Nu ska jag bege mig ut på hemligt uppdrag. Jag verkar inkognito och av säkerhetsskäl får jag inte berätta några fler detaljer. Om allt går vägen återkommer jag med bloggandet inom kort.

Snart tar jag och slår 099-510 10 för att klaga på årets sommarlovsteater! Det är bara skrik och svordomar hela tiden. På min tid var det bara skrik, utan några svordomar. Det hela låter mest som någon sån där bedrövlig svensk snutfilm med Jakob Eklund, där skådisarna ständigt får ryta "för i helvete" för att fylla ut ett obefintligt manus. Jag tycker att det är ledsamt att sådana kulturella lågvattenmärken ska behöva gå i arv till nästa generation. Varför duger det inte längre att sända Godnatt mister Tom i repris?

Mvh
Stofiltummen

Har ni också märkt att hemmafesterna bara blir lamare och lamare ju längre upp i åren ni kommer? I sådana fall finns ett enkelt trick som kan liva upp även den stelaste av parmiddagar. Här kommer receptet på hur man gör eget slime, den coolaste leksaken år 1991-92!

Du behöver: maizena/majsmjöl, vatten (ca 200 ml), skål, matsked, träsked, tesked, påse som går att försluta, eventuellt karamellfärg.

Ta 10 matskedar maizena/majsmjöl och häll i skålen.

Häll i 50 ml vatten åt gången i skålen och rör om med en träsked. Försök att göra en tjock och klibbig deg. Det speciella med denna gegga är att den kan vara både lös och hård, beroende på hur du hanterar geggan.




Om du vill kan du tillsätta lite karamellfärg och röra in i blandningen. Tänk på att skydda dina kläder och arbetsytan extra noga om du använder karamellfärg!

Förvara din stärkelsegegga i en förslutningsbar plastpåse.

Och om det inte hjälper att kasta slime på de andra gästerna för att få dem att släppa loss, så återstår bara att titta på en full Bengt Frithiofsson som presenterar vin i TV.

I brist på ett eget levande husdjur har jag blivit mycket förtjust i alla de gnagare som befolkar buskagen i närheten av min bostad. En kombination av gynnsam vegetation och Restaurang Babylons soptunnor har ledit till att populationen av rattus norvegicus i mina kvarter har nått rent medeltida proportioner. Jag hade precis börjat leka med tanken att tämja en av de små krabaterna för att flanera med i koppel i stadens parker då jag möttes av ett fruktansvärt plakat:

Råttgift, bromadiolin, är utlagt i detta område. Om du misstänker att barn eller husdjur fått i sig av giftet kontakta genast läkare eller veterinär. Vitamin K 1 är motgift.

Ha, där försa de sig allt! Ikväll är det jag som köper en stor hushållsost och proppar den full med vitamintabletter. Sedan får vi se vem som dansar på bordet!

Jag tycker att den här bilden, som visar hur FRA-lagen påverkar Ryssland, är så fasligt snygg och pedagogisk att jag blev tvungen att lägga upp den till allmän beskådan.

Den ryske journalisten visar sedan att han även har god talang för att skriva agentromaner:

"Lagen hade kunnat dykt upp redan för två år sedan. men då offentliggjordes försvarsministeriets plan av chefen för den svenska säkerhetspolisen. Hans gåtfulla död ökade bara överygelsen om att det är allvarligt inställda krafter som står bakom lagförslaget"
(Vesti. 10.07.2008 20:42.)

Jag är tacksam över att jag nu kan lägga ännu en skön konspirationsteori till samlingen.

På väg till kassan i den lokala matvaruaffären får jag syn på den berömde charlatanen Kay Pollaks bok Att växa genom möten. Där skriver han att man varje dag bör uttrycka sin tacksamhet för sådant som annars lätt tas för givet: Tack för att jag har mat i kylen! eller Tack för att jag får leva i en demokrati! är exempel som Pollak ger.

