Hjälp sökes!

Jag glömmer gammal frukt i min ryggsäck! En gång glömde jag till och med en rödlök. Det är väldigt äckligt och jag borde dessutom vara på tok för gammal för sådant betende. Finns det någon hjälp att få från en auktoriserad terapeut?

Lek och lär!

Någon mer än jag som är hjärtligt trött på alla dessa dataspel som endast innehåller en massa onödigt våld??? Nu finns det äntligen ett meningsfullt spel att köpa till ungarna. Något att tänka på såhär i julklappstider!!!

Dagens bibelord

Helighetsregler för prästerna
3 Mos 21:17
Säg till Aron: Ingen bland dina ättlingar i kommande släktled som har ett lyte får träda fram och offra sin Guds mat.
3 Mos 21:18
Ingen som har ett lyte får träda fram, ingen som är blind eller halt eller vanställd i ansiktet eller har någon vanskapt lem
3 Mos 21:19
eller har brutit foten eller handen
3 Mos 21:20
eller är puckelryggig eller dvärg eller har en vit fläck i ögat eller har skabb eller revorm eller har skadade testiklar.

Hotet från underjorden

Mitt avlopp krånglar igen. För att bearbeta problemet i mitt inre så har jag börjat skriva Science Fiction. Här nedan följer ett utdrag. Obs! Berättelsen innehåller sk hypertext och är därför modern.

Mänskligheten hade länge varit upptagen med frågan om varifrån det stora Hotet kom. En del menade att faran låg i kärnvapnen, andra att det kom ifrån den yttre rymden. Åter andra oroade sig för att miljöförstöringen eller millenniebuggen skulle orsaka mänsklighetens undergång. En skammens rodnad spred sig dock över deras ansiktet när de alldeles för sent insåg det verkliga Hotet.

Badrummet, denna yttersta symbol för hygienismens tidevarv. Denna oumbärliga, men ack så sårbara nyckelplats i den moderna människans vardag. På den plats där hon kände sig som tryggast. Det var där de slog till först. Och Hotet kom ifrån underjorden.

Så som så ofta är fallet genom historiens gång så var det den enkla, oskuldsfulla människan som drabbades först och värst. Herr T förde en undanskymd tillvaro i ett av de stora bostadskomplexen utanför staden L. Utan att avvika från mängden levde han i en enkel modulbostad med kollektiv matlagningscentral. Han besvärade sällan de andra hyresgästerna eller Stiftelsen som förvaltade hans leverne. Plikttroget skötte han sina studier vid Akademien och utförde även enklare arbetsuppgifter i dess tjänst.

I den mån som det vid månadens slut blivit några krediter över lade han dem på att förgylla sin boendemiljö. Med ögonen gnistrande av glädje kom han en dag hem med en ny badrumsmatta i röd och vit teddy som han strävsamt sparat ihop till. Med samma glädje placerade han även sina bästa seriemagasin och tidskrifter i badrummet så att besökare kunde läsa dem. Allt detta som han byggt upp skulle dock snart slås i spillror.

Attacken var snabb, skoningslös och effektiv. Under loppet av en natt hade Herr T:s badrum förvandlats till ett inferno av gammalt hår, bajs och smutsigt vatten. Den nya badrumsmattan i röd och vit teddy hade färgats brun. Seriemagasinen och tidskrifterna var oläsbara.

Ett hygieniskt liv var inte längre möjligt för Herr T. Han sökte därför desperat hjälp ifrån Stiftelsen. Dess funktionärer var dock svåra att få tag på och när han träffade på dem svarade de undfallande som om de sökte dölja något. Kanske, tänkte han, var det utav välvilja. De vill väl skona mig ifrån den nakna sanningen. Han började dock misstänka att funktionärerna hade annat än rent mjöl i påsen. Kanske samarbetade de med Hotet från underjorden? Hur som helst. Om något skulle göras var han tvungen att ta saken i egna händer

Dagens boktips

Dagens boktips är Främlingen, en sedelärande Science Fiction - novell från 1892. Dess författare, Axel Danielsson, var en av de ledande ideologerna i den svenska Socialdemokratin. I novellen tecknar han en utopisk bild av ett framtida socialistiskt Malmö. Här följer några smakprov:

Där låg Malmö, men det var dock icke Malmö. Det var icke ett spår kvar av den rökiga, svarta fabriksstaden från det 19:e seklets slut utan liknade snarare en sagolik tempelstad, sönderskuren av hundratals breda avenyer och boulevarder. Ingen rök syntes till , inga sotflingor flögo omkring i luften, men av det dova buller, som hördes ända ut på redden, kunde man sluta till, att man ändå befann sig i ett av den svenska industrins centra.

