Wednesday, January 12, 2011

Tummen upp har som bekant ett starkt intresse för psykologi och brinner för våra medmänniskors väl och ve. Den här veckan har vi av Socialstyrelsen fått i uppdrag att hjälpa alla de människor, från unga tonåringar till numera medelålders män och kvinnor, som fastnat i indiepopen. Om du känner igen dig i nedanstående symtombeskrivningar är du välkommen att höra av dig till oss för vidare konsultation.

Under 2000-talet har det ofta pratats om indiepopens död, men efter att ha besökt nöjesinrättningar som Hotell Retro i Malmö och Medborgarplatsen bibliotek kan jag meddela att denna utsaga tyvärr är betydligt överdriven. Terapiformen nedan består av ett antal punkter som kan implementeras antingen var för sig under en längre tidsperiod eller mer koncentrerat under ett sk boot camp. Patientens framsteg följs med hjälp av den sk ironiska behaviorismen där lite smålöjliga belöningar och bestraffningar används, trots att samtliga inblandade vet att de är rätt meningslösa.



Musik. Eftersom en anemisk musiksmak ofta är de här människornas tydligaste gemensamma nämnare så anser jag att det är här som terapins första och starkaste åtgärder måste sättas in. Musikforskare delar vanligtvis in människors musiksmak i motsatsparen extrovert-introvert samt emotionell-analytisk. Den här typen av ungdomar har ofta en sjuklig dragning åt musik som drar åt det introverta och emotionella. Att under längre perioder låta dem ta del av emotionell-extrovert musik som Verdis operor eller en konsert med The Iron Maiden är då att rekommendera. Även extrovert-analytisk musik som Stockhausen eller John Coltranes Ascension har visat sig vara verkningsfull behandling. I vissa svåra fall måste ungdomarna själva tillåtas musicera för att de tidigare beteendemönstrena ska kunna brytas. Terapeuten måste då vara noga med att patienten inte kommer i kontakt med någon form av charmiga vintageinstrument. Istället bör musicerandet ske med hjälp av t ex silverfärgade Ibanez-gitarrer, multieffektpedaler eller jättelika trumset. När väl musiksmaken åtgärdats faller ofta även de andra komponenterna i patientens destruktiva livsstil sönder och samman, det är till exempel vanligt att den unga människan börjar umgås i nya och mer positiva kamratgäng. Det är precis som arbetargubben i filmen G säger ”Tar man bara bort haschet så har du och dina så kallade kompisar inte längre något gemensamt.” I de fall då detta inte är tillräckligt föreslår jag dock att terapeuten övergår till de övriga punkterna i programmet.



Fig 1. Krug-Wassermanns schema över musikaliska preferenser.




Kostråd och styling. Även här är ett generellt vintageförbud på förslagsvis 2-3 månader att rekommendera. Det är inte heller tillåtet att handla på nätet från ”den häftiga butiken i New York” eller ”den gulliga affären i Berlin.” Patienten får istället öva sig i att göra sina inköp i det populära köpcentret SKHLM – The Capital of Shopping och sedan samtala om resultatet. Vegetarianism är ok, men patientens intag av fett och livsviktiga aminosyror måste noggrant kontrolleras så att inte muskelmassan helt förtvinar. ”Fysisk aktivitet på recept” har tidigare mest använts bland den äldre delen av befolkningen men har visat sig mycket verksam även bland den här typen av ungdomar. Det spelar dock stor roll vilken typ av motion som ordineras. Badminton, rundpingis och Fussball-spel är generellt fel form av idrottsaktivitet. Istället rekommenderas kontaktsporter som brottning, styrketräning samt träning som involverar riskmoment till exempel bergsklättring. Vissa patienter behöver även arbeta med att utveckla sin hållning, röststyrka samt att hitta ett expressivt kroppsspråk. Solarium, ljusterapi eller en resa till ”någon varm och mysig plats” har visat sig förstärka effekterna av ovanstående åtgärder.




