Wednesday, January 12, 2011

Tummen upp har som bekant ett starkt intresse för psykologi och brinner för våra medmänniskors väl och ve. Den här veckan har vi av Socialstyrelsen fått i uppdrag att hjälpa alla de människor, från unga tonåringar till numera medelålders män och kvinnor, som fastnat i indiepopen. Om du känner igen dig i nedanstående symtombeskrivningar är du välkommen att höra av dig till oss för vidare konsultation.

Under 2000-talet har det ofta pratats om indiepopens död, men efter att ha besökt nöjesinrättningar som Hotell Retro i Malmö och Medborgarplatsen bibliotek kan jag meddela att denna utsaga tyvärr är betydligt överdriven. Terapiformen nedan består av ett antal punkter som kan implementeras antingen var för sig under en längre tidsperiod eller mer koncentrerat under ett sk boot camp. Patientens framsteg följs med hjälp av den sk ironiska behaviorismen där lite smålöjliga belöningar och bestraffningar används, trots att samtliga inblandade vet att de är rätt meningslösa.



Musik. Eftersom en anemisk musiksmak ofta är de här människornas tydligaste gemensamma nämnare så anser jag att det är här som terapins första och starkaste åtgärder måste sättas in. Musikforskare delar vanligtvis in människors musiksmak i motsatsparen extrovert-introvert samt emotionell-analytisk. Den här typen av ungdomar har ofta en sjuklig dragning åt musik som drar åt det introverta och emotionella. Att under längre perioder låta dem ta del av emotionell-extrovert musik som Verdis operor eller en konsert med The Iron Maiden är då att rekommendera. Även extrovert-analytisk musik som Stockhausen eller John Coltranes Ascension har visat sig vara verkningsfull behandling. I vissa svåra fall måste ungdomarna själva tillåtas musicera för att de tidigare beteendemönstrena ska kunna brytas. Terapeuten måste då vara noga med att patienten inte kommer i kontakt med någon form av charmiga vintageinstrument. Istället bör musicerandet ske med hjälp av t ex silverfärgade Ibanez-gitarrer, multieffektpedaler eller jättelika trumset. När väl musiksmaken åtgärdats faller ofta även de andra komponenterna i patientens destruktiva livsstil sönder och samman, det är till exempel vanligt att den unga människan börjar umgås i nya och mer positiva kamratgäng. Det är precis som arbetargubben i filmen G säger ”Tar man bara bort haschet så har du och dina så kallade kompisar inte längre något gemensamt.” I de fall då detta inte är tillräckligt föreslår jag dock att terapeuten övergår till de övriga punkterna i programmet.



Fig 1. Krug-Wassermanns schema över musikaliska preferenser.




Kostråd och styling. Även här är ett generellt vintageförbud på förslagsvis 2-3 månader att rekommendera. Det är inte heller tillåtet att handla på nätet från ”den häftiga butiken i New York” eller ”den gulliga affären i Berlin.” Patienten får istället öva sig i att göra sina inköp i det populära köpcentret SKHLM – The Capital of Shopping och sedan samtala om resultatet. Vegetarianism är ok, men patientens intag av fett och livsviktiga aminosyror måste noggrant kontrolleras så att inte muskelmassan helt förtvinar. ”Fysisk aktivitet på recept” har tidigare mest använts bland den äldre delen av befolkningen men har visat sig mycket verksam även bland den här typen av ungdomar. Det spelar dock stor roll vilken typ av motion som ordineras. Badminton, rundpingis och Fussball-spel är generellt fel form av idrottsaktivitet. Istället rekommenderas kontaktsporter som brottning, styrketräning samt träning som involverar riskmoment till exempel bergsklättring. Vissa patienter behöver även arbeta med att utveckla sin hållning, röststyrka samt att hitta ett expressivt kroppsspråk. Solarium, ljusterapi eller en resa till ”någon varm och mysig plats” har visat sig förstärka effekterna av ovanstående åtgärder.




Volontärarbete. Filosofen Martin Heidegger rådde oss till att ”ta hand om världen” för att dämpa vår existentiella ångest. Denna åtgärd har även provats med goda resultat på patienter med indiedepressiva tvångssyndrom. Det sjukliga intresset för det egna jagets tillkortakommande inom områden som sexualitet, romantik och social status har då vänts till en insikt om och ett intresse för världens verkliga problem.



Sexualitet. Ungdomar med dessa problem har ofta på ett påfallande sätt blandat ihop de mänskliga företeelserna sexualitet och barndom. Den analytiska psykologen Knut Rubermans formel P ≠ S (där P står för sexualitet och S för barndom) bör därför implementeras på ett tidigt stadium i terapin. Det är till exempel inte en sexuell handling att bjuda hem en tilltänkt partner på bananmilkshake och TV-spel, vilket en särskilt svårbehandlad patient länge hävdade. Romantiskt intresse bör inte uttryckas med hjälp av gulliga lappar, personliga spellistor eller ironiska dejter med trampbåtar och flipperspel. Istället ska den fullvuxna sensualismen bejakas. Patienten får lära sig att öppna ett ostron, servera tempererat vin samt dansa eggande slow fox och tango. Ett exempel på fel sätt att signalera erotiskt intresse visas i slutscenen av den på 1990-talet populära ungdomsfilmen Show Me Love, där karaktären Elin talar om sin faiblesse för den infantila drycken O' Boy. Det rätta sättet har däremot demonstrerats av de begåvade aktörerna Richard Gere och Jennifer Lopez i följande scen.

http://www.youtube.com/watch?v=bibtqDxXv1o