Igår damp Studieförbundet Vuxenskolans digra kurskatalog ner genom brevinkastet. Det här är min personliga favorit.

Matlagning för herrar - nybörjare

Cirkeln vänder sig till män
som vill laga mat på sitt sätt och i sitt
tempo. Deltagarna lagar kalla
och varma rätter, bakar mat- och
kaffebröd samt äter mat tillsammans.

Jag är mycket nyfiken på den här kursen. Förhoppningsvis kommer det bara lagas riktig mat som strömmingslåda och sjömansbiff. Inga konstigheter med citrongräs eller quinoa (stavas det så?) om jag får be. Dessutom tror jag att det är en plats där man kan träffa vänner för livet. Sådana man kan ta en pilsner med och ringa mitt i natten när ungkarlslivet känns som mest ensligt.

Till en början är alla lite tillknäppta och tafatta. Matlagning, är det verkligen något för mig? är nog en vanlig tanke. Men sedan när vi sitter tillsammans över den något vidbrända ugnspannkakan och en kopp riktigt kaffe (ingen vuxenvälling här inte!) släpper alla hämningar och vi förstår hur mycket vi har gemensamt.

Om det här hade varit en svensk film hade Loffe Carlsson och Rolf Lassgård varit givna kursdeltagare. Lennart Jähkel hade också fått vara med på ett hörn. Dessutom skulle det bli extra spännande om Helena Bergström kunde spela ärtig hemkunskapslärarinna, nyss hemkommen från Amerika, där hon enligt ryktet varit gift med en miljonär.

Jag anmäler mig på stubinen!

Någon gång i högstadiet gav min svensklärare oss i uppgift att skriva en text på temat Min livsfilosofi. Jag hade precis läst ut Sofies värld samt börjat lyssna på rebellisk musik. Resultatet blev ett sanslöst alster som samtidigt som det är otroligt lillgammalt osar av upproriska tonårshormoner. Håll till godo!

Jag är egentligen ganska ointresserad av att skriva om det här ämnet. Jag har alltid varit ointresserad av och rent av avskytt att höra på andra människors moraliska och etiska idéer om hur människor ska leva och handla. Jag tror att det är en särskilt västerländsk och speciellt kristen uppfattning att alltid tvinga på andra människor ens egna tankar och på alla sätt motverka personer som har egna idéer. Det är mycket vanligt speciellt i skolor.

Eftersom jag alltid irriterat mig på andra människors moraliserande så har jag inte funderat särskilt mycket på saken. Inte förrän de senaste då jag blivit tvungen att skriva om frågan och funnit den mycket intressant. Frågan om hur människor ska bemöta varandra skulle jag kunna besvara mycket snabbt. Men det skulle bli ett mycket enkelt och naivt svar precis som alla andras åsikt i frågan.

Människor har aldrig haft några egna värderingar. De har tvingats att tänka på ett visst sätt av den styrande gruppen i samhället och de lagar som de stiftat. De människor som inte delat samhällets idéer har tvingats att ändra sina värderingar efter samhället. De som ändå inte ändrat sig har ansetts som galningar eller kriminella. Men för det mesta har samhällets fina värderingar blivit så djupt ingrodda i personens hjärna att personen inte fått några egna värderingar. Eftersom inga andra människor har några egna idéer så tycker jag inte att du ska begära att jag ska ha några.

Men det har jag.

Människor följer nog inte lagar och bemöter varandra på ett vänligt sätt för att deras förnuft säger dem det. Istället lever dom efter sina egna (eller andras) känslor. Jag tror faktiskt att jag skulle hjälpa en ovän om han var i en svår situation även om mitt och andras liv skulle bli bättre om han dog. Det gör jag inte pågrund av något förnuft (vilket faktiskt säger mig att personen logiskt sett borde dö) utan av någon sorts känsla som säger mig att man inte låter någon annan människa dö. Det är nog samma sak för brottslingar som nog dödar snarare pågrund av brist på käsnlor än brist på förnuft. Bättre samhällen kunde kanske byggas om människors tankar och känslor fick utvecklas mera.

Sammanfattningsvis så finns det inget sätt som människor bör handla på. De är tvungna att handla på ett visst sätt. Närmare svaret på någon av frågorna kommer jag nog aldrig.

Frusna öron, kylda tår,
snabba pelsade personer,
rimfrost uti skägg och hår,
fluss och emulsioner.
Gikt och febrar, hvart man går,
menskor oförtänkt på bår,
lik och geridoner.