Volontärarbete. Filosofen Martin Heidegger rådde oss till att ”ta hand om världen” för att dämpa vår existentiella ångest. Denna åtgärd har även provats med goda resultat på patienter med indiedepressiva tvångssyndrom. Det sjukliga intresset för det egna jagets tillkortakommande inom områden som sexualitet, romantik och social status har då vänts till en insikt om och ett intresse för världens verkliga problem.



Sexualitet. Ungdomar med dessa problem har ofta på ett påfallande sätt blandat ihop de mänskliga företeelserna sexualitet och barndom. Den analytiska psykologen Knut Rubermans formel P ≠ S (där P står för sexualitet och S för barndom) bör därför implementeras på ett tidigt stadium i terapin. Det är till exempel inte en sexuell handling att bjuda hem en tilltänkt partner på bananmilkshake och TV-spel, vilket en särskilt svårbehandlad patient länge hävdade. Romantiskt intresse bör inte uttryckas med hjälp av gulliga lappar, personliga spellistor eller ironiska dejter med trampbåtar och flipperspel. Istället ska den fullvuxna sensualismen bejakas. Patienten får lära sig att öppna ett ostron, servera tempererat vin samt dansa eggande slow fox och tango. Ett exempel på fel sätt att signalera erotiskt intresse visas i slutscenen av den på 1990-talet populära ungdomsfilmen Show Me Love, där karaktären Elin talar om sin faiblesse för den infantila drycken O' Boy. Det rätta sättet har däremot demonstrerats av de begåvade aktörerna Richard Gere och Jennifer Lopez i följande scen.

http://www.youtube.com/watch?v=bibtqDxXv1o




Sunday, May 23, 2010

Hos farbror Baurne

Det var den där sommaren då det regnade varenda dag. Gretas föräldrar var diplomater och direktörer, så de hade inte direkt tid med henne. Därför brukade hon tillbringa loven hos olika avlägsna släktingar som bodde utanför stan. Förra året så hade hon haft glada dagar tillsammans med gammelmoster Fogelklou och året dessförinnan, då hon bott hos pappas kusin Matthew Stephenson-James, hade minsann varit full av äventyr. Men i år hade alla andra blivit sjuka, så nu var hon tvungen att husera hos farbror Baurne i den yttersta skärgården. Greta hade bara träffat honom en gång tidigare, för mycket länge sedan, men kunde ändå minnas att farbor Baurne var en ond människa.

”Den där tar jag hand om”, väste han och lade ett par kalla fingrar på Gretas alldeles nya mobiltelefon. ”Det finns såklart ingen täckning här ute och dessutom borde du koncentrera dig på dina sysslor.” Det första farbror Baurne gjort efter att Greta kommit till ön var att gå igenom alla hennes saker. Sådant som han fann överflödigt låstes in i det stora kassaskåpet i salongen.
”Seså, det är lika bra att du sätter igång med studierna på momangen, så att det inte blir ännu ett misslyckande! Jag har lagt fram några kartor på matsalsbordet.”

Gretas mamma hade råkat berätta att Greta varit sjuk när klassen haft geografiprov alldeles före skolavslutning, så nu fick hon ta igen det under lovet. De skulle egentligen bara kunna Europas huvudstäder men farbror Baurne tyckte att det vore nyttigt ifall hon även kände till hur gränslinjerna sett ut på 1700-talet, samt vad alla floderna i Afrika hette.
”Det fick vi lära oss på min tid, och det har i all fall inte skadat!”

Farbror Baurne var meterolog, så på den lilla ön hade han en väderstation där han undersökte hur vindarna och molnen rörde sig. Dessutom mätte han varje morgon temperaturen i vattnet och på land. Eller rättare sagt, Greta fick studera vindarna och molnen eller mäta temperaturen i det kalla vattnet medan farbor Baurne hörde på opera på en gammal trattgrammofon. Till en början var det lite otäckt att varje morgon gå upp på det hala plåttaket där mätinstrumenten fanns men Greta hade fin balans så hon lyckades snabbt vänja sig. Hon blev till och med lite vän med en gammal kråka som bodde där uppe på taket. Den fick heta herr Lippstedt, precis som Gretas magister inne i stan.