Samma dag läser jag i Veckorevyn om en ung man med det sällsynta syndromet mikropenis. Det är inte svårt att lägga ihop det ena med det andra. Tack, Kay Pollak, för att jag inte har mikropenis! Det gör livet mycket enklare att hantera.

Min uppstoppade häger är sur, svartsjuk och förbannad. Inte nog med att biologerna gjort en artbestämning och degraderat honom till trana, han har även blivit helt utkonkurrerad av min nya, coolare kompis Gizmo, huvudperson i filmen Gremlins.

Gizmo har tillräckligt med charm och utstrålning för att få de där gulliga uttrarna på YouTube att lägga av och satsa på en annan karriär. Sedan jag fick honom för någon vecka sedan har mitt sociala liv skjutit i höjden. Inte nog med att jag blir bjuden på drinkar och främmande kvinnor kommer fram för att ta foton, jag har även bekantat mig med tränaren för svenska five-a-side-landslaget tack vare Gizmo.

Självklart har jag även fått mäktiga fiender. Förra lördagen råkade jag ut för ett riktigt äventyr då min kompis höll på att bli stulen av dörrvakten på Marie Laveau.

- Tjena pysen! Har du en present till mig?, sa vakten med ett översittarleende värdigt Draco Malfoy.

- Va? ... ehh nej.
- Du det är nog bäst att jag tar hand om den där. Den är min nu! Eller du kanske föredrar att stanna här ute medan dina kompisar går in?

Samtidigt som adrenalinet började pumpa kände jag hur jag förflyttades tjugo år tillbaka i tiden, till de hårda skolgårdarna i Bromma där knytnävarnas lag gällde. Jag var redo att slåss för min Gizmo, som vakten nu höll retsamt högt upp i luften. Just när jag skulle kasta mig över honom, ok han vägde kanske tjugo kilo mer än jag men det kunde ha gått, insåg jag att det hela bara var ett skämt. Lite skamsen över mitt hetsiga temperament och med Gizmo i handen gick jag in på nattklubben. Så här i efterhand är jag lite besviken över att jag inte realiserade mitt kamikazeprojekt. Jag menar; det hade blivit en väldigt bra löpsedel.

Eftersom jag inte vill att KGB ska börja hänga här på bloggen valde jag att ta bort inlägget om mina vitryska kompisar. Men om ni är sugna på lite ocensurerad tummen upp - limited edition går det bra att kontakta mig. Ni andra får titta på ett kitchigt ryskt vykort, som uppmanar till medlemskap i de unga filatelisternas förbund, så länge

Jag tänkte att jag skulle utveckla tummen upp och prova på det moderna fenomenet videoblogg.
Med tanke på mina insatser på Cybertown var det nog tur att jag aldrig satsade på en karriär inom Spetsnaz eller Navy Seals men som ni ser var födelsedagsfirandet ändå fullt av knasiga upptåg.

Kamrater bloggläsare!

I morgon fyller jag 27 bast och det tänkte jag fira med att utmana er alla på lasergame! Om ni har någon favoritkaraktär som ni vill vara i spelet får ni gärna klä ut er till den. Eftersom det är min födelsedag så får jag vara James Bond. Fredrik ska vara IRA-ledare och Björn Sydamerikansk general. Andra karaktärer som vi gärna vill ha med i spelet är John Rambo, Pussy Galore och Teskedsgumman.

Om ni vågar ses vi på Cybertown, S.t Eriksgatan 56, 7 maj kl 19:30 !

Torsdagen den 23 april kl 02.32 slocknade sidan 530 på SVT-text för gott. Älskad, sörjd och saknad av många. Sidan 530, eller Filmrutan som den också kallades var en glädjespridare och ljusglimt i tillvaron. De kärnfulla recensionerna kan liknas vid kulturjournalistikens motsvarighet till haikudikten och beskrevs ofta som ”på pricken” av de entusiastiska läsarna. Men tiderna förändras och i det mediebrus som domineras av förnedringsteve och gratistidningar fanns det inte längre plats för filmrutans gedigna hantverk.