På detta sätt beklagade sig nyligen en god vän till mig i ett sms. Och visst kan det kännas hårt och motigt ibland så här i midvintertider men man ska då komma ihåg att det finns ett enkelt och välsmakande botemedel mot dessa känslor, nämligen äggtoddyn. En riktig äggtoddy kan dock vara svår att få tag på numera och det har till och med hänt att hövliga människor blivit utslängda från krogar bara för att de bett om en sådan dryck. Därför känner jag mig nu manad till att publicera det autentiska receptet, precis som det en gång inmundigades av mr Samuel Pickwick:

4 personer

1 dl socker
1 ½ dl rom, cognac eller whisky
1 liter kokande vatten
3 äggulor
ev citron

Vispa äggulorna och sockret till vitt skum.
Fördela äggmassan i 4 höga glas. Häll i spriten och ev en citronskiva i varje glas
Häll över 2 ½ dl kokande vatten i varje glas och servera omedelbart.


Och har du inte blivit stofil efter några glas av denna dryck är nog allt hopp tyvärr ute.

Undertecknad har sedan länge insett att postmodernismen blott är en tandlös papperstiger som aldrig kan användas för att förstå den värld vi lever i. Den skapar endast förvirring, osäkerhet och överdrivet utdragna teoriavsnitt i undermåliga studentuppsatser. Istället orienterar jag mig i tillvaron med hjälp av en kanon som utvecklades av min far under 1980- och 90-talen. Den delar på ett tydligt och lättöverskådligt sätt in den västerländska kulturen i sådant som är värt att ödsla tid på och det som bör kastas på sophögen. Listan innehåller en del skrällar, men jag kan garantera att den känns mycket befriande att följa och verkligen rensar hjärnan från mycket gammalt bråte. Pröva själv! Det är säkert, effektivt och kul!

Värt att ödsla tid på:

Homeros

Aischylos

Johann Sebastian Bach (Precis som Homeros, som var en gladlynt karl, motbevisar Bach tesen om den lidande konstnären. Han var som bekant välgödd och levde ett trivsamt medelklassliv i Leipzig.)

Gustave Flaubert

Kurt Gödel

Povel Ramel

Bör kastas på sophögen:

Bibeln

William Shakespeare (grova pjäser med alldeles för mycket ord. Dessutom är hela storyn i Hamlet snodd från ovan nämnda atenare.)

Ludwig van Beethoven (Beethoven går inte att lyssna på. Beethoven förstör musik.)

Marcel Proust (fast naturligtvis var det nödvändigt att ta sig igenom 2872 sidor på franska av À la recherche... bara för att kunna fälla omdömet att den var långtråkig.)

Martin Heidegger

Helge Skoog (Att inte filmcensuren slog till mot Kaj Husells falsksång i Ebba och Didrik är en stor skandal.)

Att välja rätt väg i livet har orsakat huvudbry hos mången ung man.

På grund av mina uppsvällda halsmandlar beordrades jag av min doktor att återigen resa till Genèvesjön för att vila upp mig och andas frisk alpluft. Där stötte jag till min stora förvåning ihop med herr H, en av mina närmaste ungdomsbekanta som jag sedermera förlorat kontakten med. Då jag mindes herr H som en sorglös yngling som aldrig avstod från lättsamma förlustelser blev jag nu mycket förfärad av att melankolin och svårmodet hade tagit över hans sinne. Enligt vårdarna på sanatoriet så led min vän av "postpubertal popångest", vilket yttrade sig i att han, dagarna i ända, satt i serveringen och skrev små dikter på pappersservetter som han sedan spred omkring sig. Detta alster fann jag en tisdag efter lunch:

Alla nätter

Alla nätter samma dumhet

dansa, festa, skratta, supa

för att sedan matt på rummet

i den kalla bädden stupa.

Vakande så sent som möjligt,

pränta verser ner med möda

gnugga svidande ögon röda

— herregud, det är ju löjligt!

Mitt bland drömmens skärvor tigger

jag om slut på dessa plågor,

och på skrynklad kudde ligger

hand som svettas kind i lågor.

Whisky flödar genom strupen

och i dolda avgrundsdjupen

kvider själen i sin snara.

Någonstans från ofattbara

helvetesklyftor smyger dagen fram

som med skoningslösa, klara

ögon stirrar på min skam.