Farbror Baurne pratade helst inte. Men ibland tyckte han att det var lämpligt att fälla någon kommentar om hur Greta såg ut eller betedde sig.
”Det är ingen ordning på barnen nu för tiden. Man kan inte ens se vilka som är pojkar och vilka som är flickor”, brukade han säga och tittade på Gretas kortklippta hår. ”På min tid hade vi skoluniform och fick betyg i ordning och uppförande.”
Farbror Baurne hade gått på en sträng internatskola och det var han mycket stolt över. När han var vid riktigt gott humör brukade han ta fram sina gamla medaljer och pokaler som vunnits i skolans fäktningstävlingar.
”Om du inte varit så klåfingrig hade du fått putsa de här, men det är nog bäst att jag gör det själv. De får ju inte gå sönder.”

Varje tisdag var Greta tvungen att ro över till grannön för att köpa konservburkar och frystorkad mat som de skulle äta under resten av veckan. Ekan var murken och det läckte in vatten. En stor ål simmade runt i botten av båten så Greta fick hålla upp fötterna för att inte bli biten. Årorna var tunga och Greta orkade knappt röra dem. Det tog över två timmar att ro över till grannön och när Greta väl kom fram var de flesta varorna slut i speceriaffären.
”Det finns champinjoner på burk och torkade murklor, något annat har vi icke!, sade den gamle specerihandlaren med knarrig röst. Greta greps plötsligt av panik. Farbror Baurne hatade svamp över allt annat och hade uttryckligen bett Greta att endast köpa konserverad höna och ärtor på burk. Vad skulle hon ta sig till?

Just då klingade det till i klockan vid dörren och en kvinna klev in i den lilla lanthandeln. Hon var lång och ovanpå det lockiga håret satt en stråhatt lite på sned. Runt armen höll hon korg full med blommor. Det var en märklig tanke men Greta kände ändå att kvinnan kanske kunde hjälpa henne på något vis. Hon tog mod till sig och gick fram för att fråga.


Saturday, April 04, 2009




Att Örjan Ramberg, Marie-Louise Ekman och de andra stjärnorna på Dramaten äntligen börjat blogga är något som exponerats kraftigt i Stockholms tunnelbana. Tummen upp, som alltid vurmat för kulturen, vill naturligtvis inte vara sämre utan är snabb att haka på denna nya teatertrend i bloggosfären.
Länk
Vi kan därför med stolthet presentera ett exklusivt sammarbetesavtal med dockteatern Tittut i Zinkensdam! Under våren kommer vi att publicera blogginlägg av lilla Tiger, lilla Björn och Dollan som ska dela med sig av sina tankar kring livet i rampljuset. Håll även utkik efter gästinlägg av tjeckiska dockfavoriter som Bożena och hunden Anežka kända från SVT:s barnprogram under 80-talet!

Tuesday, March 10, 2009

"Enligt Bjurström kan vi redan i början av 1900-talet identifiera några svenska ungdomsstilar. Med sin speciella jargong, sina begagnade flottistuniformer, lörpar (mössor med blanka skärmar och mässingsknappar) vepor (speciella kavajer), kulörta halsdukar och slängarbrallor (smala upptill och vida nedtill) avtecknade sig kväsarkvantingarna som de mest synliga stilskaparna vid sekelskiftet. Kvantingarna avlöstes sedan av söderarmisarna, jazzgossen och jazzbönan och så vidare. Hundra år senare uppfanns den sk "J-rockaren" i ett laboratorium som tidigare specialiserat sig på bonsaikatter och wasabiextrakt."

ur Ungdomsgrupper i teori och praktik av P Lalander och T Johansson.

Friday, February 06, 2009

I Malmö, men även i övriga Sverige, är det allmänt känt att Sveriges högsta bostadshus heter Turning Torso och sträcker sig 190 meter över Öresund. Dessvärre är det för de flesta mindre bekant att Sveriges längsta bostadskomplex är Ormen Långe i Stockholmsförorten Masmo, 24,3 km söder om Slussen.