Det var för några veckor sedan, då jag med ett glas O'boy i näven slog mig ned för att läsa om veckans filmnyheter, som jag fick det första chockerande beskedet. När jag knappat in sidan 530 på min fjärrkontroll möttes jag endast av en lakonisk text som meddelade att ”Filmrutans framtid utreds för tillfället. Under tiden publiceras inga nya recensioner.” Men istället för att knyta näven i fickan bestämde jag mig för att ta upp kampen. Tillsammans med några likasinnade ordnade jag sittstrejker, köpbojkotter och demonstrationer. Vi startade till och med en så kallad grupp på den populära nätgemenskapen Facebook.

Beslutet att lägga ned Filmrutan föregicks inte av någon offentlig debatt i etermedierna eller på kultursidorna och de åtskilliga brev som jag skickade till SVT:s ledning bemöttes med total tystnad. Hanteringen av ärendet för på ett kusligt sätt tankarna till Sanningsdepartementet i George Orwells 1984. Jag vill dock passa på att tacka alla er som deltagit i kampen. Ni är del av en tradition som sträcker sig tillbaks till Rosa Parks och Mahatma Gandhis dagar! Jag väljer därför att avsluta med ett citat från en av rörelsens mest engagerade medlemmar:

”När de tog bort Bingot sa jag inget
Jag brukade ju inte spela

När de tog bort Klurifaxen sa jag inget
Jag brukade ju inte läsa Dagens namn och solen...”
Kanton

Mina kompisar har snöat in på äventyrlig urban exploration. Jag fick precis ett meddelande på sökaren om att de tillbringat helgen nere i den nedlagda rosa tunnelbanelinjen på Essingeöarna. Linjen byggdes exklusivt för den socialdemokratiska eliten på 1960-talet men har nu tagits över av en grupp fientliga mutanter som mina vänner måste bekämpa.

Här i Stockholm Above händer det också saker. Min nya hobby är att utforska diverse sjukdomar. Förra veckan hade jag halsfluss. Det var lite mesigt jämfört med mässlingen men den får ändå pluspoäng eftersom jag ett kort tag endast kunde kommunicera med rossliga grymtande. De senaste veckorna har jag även ömsat skinn på händer och fötter, undrar om det är ett bra eller dåligt tecken? Håller jag kanske på att förvandlas till en av mutanterna? I sådana fall måste jag välja sida mellan dem och polarna, jobbigt!

Hur som helst: Om det här hade varit 1800-talets London hade jag gjort kommers av eländet. Jag tror att jag skulle gjort succé som cirkusattraktionen Sick Boy, eller så hade folk kommit i horder till min lägenhet för att titta på mina utslag och höra mig sjunga oanständiga kupletter med roslig stämma. Att klappa hägern hade kostat två penny extra.

Jag får ofta förfrågningar från läsare som undrar om de kan kommunicera med mig utanför bloggen på något vis. Är det till exempel möjligt att skicka ett tele-fax eller en brevduva?, undrar den nyfikne.

Hitintills har jag tyvärr varit tvungen att avböja alla sådana anbud, men nu har jag äntligen hittat en lösning som jag tror kommer att fungera. Jag har precis skaffat en personsökare som kommer att vara påslagen dygnet runt! Nummret dit är 0740-127123 och det är bara att knappa in dina siffror så ringer jag upp från närmaste telefonautomat.

Förutom telefonnummer kan du även lämna korta siffermeddelanden. Genom att surfa på gamla hemsidor från 1990-talet har jag lärt mig några koder som är vanliga i minicall-världen. De är till stor del baserade på det engelska språket, men jag tror att det får duga så länge. Det finns flera metoder att ta till när man komponerar sådana medelanden, kom dock alltid ihåg att även lämna din egen personliga kod efteråt, så att kompisen ser vem som har ringt!

Vanliga koder som är bra att kunna utantill:
007 = Jag har en hemlighet att berätta. 911 = Jag har ett viktigt meddelande, ring upp omedelbart!

