min kycklingburgare på golvet. Och efter att ha gett mig typ tre pommes frites i kompensation hämtade han en stor gummimatta som han lade över det hela så att han inte skulle behöva sopa upp.

Nu börjar jag tappa tråden. Åter till födelsedagen. Jag vaknar klockan 11 på morgonen av att signor Massimo (som låtit mig sova i hans kompis lägenhet) skriker ur sig italienska svordomar. Han har fått kramp i benet. Jag reser mig upp med ett ryck och kommer snabbt till undsättning. Jag forsöker sträcka ut Massimos ben som jag sett dem göra i fotbolls-VM, men det ar oklart ifall det har någon effekt.

Efter att ha sagt farväl till min itallienska vän beger jag mig iväg for att utforska staden...

Men vänta, säger nu den observanta och engagerade läsaren, borde inte karln gå till arbetet en måndagsmorgon som denna! Elller har födelsedagen alldeles stigit honom åt huvudet? Ingalunda, igår var det helgdag i Storbritannien, så jag var fri att företa mig vadhelst jag ville.

Då jag upptäcker att jag befinner mig endast ett stenkast från stadens leksaksmuseum beslutar jag mig för att styra kosan ditåt. Jag försökte ofta, med hjälp av både mutor och hot, få med mig min gamla rumskompis Peter dit, men förgäves. Museet är hursomhelst en höjdare. De bästa leksakerna gjordes antagligen på 1970-talet. Det var mycket rymd- och robottema på den tiden, och jag antar att det finns en hel del socialt hämmade män som skulle kunna döda for att få lägga rabarber på den Star Trek - miniräknare de hade utställd. Bibelbingot från 40-talet gick inte heller av för hackor.

Magen kurrar plötligt till. Eftersom helgen varit full av haram beslutar jag mig för att bota hungern på ett hälsosamt satt. Jag köper världens dyraste macka på Pret a Manger och en detox - dryck som endast Dr Gillian kan älska.

Nu är jag redo för att köpa presenter åt mig själv. Jag lägger snabbt beslag på de otroligt fina skor (med moln på) som jag spanade in under ett ovanligt starkt koffeinrus härom veckan. Av bara farten köper jag även en Burberrytröja som kostar alldeles för mycket trots att den är begagnad. Den är också hemskt tjusig, men jag ser väldigt chavig ut om jag matchar den med mina mjukisbyxor och rutiga gubbkeps, upptäcker jag längre fram på dagen.

Plånboken gapar tom, och jag slår mig ned på ett internetcafé för att läsa gratulationskorrespondensen. Brorsans (som aldrig gjort sig känd for sina översvallande ömhetsbevis) mejl är redan en klassiker:

Hej!
Grattis på födelsedagen.

/Claes

Som litteraturvetare skulle jag vilja tillägga att brorsan förvaltar arvet från Raymond Chandlers hårdkokta prosa och Hemmingways isbergsteknik på ett ypperligt sätt.


Mättnadskanslan fran ''världens dyraste macka'' och detox-drycken försvinner hastigt och lustigt, och jag beslutar mig för att ta mig hem till New Malden. Väl hamma sträcker jag ut mig i dubbelsängen, samtidigt som gratulationer från världens alla hörn fortsätter att strömma in.

Vansinnesprojekt!

Okej, om några veckor ska det första utkastet till debutromanen vara klart. Det är tänkt att hela projektet ska gå att följa här på bloggen. Jag lägger därför upp en kopia på det bindande kontrakt jag skrivit under.

I, hereby pledge my intent to write a 50, 000-word novel in one month's time.

By invoking an absurd monthlong deadline on such an enormous undertaking, I understand that notions of craft, brilliance, and competency are to be chucked right out the window, where they will remain, ignored, until they are retrieved for the editing process. I understand that I am a talented person, capable of heroic acts of creativity, and I will give myself enough time over the course of next month to allow my innate gifts to come to the surface, unmolested by self-doubt, self-criticism, and other acts of self-bullying.