Officiella uppgifter hävdar att huset invigdes år 1964 men enligt folkloren är dess historia betydligt äldre än så. De kloka män som jag talat med är övertygade om att Ormen Långe bildades då jätten Mas, efter ett frejdigt gästabud, lade sig för att vila i gröngräset. Den olyckssalige bjässen var sedan omöjlig att väcka och hann inte hem till sin håla i Huddinge innan solen gick upp och han förvandlades till sten.


Idag är Masmo en av få miljonprogramsområden med utsikt över såväl den djupa barrskogen som motorvägen. Det lokala näringslivet består av en jourbutik, Max Hamburgerrestaurang samt en liten affär som säljer vinessenser och porr.





Visste du att?


Om alla hyresgäster i Ormen Långe slår på kaffebryggaren samtidigt

blir det strömavbrott i hela Huddinge kommun.


I Ormen Långe finns ett snillrikt rörpostsystem designat av

ingenjören August Palm.


Masmo har även en vänort, staden Łódź i Polen,

där det faktiskt finns ett ännu längre hus.

Hyresgästerna skickar vykort till varandra och två

gånger om året anordnas populära utbytesresor.







Friday, January 09, 2009

Igår damp Studieförbundet Vuxenskolans digra kurskatalog ner genom brevinkastet. Det här är min personliga favorit.

Matlagning för herrar - nybörjare

Cirkeln vänder sig till män
som vill laga mat på sitt sätt och i sitt
tempo. Deltagarna lagar kalla
och varma rätter, bakar mat- och
kaffebröd samt äter mat tillsammans.

Jag är mycket nyfiken på den här kursen. Förhoppningsvis kommer det bara lagas riktig mat som strömmingslåda och sjömansbiff. Inga konstigheter med citrongräs eller quinoa (stavas det så?) om jag får be. Dessutom tror jag att det är en plats där man kan träffa vänner för livet. Sådana man kan ta en pilsner med och ringa mitt i natten när ungkarlslivet känns som mest ensligt.

Till en början är alla lite tillknäppta och tafatta. Matlagning, är det verkligen något för mig? är nog en vanlig tanke. Men sedan när vi sitter tillsammans över den något vidbrända ugnspannkakan och en kopp riktigt kaffe (ingen vuxenvälling här inte!) släpper alla hämningar och vi förstår hur mycket vi har gemensamt.

Om det här hade varit en svensk film hade Loffe Carlsson och Rolf Lassgård varit givna kursdeltagare. Lennart Jähkel hade också fått vara med på ett hörn. Dessutom skulle det bli extra spännande om Helena Bergström kunde spela ärtig hemkunskapslärarinna, nyss hemkommen från Amerika, där hon enligt ryktet varit gift med en miljonär.

Jag anmäler mig på stubinen!

Tuesday, December 30, 2008



Någon gång i högstadiet gav min svensklärare oss i uppgift att skriva en text på temat Min livsfilosofi. Jag hade precis läst ut Sofies värld samt börjat lyssna på rebellisk musik. Resultatet blev ett sanslöst alster som samtidigt som det är otroligt lillgammalt osar av upproriska tonårshormoner. Håll till godo!


Jag är egentligen ganska ointresserad av att skriva om det här ämnet. Jag har alltid varit ointresserad av och rent av avskytt att höra på andra människors moraliska och etiska idéer om hur människor ska leva och handla. Jag tror att det är en särskilt västerländsk och speciellt kristen uppfattning att alltid tvinga på andra människor ens egna tankar och på alla sätt motverka personer som har egna idéer. Det är mycket vanligt speciellt i skolor.


Eftersom jag alltid irriterat mig på andra människors moraliserande så har jag inte funderat särskilt mycket på saken. Inte förrän de senaste då jag blivit tvungen att skriva om frågan och funnit den mycket intressant. Frågan om hur människor ska bemöta varandra skulle jag kunna besvara mycket snabbt. Men det skulle bli ett mycket enkelt och naivt svar precis som alla andras åsikt i frågan.