Koder som är baserade på ord som bildas om du håller din miniräknare uppochned:
HELLO = 07734. LATE = 87.

Koder som är en sorts bilder skapade av siffror:
100000001 föreställer två personer som är långt ifrån varandra och betyder "Jag saknar dig".

Koder som är baserade på antalet bokstäver i orden:
I love you = 143.

För längre meddelanden kan det vara bra att använda personsökarnas egna alfabet. Kanske är det bara jag som är sömnig just nu men någon matematiskt sinnad person får gärna förklara vilka principer det är uppbyggt på, ty det förstår jag inte.

Även om det för det mesta är kul och spännande att ha en egen minicall så finns det vissa fallgropar att se upp med. Om någon med ett nummer som börjar på 809 lämnar ett meddelande som säger att du vunnit en stor lottovinst eller att någon i din familj är sjuk, RING INTE TILLBAKA!!! Om du gör det kommer du till ett betalnummer i Bahamas och det kan kosta mer än $ 24.100.00 (Källa: Internet). Många har redan blivit lurade, men om vi berättar det för alla vi känner kan vi kanske stoppa det!

De senaste veckorna har jag lidigt av en ihållande skrivkramp. Jag hoppas dock att det kommer att lösa sig under nästa vecka då jag åker till Sydstaterna för att möta våren och samla inspiration från jordens mylla. Under tiden får ni njuta av några fräscha airbrush-bilder:






Visste ni förresten att airbrush inte bara används till att skapa intressant konst? Även fotomodeller och filmstjärnor airbrushas så att de ska bli ännu snyggare än de egentligen är. Allt för att skapa dåligt självförtroende och onödiga köpbehov hos oss vanliga dödliga. Moderna filmvetare är till exempel överrens om att det var en tidig version av airbrushtekniken som låg bakom filmstjärnan Gregory Pecks berömda sängkammarblick.

I tisdags var jag på sjukhuset för att få reda på vad de mystiska utslagen som täcker min kropp är för någonting. På grund av smittorisken fick jag vänta i ett isolerat rum i tre timmar innan två doktorer snabbt ställde diagnosen mässling. Då jag är vaccinerad mot den sjukdomen så tyckte jag att det lät lite märkligt och efter att jag insisterat gick de med på att ta ett prov. En sjuksyster kom in och stack upp en ättiksdoftande pinne i näsan på mig och sedan skickades jag snabbt hem. Väl hemma sökte jag på mässling med hjälp av webcrawler och fann att sjukdomen inte precis är jättevanlig. Förra året registrerades ett fall i hela Sverige. Mysko.

När jag så idag ringde för att få mitt provsvar fick jag veta "att det tyvärr skett ett misstag". På något oförklarligt sätt hade de lyckats ta ett bakterie- istället för virusprov så jag kunde inte få några närmare besked om sjukdomen. Till råga på allt så hade den ansvarige läkaren "tagit ledigt" och jag fick endast tala med en PRAO-ande dilletant som tvådde sina händer.

Precis som jag så har ni säkert räknat ut hur det hela ligger till. Jag har blivit kidnappad av utomjordingar som utfört experiment på mig ombord på rymdskeppet. På så sätt har jag fått utslagen. Regeringen och myndigheterna känner naturligtvis till det hela och försöker nu mörklägga.

Nu ringer det på dörrren....

...Rätt gissat. Det är två svartklädda män med portfölj. Dags att sticka. Ibland är det skönt att ha tittöga på dörren.

De senaste dagarna har jag varit ansatt av sjukdom. Feberyrorna har tagit mig i besittning, min hals har inflammerats och kroppen har täckts av osmakliga röda utslag som fått den samlade läkarvetenskapen att gnugga pannorna i förbryllning. Far var dock snabb med att ställa diagnosen syfilis, följt av en lång utläggning om olika franska författare som blivit vansinniga av sjukdomen. När historierna blev för ingående blev jag tvungen att avbryta honom och erkänna att jag, trots mina studier i litteraturvetenskap, varken är bekant med eller särskilt intresserad av Gustav Flauberts alla släktingar och vänner.