Dagen därefter träffade jag återigen herr H, eller Stäppvargen som han tydligen föredrog att kalla sig nuförtiden, och berättade att jag läst hans dikt. Han blev först glad över uppmärksamheten men erkände sedan att han egentligen låtit dikten ligga framme för att han hoppats att "en tjej som han gillade skulle läsa den och förstå att han var en svår och spännande typ. Fast hon hade tyvärr blivit ihop med en störig hockeykille istället." Innan vi skildes åt hann han även berätta att hans främsta inspirationskälla numera var de gamla Broder Daniel-plattor som han införskaffat på Skivhugget i Göteborg.

Det finns ingenting och då menar jag INGENTING som skrämmer mig så mycket som skrattyoga. Jag har själv utsatts för det en gång, men jag har ännu inte fått tillräcklig distans till den hemska upplevelsen för att jag ska klara av att skriva om det mer i detalj.

Den härjande finanskrisen fyller som bekant spaltmeter efter spaltmeter just nu. Men det finns ljus i mörkret för all världens spekulanter även i dessa mörka tider. Själv gläds jag till exempel över att jag sålde mina numera värdelösa tändsticksaktier i god tid och istället gav mig in i en mer lukrativ branch. Jag väljer att citera från senaste numret av Antik & Auktion:

"Uppstopppade fåglar är hett just nu och tranan på bilden försvann direkt för 6500 kronor."

Till alla er som trodde att optioner var det man skulle syssla med vill jag bara säga en sak, get stuffed!

”Schäfern är fortfarande på hugget!” Med den fyndiga formuleringen inleder Svenska schäferförbundets ordförande Kent Unger sitt pressmeddelande till Tummen upps redaktion. Här följer resten av meddelandet i sin helhet:

Schäferägare! Det är dags att vi tar tillbaka den status vi förlorat under de senaste decennierna. Ända sedan andra världskriget rasade som värst har schäfern ansetts vara en farlig hund. Den har väckt associationer till polisbrutalitet och gett viss pondus åt personer som inte haft något annat att komma med. På åttiotalet var det till exempel vanligt att föräldrar förbjöd sina barn att klappa grannens schäfer! Men så hände något... Rappartisten Idit Dogge Doggelito skaffade valpen ”Rizzla” och nya raser som pitbullterrier och amstaffterrier fick opropertionerligt utrymme i media. Trots det visar statistik från tyska brukshundsinstitutet att en hungrig och uppretad schäfer kan vara minst lika farlig som någon av ovanstående raser. Vi vill därför än en gång understryka att alla som är intresserade av farliga djur är varmt välkomna till Svenska schäferförbundet!

Tummen upp tackar Kent Unger för informationen och hälsar att om någon i förbundet är sugen på lite vadslagning så ställer vår belgiska jättekanin Kurtz upp på en fight när som helst!

Den ryske poeten Vladimir Majakovskij var först ut med open source. Det hävdar operativsystemet Linux skapare Linus Torvalds i en intervju i finlandssvenska Hufvudstadsbladet.

Det var i mitten av nittotalet som tusentals ungdomar slutade att tapetsera väggarna med rockstjärnor och istället började se en glasögonprydd finsk datorprogramerare som sin största idol. Och nu erkänner alltså Torvalds själv att hela idén till Linus är influerat av Vladimir Majakovskijs arbete med den revolutionsromantiska dikten 150 000 000. Så här beskrivs det banbrytande projektet i Majakovskijs memoarer:

”Slutförde 150 000 000. Publicerade den utan mitt namn. Jag ville att vem som helst skulle få vidarutveckla eller förbättra dikten.”

Men som många innovatörer så var Majakovskij långt före sin tid och det går därför att ana ett spår av bitterhet i hans kommentarer.

”Men ingen fortsatte på den och alla visste ändå vem som skrivit dikten. Vad spelar det då för roll? Ge ut den under mitt namn. ”

Även kommersiellt floppade 150 000 000, som är en skruvad mix av traditionell rysk folkepik och science fiction. Vi får följa hur världskapitalismens försvarare Wilson (möjligtvis har Majakovskij influerats av den amerikanske presidenten med samma namn) besegras av den ryske folkhjälten Ivan. Wilson lever i Chicago, en stad som hålls uppe av en enda skruv. Majakovskijs Chicago är helt ”elektro-dynamomekaniskt”, till och med när chigagobon lyfter på ögonbrynen sker det med hjälp av elektrisk kraft. Den rike Wilson är utrustad med en pistol med fyra avtryckare men står sig ändå slätt gentemot Ivan som endast har sina två händer att kämpa med.