Människor har aldrig haft några egna värderingar. De har tvingats att tänka på ett visst sätt av den styrande gruppen i samhället och de lagar som de stiftat. De människor som inte delat samhällets idéer har tvingats att ändra sina värderingar efter samhället. De som ändå inte ändrat sig har ansetts som galningar eller kriminella. Men för det mesta har samhällets fina värderingar blivit så djupt ingrodda i personens hjärna att personen inte fått några egna värderingar. Eftersom inga andra människor har några egna idéer så tycker jag inte att du ska begära att jag ska ha några.

Men det har jag.


Människor följer nog inte lagar och bemöter varandra på ett vänligt sätt för att deras förnuft säger dem det. Istället lever dom efter sina egna (eller andras) känslor. Jag tror faktiskt att jag skulle hjälpa en ovän om han var i en svår situation även om mitt och andras liv skulle bli bättre om han dog. Det gör jag inte pågrund av något förnuft (vilket faktiskt säger mig att personen logiskt sett borde dö) utan av någon sorts känsla som säger mig att man inte låter någon annan människa dö. Det är nog samma sak för brottslingar som nog dödar snarare pågrund av brist på käsnlor än brist på förnuft. Bättre samhällen kunde kanske byggas om människors tankar och känslor fick utvecklas mera.

Sammanfattningsvis så finns det inget sätt som människor bör handla på. De är tvungna att handla på ett visst sätt. Närmare svaret på någon av frågorna kommer jag nog aldrig.



Thursday, December 25, 2008



Frusna öron, kylda tår,
snabba pelsade personer,
rimfrost uti skägg och hår,
fluss och emulsioner.
Gikt och febrar, hvart man går,
menskor oförtänkt på bår,
lik och geridoner.

På detta sätt beklagade sig nyligen en god vän till mig i ett sms.
Och visst kan det kännas hårt och motigt ibland så här i midvintertider men man ska då komma ihåg att det finns ett enkelt och välsmakande botemedel mot dessa känslor, nämligen äggtoddyn. En riktig äggtoddy kan dock vara svår att få tag på numera och det har till och med hänt att hövliga människor blivit utslängda från krogar bara för att de bett om en sådan dryck. Därför känner jag mig nu manad till att publicera det autentiska receptet, precis som det en gång inmundigades av mr Samuel Pickwick:

4 personer


1 dl socker
1 ½ dl rom, cognac eller whisky
1 liter kokande vatten
3 äggulor
ev citron

Vispa äggulorna och sockret till vitt skum.
Fördela äggmassan i 4 höga glas. Häll i spriten och ev en citronskiva i varje glas
Häll över 2 ½ dl kokande vatten i varje glas och servera omedelbart.


Och har du inte blivit stofil efter några glas av denna dryck är nog allt hopp tyvärr ute.

Friday, December 05, 2008

Undertecknad har sedan länge insett att postmodernismen blott är en tandlös papperstiger som aldrig kan användas för att förstå den värld vi lever i. Den skapar endast förvirring, osäkerhet och överdrivet utdragna teoriavsnitt i undermåliga studentuppsatser. Istället orienterar jag mig i tillvaron med hjälp av en kanon som utvecklades av min far under 1980- och 90-talen. Den delar på ett tydligt och lättöverskådligt sätt in den västerländska kulturen i sådant som är värt att ödsla tid på och det som bör kastas på sophögen. Listan innehåller en del skrällar, men jag kan garantera att den känns mycket befriande att följa och verkligen rensar hjärnan från mycket gammalt bråte. Pröva själv! Det är säkert, effektivt och kul!


Värt att ödsla tid på:


Homeros

Aischylos

Johann Sebastian Bach (Precis som Homeros, som var en gladlynt karl, motbevisar Bach tesen om den lidande konstnären. Han var som bekant välgödd och levde ett trivsamt medelklassliv i Leipzig.)

Gustave Flaubert

Kurt Gödel

Povel Ramel




Bör kastas på sophögen:


Bibeln

William Shakespeare (grova pjäser med alldeles för mycket ord. Dessutom är hela storyn i Hamlet snodd från ovan nämnda atenare.)