För att pigga upp mig själv under sjukdomsdagarna lyssnar jag på hårdrockssolon. Det slår mig plötsligt hur kraftigt jag försummat detta ämne under de två och ett halvt år som jag skrivit här på bloggen.

Här är ett häftigt klipp där Yngwie Malmsteen bjuder på en grym sk arpeggio shred:
http://www.youtube.com/watch?v=SiYwOfaPf5I

Lägg märke till att Yngwie, precis som Markus i S2 i Högland, har scalloperat sin gitarr för att kunna böja strängarna bättre.

Jag vet att det är många som tycker att det är jobbigt med alla "Hell" och "Devil" som förekommer i hårdrockstitlarna. I sådana fall kan jag tipsa om Joe Satriani, en kille med en helt annan inställning till det här med musik. Satriani är en skön typ som alltid spelar med ett leende på läpparna!

Den här videon fångar verkligen den fräcka känslan av att bo i LA:
http://www.youtube.com/watch?v=icdnKydffZQ

För er som känner att det är allt för svårt och tidsödande att lära sig spela så där snabbt och avancerat kan jag komma med några tröstande ord. Det går faktiskt precis lika bra att meka lite med guran i pappas garage, köpa en dyr effektpedal och sedan bara larva sig lite med gitarren i största allmänhet.

Nu är det äntligen dags för lite grovt språk här på bloggen, så om ni känner er en aning pryda är det nog bäst att sluta läsa redan nu.

Igår gav min kamrat Peter mig den bästa av presenter, nämligen det folkloristiska mästerverket Ryska erotiska folksagor. Jag förstår att ni är ivriga att få reda på vad en sådan syndig bok kan innehålla, så jag ger er ett smakprov på direkten:

En gång råkade fittan och arslet i gräl och de förde ett herrans liv! Fittan sa till arslet:
- Du din hagga, borde hålla käften! Visste du att jag varje kväll får fint herrbesök, medan du bara håller på och fjärtar och röker ner allting.
- Å, ditt usla fittskrälle!, svarade arslet. När du knullar, dreglar du på mig - och sånt får jag stillatigande tåla!
Allt detta utspelade sig för länge sedan, på den tiden man inte hade knivar utan fortfarande använde kuken till att skära nötkött.

Jag vet inte om det har med min borgerliga uppväxt att göra, men jag finner ovanstående historia aningens absurd. Det är dock viktigt att förstå dess stora kulturhistoriska värde, så jag väljer att citera baksidetexten:

I jämnt 120 år har sagorna i denna volym varit förbjudna i Ryssland. Det vill säga, de har cirkulerat i illegala utgåvor, men någon laglig upplaga i Ryssland eller Sovjet har inte funnits.
Hösten 1992 meddelade Moskvapressen att äntligen var en inhemsk utgåva på gång. De första numrerade exemplaren såldes på auktion under festliga former. Insamlaren av dessa "oanständiga" erotiska och andra sagor var den berömde folkloristen Aleksandr Afansiev (!826-1871).

Jag är osäker på vad som menas med att sagorna såldes "under festliga former" men en sak har jag klart för mig: Det känns som "den berömde folkloristen" blivit rejält lurad av ett gäng glada bönder som efter ett par glas vodka tramsat ihop de "traditionella folksagorna". Afansiev var säkert så full av fördomar om den frisläppta landsortsbefolkningen att han plikttroget antecknade allt han fick höra. Jag känner mig ändock tvungen att bjuda på ännu en saga innan jag lämnar er för att ta tag i mer betungande plikter:

En bonde jagade ut sin otuktiga katt i skogen. Där bodde det en rävhona som var en riktig hora och ständigt vältrade sig i synd, än med rävar, än med björnar. Så träffade hon katten och de pratade om ditten och datten.
Räven sa:
- Du, Kattofej Ivanovitj, är ju ungkarl och jag en ogift kvinna! Kan du inte ta mig till din?
Det tyckte katten var en bra idé, och de firade händelsen med ett stort kalas. Efteråt skulle katten som traditionen bjuder synda med sin rävhona. Han satte på henne och medan han knullade henne rev han henne med klorna och kurrade oupphörligt:
- Merrrrra... merrrra... merrrra!
- En sån en! sa räven. Han får visst aldrig nog.