During the month ahead, I realise I will produce clunky dialogue, clichéd characters and deeply flawed plots. I agree that all of these things will be left in my rough draft, to be corrected or excised at a later point. I understand my right to whithold my manuscript from all readers until I deem it complete. I also acknowledge my right as author to substantially inflate both the quality of the rough draft and the rigors of the writing process, should such inflation prove useful in garnering me respect, attention or freedom from household chores.

I acknowledge that the monthlong, 50, 000-word deadline I set for myself is absolute and unchangeable, and that any failure to meet the deadline, or any effort on my part to move the deadline once the adventure has begun, will result in well-deserved mockery from friends and family. I also acknowledge that, upon successful completion of the stated noveling objective, I am entitled to a period of gleeful celebration and revelry, the duration and intensity of which may prelude me from participating fully in workplace activities for days, if not weeks, afterwards.

Novel Start Date
24/04/07

Novel Deadline
23/05/07

Årets kulturhändelse

Amex - the Quiz!

Jag må vara gammal stormästare, men för den sakens skull vilar jag inte på lagrarna, utan söker ständigt nya utmaningar.

Just nu pluggar jag till exempel hårt för att lära mig allt om American Express: dess företagsstruktur, historia och framtidsvisioner. Mina chefer kan nämligen när som helst, och utan förvarning, slita bort mig från min kontorsstol och tvinga mig att skriva ett test, där mina kunskaper om företaget ställs på prov.

Här kommer några möjliga frågor som ni kan roa er med där hemma:

Q: What is a brand?
A: A belief that exists in a consumer's mind. A Promise made, delivered through experience. both rational and emotional.

Q: What does the Blue Box represent?
A: Amex as a whole.

Q: What do we want our customers to think when they think of the Blue Box?
A: Customer Commitment, Trust and Integrity, Security all over the world, Quality and Innovation, Support and Success.

Här kommer en annan favorit från utbildningsmaterialet:
Non-Parts:
A Non-Part is the name that we refer to Merchant customer's who do not hold an agreement with us.
Occassionally a Non-Part Merchant may submit an American Express transaction in error or as an one-off transaction on behalf of a Cardmember.

Non-Part, smaka på det ordet! George Orwell hade inte kunnat göra det bättre.

Det roligaste med jobbet är dock Genesis, en databas där man kan se alla American Express transaktioner som görs i hela världen! Genesis, som går i färgskalorna svart, grönt och lila, bygger på samma banbrytande grafik och obegripliga kommandon som gjorde Atari till ett ledande datorföretag under 1980-talet.

Dementi

Ett av det nya milleniets största missförstånd har äntligen retts ut. Här är den riktiga texten till My Doorbell med White Stripes. Det stämmer alltså inte, som jag ofta har hävdat, att Jack White sjunger "I was thinking about my dolphin, when you gonna bring it, when you gonna bring it". Men jag tycker nästan att min version är bättre, de borde börja spela den live.

Närförorten som Gud glömde

Dagens blogg är tillägnad Elephant & Castle, en av Londons mindre pittoreska stadsdelar. Ofta, när livet i Hackney känts grått och motgångarna hopat sig, har jag sagt till mig själv: "Sluta gnäll, och tänk på barnen i Elephant & Castle."

Byggnaderna i området är starkt influerade av AGs vid Värnhemstorget, P-huset Anna, samt mitt gamla hangout Vildanden. Enligt Dante Aligheri pinas just nu arkitekterna till Elephant & Castle i infernos innersta krets. Det ska dock finnas fördelar med området. Enligt uppgift säljs det tokbilliga Clarks-skor i närheten, och endast ett stenkast bort kan man beskåda stadens bästa underhållningsvåld.