Ludwig van Beethoven (Beethoven går inte att lyssna på. Beethoven förstör musik.)

Marcel Proust (fast naturligtvis var det nödvändigt att ta sig igenom 2872 sidor på franska av À la recherche... bara för att kunna fälla omdömet att den var långtråkig.)

Martin Heidegger

Helge Skoog (Att inte filmcensuren slog till mot Kaj Husells falsksång i Ebba och Didrik är en stor skandal.)



Att välja rätt väg i livet har orsakat huvudbry hos mången ung man.




Monday, November 10, 2008



På grund av mina uppsvällda halsmandlar beordrades jag av min doktor att återigen resa till Genèvesjön för att vila upp mig och andas frisk alpluft. Där stötte jag till min stora förvåning ihop med herr H, en av mina närmaste ungdomsbekanta som jag sedermera förlorat kontakten med. Då jag mindes herr H som en sorglös yngling som aldrig avstod från lättsamma förlustelser blev jag nu mycket förfärad av att melankolin och svårmodet hade tagit över hans sinne. Enligt vårdarna på sanatoriet så led min vän av "postpubertal popångest", vilket yttrade sig i att han, dagarna i ända, satt i serveringen och skrev små dikter på pappersservetter som han sedan spred omkring sig. Detta alster fann jag en tisdag efter lunch:


Alla nätter


Alla nätter samma dumhet

dansa, festa, skratta, supa

för att sedan matt på rummet

i den kalla bädden stupa.


Vakande så sent som möjligt,

pränta verser ner med möda

gnugga svidande ögon röda

— herregud, det är ju löjligt!


Mitt bland drömmens skärvor tigger

jag om slut på dessa plågor,

och på skrynklad kudde ligger

hand som svettas kind i lågor.


Whisky flödar genom strupen

och i dolda avgrundsdjupen

kvider själen i sin snara.


Någonstans från ofattbara

helvetesklyftor smyger dagen fram

som med skoningslösa, klara

ögon stirrar på min skam.


Dagen därefter träffade jag återigen herr H, eller Stäppvargen som han tydligen föredrog att kalla sig nuförtiden, och berättade att jag läst hans dikt. Han blev först glad över uppmärksamheten men erkände sedan att han egentligen låtit dikten ligga framme för att han hoppats att "en tjej som han gillade skulle läsa den och förstå att han var en svår och spännande typ. Fast hon hade tyvärr blivit ihop med en störig hockeykille istället." Innan vi skildes åt hann han även berätta att hans främsta inspirationskälla numera var de gamla Broder Daniel-plattor som han införskaffat på Skivhugget i Göteborg.

Monday, October 27, 2008

Det finns ingenting och då menar jag INGENTING som skrämmer mig så mycket som skrattyoga. Jag har själv utsatts för det en gång, men jag har ännu inte fått tillräcklig distans till den hemska upplevelsen för att jag ska klara av att skriva om det mer i detalj.

Sunday, September 28, 2008



Den härjande finanskrisen fyller som bekant spaltmeter efter spaltmeter just nu. Men det finns ljus i mörkret för all världens spekulanter även i dessa mörka tider. Själv gläds jag till exempel över att jag sålde mina numera värdelösa tändsticksaktier i god tid och istället gav mig in i en mer lukrativ branch. Jag väljer att citera från senaste numret av Antik & Auktion:

"Uppstopppade fåglar är hett just nu och tranan på bilden försvann direkt för 6500 kronor."

Till alla er som trodde att optioner var det man skulle syssla med vill jag bara säga en sak, get stuffed!


