"Enligt Bjurström kan vi redan i början av 1900-talet identifiera några svenska ungdomsstilar. Med sin speciella jargong, sina begagnade flottistuniformer, lörpar (mössor med blanka skärmar och mässingsknappar) vepor (speciella kavajer), kulörta halsdukar och slängarbrallor (smala upptill och vida nedtill) avtecknade sig kväsarkvantingarna som de mest synliga stilskaparna vid sekelskiftet. Kvantingarna avlöstes sedan av söderarmisarna, jazzgossen och jazzbönan och så vidare. Hundra år senare uppfanns den sk "J-rockaren" i ett laboratorium som tidigare specialiserat sig på bonsaikatter och wasabiextrakt."

ur Ungdomsgrupper i teori och praktik av P Lalander och T Johansson.