”Strunt, dumt, förbannat dumt och pretentiöst! Enligt min mening borde bara ett av tio sådana här alster publiceras och då inte i mer än 150 exemplar – för bibliotek och kufar.” Så löd Lenins hårda omdöme om dikten.

Sedan jag började koka eget slime för några veckor sedan har en helt ny värld öppnat sig. Jag har börjat utföra spännande och farliga experiment med slimet, som sedemera muterat sig och utvecklat artificiell intelligens. Mitt muterade slime kommer att bli ovärderligt för mänskligheten, men om det hamnar i orätta händer kan vad som helst hända...

Okej, nu överdrev jag kanske en smula. Jag är inte riktigt där än, men läs vad den japanske forskaren Toshiyuki Nakagaki har att säga om slimets organiska släktingar slemsvamparna i söndagens DN så förstår ni att det är ett mycket spännande forskningsområde:

”Dessutom kan slemsvamparna vara obeslutsamma, ett annat tecken på intelligent beteende enligt Toshiyuki Nakagaki. Om en slemsvamp stöter på ett giftigt ämne på sin väg kan den välja att agera på tre olika sätt. Antingen kan den fortsätta framåt genom ämnet, backa och välja en annan väg eller dela på sig och göra både och. Men innan slemsvamparna har bestämt sig stannar den upp, och gör ingenting.

De beter sig som Hamlet. Under en lång tid går Hamlet och vet inte vad han ska gör, ska han ta livet av sig, ska han döda sin farbror eller ska han göra något annat. Sedan, plötsligt, skrider han till verket, precis som slemsvamparna säger Toshiyuki Nakagaki.”

Med riktigt obeslutsamma slemsvampar i laboratoriet behöver man inga vänner, eller Tv-kanaler.

Nu ska jag bege mig ut på hemligt uppdrag. Jag verkar inkognito och av säkerhetsskäl får jag inte berätta några fler detaljer. Om allt går vägen återkommer jag med bloggandet inom kort.

Snart tar jag och slår 099-510 10 för att klaga på årets sommarlovsteater! Det är bara skrik och svordomar hela tiden. På min tid var det bara skrik, utan några svordomar. Det hela låter mest som någon sån där bedrövlig svensk snutfilm med Jakob Eklund, där skådisarna ständigt får ryta "för i helvete" för att fylla ut ett obefintligt manus. Jag tycker att det är ledsamt att sådana kulturella lågvattenmärken ska behöva gå i arv till nästa generation. Varför duger det inte längre att sända Godnatt mister Tom i repris?

Mvh
Stofiltummen

Har ni också märkt att hemmafesterna bara blir lamare och lamare ju längre upp i åren ni kommer? I sådana fall finns ett enkelt trick som kan liva upp även den stelaste av parmiddagar. Här kommer receptet på hur man gör eget slime, den coolaste leksaken år 1991-92!

Du behöver: maizena/majsmjöl, vatten (ca 200 ml), skål, matsked, träsked, tesked, påse som går att försluta, eventuellt karamellfärg.

Ta 10 matskedar maizena/majsmjöl och häll i skålen.

Häll i 50 ml vatten åt gången i skålen och rör om med en träsked. Försök att göra en tjock och klibbig deg. Det speciella med denna gegga är att den kan vara både lös och hård, beroende på hur du hanterar geggan.




Om du vill kan du tillsätta lite karamellfärg och röra in i blandningen. Tänk på att skydda dina kläder och arbetsytan extra noga om du använder karamellfärg!

Förvara din stärkelsegegga i en förslutningsbar plastpåse.

Och om det inte hjälper att kasta slime på de andra gästerna för att få dem att släppa loss, så återstår bara att titta på en full Bengt Frithiofsson som presenterar vin i TV.

I brist på ett eget levande husdjur har jag blivit mycket förtjust i alla de gnagare som befolkar buskagen i närheten av min bostad. En kombination av gynnsam vegetation och Restaurang Babylons soptunnor har ledit till att populationen av rattus norvegicus i mina kvarter har nått rent medeltida proportioner. Jag hade precis börjat leka med tanken att tämja en av de små krabaterna för att flanera med i koppel i stadens parker då jag möttes av ett fruktansvärt plakat:

Råttgift, bromadiolin, är utlagt i detta område. Om du misstänker att barn eller husdjur fått i sig av giftet kontakta genast läkare eller veterinär. Vitamin K 1 är motgift.

Ha, där försa de sig allt! Ikväll är det jag som köper en stor hushållsost och proppar den full med vitamintabletter. Sedan får vi se vem som dansar på bordet!