Wednesday, September 24, 2008



”Schäfern är fortfarande på hugget!” Med den fyndiga formuleringen inleder Svenska schäferförbundets ordförande Kent Unger sitt pressmeddelande till Tummen upps redaktion. Här följer resten av meddelandet i sin helhet:

Schäferägare! Det är dags att vi tar tillbaka den status vi förlorat under de senaste decennierna. Ända sedan andra världskriget rasade som värst har schäfern ansetts vara en farlig hund. Den har väckt associationer till polisbrutalitet och gett viss pondus åt personer som inte haft något annat att komma med. På åttiotalet var det till exempel vanligt att föräldrar förbjöd sina barn att klappa grannens schäfer! Men så hände något... Rappartisten Idit Dogge Doggelito skaffade valpen ”Rizzla” och nya raser som pitbullterrier och amstaffterrier fick opropertionerligt utrymme i media. Trots det visar statistik från tyska brukshundsinstitutet att en hungrig och uppretad schäfer kan vara minst lika farlig som någon av ovanstående raser. Vi vill därför än en gång understryka att alla som är intresserade av farliga djur är varmt välkomna till Svenska schäferförbundet!

Tummen upp tackar Kent Unger för informationen och hälsar att om någon i förbundet är sugen på lite vadslagning så ställer vår belgiska jättekanin Kurtz upp på en fight när som helst!

Monday, September 15, 2008



Den ryske poeten Vladimir Majakovskij var först ut med open source. Det hävdar operativsystemet Linux skapare Linus Torvalds i en intervju i finlandssvenska Hufvudstadsbladet.


Det var i mitten av nittotalet som tusentals ungdomar slutade att tapetsera väggarna med rockstjärnor och istället började se en glasögonprydd finsk datorprogramerare som sin största idol. Och nu erkänner alltså Torvalds själv att hela idén till Linus är influerat av Vladimir Majakovskijs arbete med den revolutionsromantiska dikten 150 000 000. Så här beskrivs det banbrytande projektet i Majakovskijs memoarer:


Slutförde 150 000 000. Publicerade den utan mitt namn. Jag ville att vem som helst skulle få vidarutveckla eller förbättra dikten.”


Men som många innovatörer så var Majakovskij långt före sin tid och det går därför att ana ett spår av bitterhet i hans kommentarer.


Men ingen fortsatte på den och alla visste ändå vem som skrivit dikten. Vad spelar det då för roll? Ge ut den under mitt namn. ”


Även kommersiellt floppade 150 000 000, som är en skruvad mix av traditionell rysk folkepik och science fiction. Vi får följa hur världskapitalismens försvarare Wilson (möjligtvis har Majakovskij influerats av den amerikanske presidenten med samma namn) besegras av den ryske folkhjälten Ivan. Wilson lever i Chicago, en stad som hålls uppe av en enda skruv. Majakovskijs Chicago är helt ”elektro-dynamomekaniskt”, till och med när chigagobon lyfter på ögonbrynen sker det med hjälp av elektrisk kraft. Den rike Wilson är utrustad med en pistol med fyra avtryckare men står sig ändå slätt gentemot Ivan som endast har sina två händer att kämpa med.


Strunt, dumt, förbannat dumt och pretentiöst! Enligt min mening borde bara ett av tio sådana här alster publiceras och då inte i mer än 150 exemplar – för bibliotek och kufar.” Så löd Lenins hårda omdöme om dikten.




Monday, September 01, 2008

Sedan jag började koka eget slime för några veckor sedan har en helt ny värld öppnat sig. Jag har börjat utföra spännande och farliga experiment med slimet, som sedemera muterat sig och utvecklat artificiell intelligens. Mitt muterade slime kommer att bli ovärderligt för mänskligheten, men om det hamnar i orätta händer kan vad som helst hända...


Okej, nu överdrev jag kanske en smula. Jag är inte riktigt där än, men läs vad den japanske forskaren Toshiyuki Nakagaki har att säga om slimets organiska släktingar slemsvamparna i söndagens DN så förstår ni att det är ett mycket spännande forskningsområde:


”Dessutom kan slemsvamparna vara obeslutsamma, ett annat tecken på intelligent beteende enligt Toshiyuki Nakagaki. Om en slemsvamp stöter på ett giftigt ämne på sin väg kan den välja att agera på tre olika sätt. Antingen kan den fortsätta framåt genom ämnet, backa och välja en annan väg eller dela på sig och göra både och. Men innan slemsvamparna har bestämt sig stannar den upp, och gör ingenting.