Äsch, det där med fikonspråket var en skitdålig idé. Jag skriver vanligt istället.

Jag kan dock meddela att jag funderar på att börja studera månsing, knallarnas och gårdfarihandlarnas hemliga språk. Låter det inte som en fin idé att starta en studiecirkel i ämnet? Om någon av mina läsare skulle vara vass på sotarmoj så får han/hon också gärna höra av sig!

Idag tröttnade jag på den likriktning som råder i bloggosfären. Det är för ont om djärva formexperiment! Därför har jag bestämt mig för att i fortsättningen författa alla inlägg på fikonspråket. Håll till godo!

Ikon firse mokon fiknade vakon fig jakon, fick gikon fipp ukon fich okon fit åkon fikost frukon. Fiftersom ekom fit dekon fir äkon findag sökon såkon fihövde bekon fig jakon finte ikon gåkon fill tikon figget plukon. Ikon fir gåkon fir vakon fig jakon ikon fin stakon fid mekon filarna pokon. Fidrik frekon fich okon firn bjökon fittades brokon fich okon fiter pekon finn vakon fin ekon fir stokon fil åkon. Fig idakon fir hakon fig jakon fibbat jokon fich okon fiffat träkon fina likon. Fintligen egekon ficker tykon fig jakon fitt akon fijer tjekon fir äkon firviga lakon, fist fakon fina likon fir äkon filt hekon fik okon.

Som nu kanske märkte så ledde detta till att innehållet blev en smula lidande. Men håll ut! När jag väl blivit varm i kläderna så tror jag att detta experiment kommer att leda till fulländning av såväl form som innehåll.

De senaste dagarna har jag läst en spännande och lärorik barnbok av den typ som inte skrivs längre, Kamrat Jesus av Sven Wernström. Bibliotekarien på det lokala folkbiblioteket blev både rörd och förvånad när jag frågade efter den. Hon sade att boken varit mycket populär en gång i tiden, men när Reagan och Thatcher kom till makten magasinerades den och föll i glömska. Trots det så är dess innehåll fortfarande hett sprängstoff i vissa kretsar.

Det som gör att Kamrat Jesus höjer sig skyhögt över den vanliga kommunistindoktrineringen är Wernströms mustiga språk, som gör att mannen från Nasaret verkligen framstår som en verklig revolutionär av kött och blod. Här följer några exempel som jag fastnat extra mycket för:

Jesus och hans kamrater satte sig vid elden och fick mat. Det enda som fanns var gräshoppor och vildhonung och några torra äpplen, men det fick duga. Jesus var nyfiken på Johannes Döpare. Han sa:
- Det är ju många som har försökt göra uppror. Varför tror du att du ska lyckas, när de andra har misslyckats?

De flesta människor tyckte om Jesus. Han var en glad knickedick. Han gillade att äta och dricka och skoja. Och han unnade sina kamrater att vara med på en sån här fest för en gångs skull. Därför struntade han i vidare förmaningar och lät dem dricka så mycket de ville.

När Maria Magdalena hade gått, gick Jesus bort till ett träd för att kissa. Dit kom också Petrus. När de stod där och kissade i kors som goda kamrater, sa Jesus
- Allting känns så bedrövligt. Jag tror att det kommer att hända något otäckt.

- Ä! sa Petrus. Det här är väl ett bra gömställe?
- Javars. Men jag är rädd att någon förråder oss. Tror du att vi kan lita på våra kamrater?