Musiktips

Dagens musiktips är låten "Roll With It" av den brittiska gruppen Oasis, en jättebra rocklåt som tyvärr har kommit lite i skymmundan av deras mindre lyckade alster. Ett bra sätt att beskriva "Roll With It" på är att den låter precis som The Beatles. Typiskt for mycket sån här 60-talsinfluerad musik är att den passar fint att dansa twist till. Mer information om The Beatles kan ni hitta på den här sidan: http://hem.passagen.se/beatlejo/huvud.htm

Eftersom den engelska arbetsmarknaden än så länge visat ett ganska ljummet intresse för mina färdigheter, så beslöt jag mig för att satsa på ett säkert kort och söka jobb som postsorterare. (Det är inte allom bekant, men jag har ett förflutet som hårt arbetande brevbärare.)

I min ungdomliga naivitet antog jag att det bara var att skicka ett simpelt brev med bifogat CV. Men ack vad jag bedrog mig! Istället fick jag ta mig igenom Royal Mails interaktiva ansökningstest som tog exakt 1 timme och 23 minuter att slutföra. Testet, som utnyttjar de senaste rönen inom Multiple Choice- pedagogik och Flash-animering, kan bäst beskrivas som en blandning mellan en edutainment CD-rom och högskoleprovet. Förutom kluriga moraliska dilemman ("Vad gör du om ett brev ramlar ned under sorteringsmaskinen?") testades även läsforståelse och matematikkunskaper. Slutligen fick jag spela ett par roliga spel, där man skulle sortera brev så fort som möjligt.

Det lyckliga fåtal som passerar nålsögat kommer sedan att utgöra ryggraden i det brittiska imperiets administration. Särskilt begåvade kandidater (Post Sorters with honours) får ytterliggare befogenheter att hantera forsändelser till fjärran platser såsom Siam, Belgiska Kongo och Rhodesia.

"Släpp källkoden till köpepizza!" uppmanade bloggaren Kanton i en appell för några veckor sedan. Jag blev full av entusiasm över detta förslag, då köpepizza är ett okänt fenomen på de brittiska öarna, och började dela ut flygblad med Kantons artikel längs Londons gator. Kort därefter syntes de första kostymklädda männen med Walkie Talkies utanför min radhuslänga...



Jag har sedermera informerats om att överhuset och det konservativa partiet under 1980-talet drev igenom en stopplag som förbjuder restauranger "att tillhandahalla maträtter som är främmande för, eller motverkar det brittiska kulturarvet." Tikka Masala och Chicken Curry är visserligen tillåtna av historiska skäl, men i övrigt godtas endast inhemska delikatesser som friterad torsk, friterade kycklingvingar och friterad Mars av de restriktiva lagarna.


"Den svenska modellen, med en pizzeria i varje gathörn, är ett av de tydligaste exemplen på den kulturella förflackning och nationella osäkerhet som skapats i det socialdemokratiska Europa", röt Toryledaren David Cameron, i ett tal den 17 juni förra året.

Just när livet i förorten började kännas enformigt fick jag syn på en man som klättrade runt bland buskagen bredvid mitt hus. Det var lite oklart exakt vad han hade för ärende där, men han såg mycket nöjd ut och visade upp ett leende fyllt av guldtänder. I ena handen höll han en spliff och i den andra en gitarr med bild på Haile Selassie. Jag häsade glatt på honom och han ropade tillbaka, "Alright mate, have a good day!". Det fungerade som en självuppfyllande profetia, ty allt kändes mycket lättare när jag sedan gick iväg för att dinera på stans billigaste nudelbar.

Mitt kvarter

Chav life

En dryg månad i Hackney och förändringen är ett faktum. Duffeln är slängd i soptunnan, istället går jag ständigt runt i min Umbro - jacka, träningsbyxor och Burberryhalsduk. Mittbenan är på plats och på bilden ser ni min dögulliga bulldogvalp Spliff som jag köpt av en kille på gatan.

"I reckon you're about an eight or a nine, even nine and a half in four beers time" är en raggningsreplik som man ofta hör från mig nuförtiden.

En ny upptäckt

Jag har fortfaranade inget jobb, men livet står inte stilla för det. Jag har till exempel upptäckt att allas vår Nils Lundgren, är på pricken lik Paul Newman.