De beter sig som Hamlet. Under en lång tid går Hamlet och vet inte vad han ska gör, ska han ta livet av sig, ska han döda sin farbror eller ska han göra något annat. Sedan, plötsligt, skrider han till verket, precis som slemsvamparna säger Toshiyuki Nakagaki.”


Med riktigt obeslutsamma slemsvampar i laboratoriet behöver man inga vänner, eller Tv-kanaler.

Saturday, August 16, 2008



Nu ska jag bege mig ut på hemligt uppdrag. Jag verkar inkognito och av säkerhetsskäl får jag inte berätta några fler detaljer. Om allt går vägen återkommer jag med bloggandet inom kort.

Tuesday, August 05, 2008

Snart tar jag och slår 099-510 10 för att klaga på årets sommarlovsteater! Det är bara skrik och svordomar hela tiden. På min tid var det bara skrik, utan några svordomar. Det hela låter mest som någon sån där bedrövlig svensk snutfilm med Jakob Eklund, där skådisarna ständigt får ryta "för i helvete" för att fylla ut ett obefintligt manus. Jag tycker att det är ledsamt att sådana kulturella lågvattenmärken ska behöva gå i arv till nästa generation. Varför duger det inte längre att sända Godnatt mister Tom i repris?

Mvh
Stofiltummen

Saturday, August 02, 2008


Har ni också märkt att hemmafesterna bara blir lamare och lamare ju längre upp i åren ni kommer? I sådana fall finns ett enkelt trick som kan liva upp även den stelaste av parmiddagar. Här kommer receptet på hur man gör eget slime, den coolaste leksaken år 1991-92!


Du behöver: maizena/majsmjöl, vatten (ca 200 ml), skål, matsked, träsked, tesked, påse som går att försluta, eventuellt karamellfärg.

    Ta 10 matskedar maizena/majsmjöl och häll i skålen.

    Häll i 50 ml vatten åt gången i skålen och rör om med en träsked. Försök att göra en tjock och klibbig deg. Det speciella med denna gegga är att den kan vara både lös och hård, beroende på hur du hanterar geggan.


    Om du vill kan du tillsätta lite karamellfärg och röra in i blandningen. Tänk på att skydda dina kläder och arbetsytan extra noga om du använder karamellfärg!

    Förvara din stärkelsegegga i en förslutningsbar plastpåse.


Och om det inte hjälper att kasta slime på de andra gästerna för att få dem att släppa loss, så återstår bara att titta på en full Bengt Frithiofsson som presenterar vin i TV.




Friday, July 18, 2008


I brist på ett eget levande husdjur har jag blivit mycket förtjust i alla de gnagare som befolkar buskagen i närheten av min bostad. En kombination av gynnsam vegetation och Restaurang Babylons soptunnor har ledit till att populationen av rattus norvegicus i mina kvarter har nått rent medeltida proportioner. Jag hade precis börjat leka med tanken att tämja en av de små krabaterna för att flanera med i koppel i stadens parker då jag möttes av ett fruktansvärt plakat:


Råttgift, bromadiolin, är utlagt i detta område. Om du misstänker att barn eller husdjur fått i sig av giftet kontakta genast läkare eller veterinär. Vitamin K 1 är motgift.


Ha, där försa de sig allt! Ikväll är det jag som köper en stor hushållsost och proppar den full med vitamintabletter. Sedan får vi se vem som dansar på bordet!

Thursday, July 10, 2008



Jag tycker att den här bilden, som visar hur FRA-lagen påverkar Ryssland, är så fasligt snygg och pedagogisk att jag blev tvungen att lägga upp den till allmän beskådan.

Den ryske journalisten visar sedan att han även har god talang för att skriva agentromaner:

"Lagen hade kunnat dykt upp redan för två år sedan. men då offentliggjordes försvarsministeriets plan av chefen för den svenska säkerhetspolisen. Hans gåtfulla död ökade bara överygelsen om att det är allvarligt inställda krafter som står bakom lagförslaget"
(Vesti. 10.07.2008 20:42.)

Jag är tacksam över att jag nu kan lägga ännu en skön konspirationsteori till samlingen.