Jag tycker att den här bilden, som visar hur FRA-lagen påverkar Ryssland, är så fasligt snygg och pedagogisk att jag blev tvungen att lägga upp den till allmän beskådan.

Den ryske journalisten visar sedan att han även har god talang för att skriva agentromaner:

"Lagen hade kunnat dykt upp redan för två år sedan. men då offentliggjordes försvarsministeriets plan av chefen för den svenska säkerhetspolisen. Hans gåtfulla död ökade bara överygelsen om att det är allvarligt inställda krafter som står bakom lagförslaget"
(Vesti. 10.07.2008 20:42.)

Jag är tacksam över att jag nu kan lägga ännu en skön konspirationsteori till samlingen.

På väg till kassan i den lokala matvaruaffären får jag syn på den berömde charlatanen Kay Pollaks bok Att växa genom möten. Där skriver han att man varje dag bör uttrycka sin tacksamhet för sådant som annars lätt tas för givet: Tack för att jag har mat i kylen! eller Tack för att jag får leva i en demokrati! är exempel som Pollak ger.

Samma dag läser jag i Veckorevyn om en ung man med det sällsynta syndromet mikropenis. Det är inte svårt att lägga ihop det ena med det andra. Tack, Kay Pollak, för att jag inte har mikropenis! Det gör livet mycket enklare att hantera.

Min uppstoppade häger är sur, svartsjuk och förbannad. Inte nog med att biologerna gjort en artbestämning och degraderat honom till trana, han har även blivit helt utkonkurrerad av min nya, coolare kompis Gizmo, huvudperson i filmen Gremlins.

Gizmo har tillräckligt med charm och utstrålning för att få de där gulliga uttrarna på YouTube att lägga av och satsa på en annan karriär. Sedan jag fick honom för någon vecka sedan har mitt sociala liv skjutit i höjden. Inte nog med att jag blir bjuden på drinkar och främmande kvinnor kommer fram för att ta foton, jag har även bekantat mig med tränaren för svenska five-a-side-landslaget tack vare Gizmo.

Självklart har jag även fått mäktiga fiender. Förra lördagen råkade jag ut för ett riktigt äventyr då min kompis höll på att bli stulen av dörrvakten på Marie Laveau.

- Tjena pysen! Har du en present till mig?, sa vakten med ett översittarleende värdigt Draco Malfoy.

- Va? ... ehh nej.
- Du det är nog bäst att jag tar hand om den där. Den är min nu! Eller du kanske föredrar att stanna här ute medan dina kompisar går in?

Samtidigt som adrenalinet började pumpa kände jag hur jag förflyttades tjugo år tillbaka i tiden, till de hårda skolgårdarna i Bromma där knytnävarnas lag gällde. Jag var redo att slåss för min Gizmo, som vakten nu höll retsamt högt upp i luften. Just när jag skulle kasta mig över honom, ok han vägde kanske tjugo kilo mer än jag men det kunde ha gått, insåg jag att det hela bara var ett skämt. Lite skamsen över mitt hetsiga temperament och med Gizmo i handen gick jag in på nattklubben. Så här i efterhand är jag lite besviken över att jag inte realiserade mitt kamikazeprojekt. Jag menar; det hade blivit en väldigt bra löpsedel.

Eftersom jag inte vill att KGB ska börja hänga här på bloggen valde jag att ta bort inlägget om mina vitryska kompisar. Men om ni är sugna på lite ocensurerad tummen upp - limited edition går det bra att kontakta mig. Ni andra får titta på ett kitchigt ryskt vykort, som uppmanar till medlemskap i de unga filatelisternas förbund, så länge

Jag tänkte att jag skulle utveckla tummen upp och prova på det moderna fenomenet videoblogg.
Med tanke på mina insatser på Cybertown var det nog tur att jag aldrig satsade på en karriär inom Spetsnaz eller Navy Seals men som ni ser var födelsedagsfirandet ändå fullt av knasiga upptåg.

Kamrater bloggläsare!

I morgon fyller jag 27 bast och det tänkte jag fira med att utmana er alla på lasergame! Om ni har någon favoritkaraktär som ni vill vara i spelet får ni gärna klä ut er till den. Eftersom det är min födelsedag så får jag vara James Bond. Fredrik ska vara IRA-ledare och Björn Sydamerikansk general. Andra karaktärer som vi gärna vill ha med i spelet är John Rambo, Pussy Galore och Teskedsgumman.

Om ni vågar ses vi på Cybertown, S.t Eriksgatan 56, 7 maj kl 19:30 !