Den härjande finanskrisen fyller som bekant spaltmeter efter spaltmeter just nu. Men det finns ljus i mörkret för all världens spekulanter även i dessa mörka tider. Själv gläds jag till exempel över att jag sålde mina numera värdelösa tändsticksaktier i god tid och istället gav mig in i en mer lukrativ branch. Jag väljer att citera från senaste numret av Antik & Auktion:

"Uppstopppade fåglar är hett just nu och tranan på bilden försvann direkt för 6500 kronor."

Till alla er som trodde att optioner var det man skulle syssla med vill jag bara säga en sak, get stuffed!

”Schäfern är fortfarande på hugget!” Med den fyndiga formuleringen inleder Svenska schäferförbundets ordförande Kent Unger sitt pressmeddelande till Tummen upps redaktion. Här följer resten av meddelandet i sin helhet:

Schäferägare! Det är dags att vi tar tillbaka den status vi förlorat under de senaste decennierna. Ända sedan andra världskriget rasade som värst har schäfern ansetts vara en farlig hund. Den har väckt associationer till polisbrutalitet och gett viss pondus åt personer som inte haft något annat att komma med. På åttiotalet var det till exempel vanligt att föräldrar förbjöd sina barn att klappa grannens schäfer! Men så hände något... Rappartisten Idit Dogge Doggelito skaffade valpen ”Rizzla” och nya raser som pitbullterrier och amstaffterrier fick opropertionerligt utrymme i media. Trots det visar statistik från tyska brukshundsinstitutet att en hungrig och uppretad schäfer kan vara minst lika farlig som någon av ovanstående raser. Vi vill därför än en gång understryka att alla som är intresserade av farliga djur är varmt välkomna till Svenska schäferförbundet!

Tummen upp tackar Kent Unger för informationen och hälsar att om någon i förbundet är sugen på lite vadslagning så ställer vår belgiska jättekanin Kurtz upp på en fight när som helst!

Den ryske poeten Vladimir Majakovskij var först ut med open source. Det hävdar operativsystemet Linux skapare Linus Torvalds i en intervju i finlandssvenska Hufvudstadsbladet.

Det var i mitten av nittotalet som tusentals ungdomar slutade att tapetsera väggarna med rockstjärnor och istället började se en glasögonprydd finsk datorprogramerare som sin största idol. Och nu erkänner alltså Torvalds själv att hela idén till Linus är influerat av Vladimir Majakovskijs arbete med den revolutionsromantiska dikten 150 000 000. Så här beskrivs det banbrytande projektet i Majakovskijs memoarer:

”Slutförde 150 000 000. Publicerade den utan mitt namn. Jag ville att vem som helst skulle få vidarutveckla eller förbättra dikten.”

Men som många innovatörer så var Majakovskij långt före sin tid och det går därför att ana ett spår av bitterhet i hans kommentarer.

”Men ingen fortsatte på den och alla visste ändå vem som skrivit dikten. Vad spelar det då för roll? Ge ut den under mitt namn. ”

Även kommersiellt floppade 150 000 000, som är en skruvad mix av traditionell rysk folkepik och science fiction. Vi får följa hur världskapitalismens försvarare Wilson (möjligtvis har Majakovskij influerats av den amerikanske presidenten med samma namn) besegras av den ryske folkhjälten Ivan. Wilson lever i Chicago, en stad som hålls uppe av en enda skruv. Majakovskijs Chicago är helt ”elektro-dynamomekaniskt”, till och med när chigagobon lyfter på ögonbrynen sker det med hjälp av elektrisk kraft. Den rike Wilson är utrustad med en pistol med fyra avtryckare men står sig ändå slätt gentemot Ivan som endast har sina två händer att kämpa med.

”Strunt, dumt, förbannat dumt och pretentiöst! Enligt min mening borde bara ett av tio sådana här alster publiceras och då inte i mer än 150 exemplar – för bibliotek och kufar.” Så löd Lenins hårda omdöme om dikten.

Sedan jag började koka eget slime för några veckor sedan har en helt ny värld öppnat sig. Jag har börjat utföra spännande och farliga experiment med slimet, som sedemera muterat sig och utvecklat artificiell intelligens. Mitt muterade slime kommer att bli ovärderligt för mänskligheten, men om det hamnar i orätta händer kan vad som helst hända...

Okej, nu överdrev jag kanske en smula. Jag är inte riktigt där än, men läs vad den japanske forskaren Toshiyuki Nakagaki har att säga om slimets organiska släktingar slemsvamparna i söndagens DN så förstår ni att det är ett mycket spännande forskningsområde:

”Dessutom kan slemsvamparna vara obeslutsamma, ett annat tecken på intelligent beteende enligt Toshiyuki Nakagaki. Om en slemsvamp stöter på ett giftigt ämne på sin väg kan den välja att agera på tre olika sätt. Antingen kan den fortsätta framåt genom ämnet, backa och välja en annan väg eller dela på sig och göra både och. Men innan slemsvamparna har bestämt sig stannar den upp, och gör ingenting.

De beter sig som Hamlet. Under en lång tid går Hamlet och vet inte vad han ska gör, ska han ta livet av sig, ska han döda sin farbror eller ska han göra något annat. Sedan, plötsligt, skrider han till verket, precis som slemsvamparna säger Toshiyuki Nakagaki.”

Med riktigt obeslutsamma slemsvampar i laboratoriet behöver man inga vänner, eller Tv-kanaler.