Han åt en bastant måltid, drack en flaska gott vin, tände en cigarr och tog upp ett guldmynt som han bad uppassaren söka vexla . Denne såg förvånad på den åldrige främlingen.
- Har ni intet kort?
- Kort? Nej. Vad för slags kort?
- Min herre, här i landet är penningen avlyst som bytesmedel. Ni måste vända er till vederbörande och skaffa medborgerlig kredit, ty på edert guld kan ni icke leva en dag, även om ni äger miljoner.

Det finns icke längre en särskild överklass-skola och underklass-skola. Du beundrade nyss det väldiga templet ute i Rörsjön. Det bär i gyllene bokstäver den enkla inskriptionen: Allmän skola. För stod på samma plats en dressyranstalt för bourgeosins söner med mottot: "Herrens fruktan är vishetens begynnelse".

Dagens ros...

Går till den unga kvinnan som vid elvatiden i förmiddags hjälpte en förvirrad äldre dam. Damen i fråga försökte lösa ut sin check på Pressbyrån, och när så inte gick bröt hon ihop. Den unga kvinnan fann dock snabbt råd och följde med damen till Nordea.

Träna med ständige sekreteraren

Man får ingen strandraggarkropp av det här säger Horace Engdahl som tränar tre gånger i veckan på Friskis och Svettis.

I passet gör Horace 25 armhävningar, men han klarar många, många fler.

Horace önskar att han kunde få hela Svenska Akademien att träna gympa i Börssalen.

FN - dagen

När jag sitter i min lilla vrå
tänker jag för mig själv då och då
varför ska människor slåss?
De gillar att kriga förstås!

Ha en bra FN - dag önskar Carolina

Fråga Horace

Hur känns det att stå där och tala om vem som har fått Nobelpriset? Är du nervös kvällen innan? Laddar du upp på något särskilt sätt, t ex. äter någon särskild frukost? Har du någon maskot du alltid brukar ha med dig, eller något du känner att du "måste" göra innan, för att det ska gå bra?
/Linn

- Jag ägnar särskilt uppmärksamhet åt valet av slips. Min fru och mina pojkar hjälper till som smakråd. När det riktiga valet är träffat och slipsknuten omsorgsfullt knuten. känner jag mig osårbar inför kamerorna.

Erbjudande

Jag kan inte längre relatera till mina korridorskamrater. Någon har satt upp en lapp på kylskåpsdörren:
Bloodhound Gang till Köpenhamn!
200 DKK
20/11 - 05
I know U Want!

Nej, vilda hästar kan inte få mig att följa med.

Inte så snygga, men naggande goda.

Utseendefixeringen hann aldrig komma till Sovjetunionen. Därför kunde Kino slå stort. http://boshetunmai.com/distort/kino/frames.html

Människor jag mött - del 2

När jag gick i femman fick vi en ny klasskompis. Hoppas att det är en snygg tjej som inte har glasögon, sa Jocke som hade dålig kvinnosyn redan i mellanstadiet. Mia, som den nya tjejen hette, hade tyvärr glasögon, och Jocke tyckte nog inte att hon var snygg. Det tyckte inte dom coola tjejerna i klassen heller. Det var kanske därför som vi blev kompisar.

Men när vi började sjuan hände något med Mia. Jag hade kvar mina kläder från mellanstadiet och hade inte hunnit förändras särskilt mycket än. Mia var helt klädd i svart. På jeansen hade hon målat ett stort rött anarkist-A. Är du anarkist frågade jag? (Bara några månader tidigare hade jag trott att anarkist-A stod för Black Army). – Du får skratta, sa Mia. Jag skrattade mest för att jag inte kom på något annat.

En anarkist i den burgna villaidyllen var något unikt. Det dök upp fler och fler chockerande budskap på Mias slitna jeans. "Hata" och "Död" var flitigast förekommande, men i bland var parollerna mer avancerade. "Vi svälter, vi fryser! Vad ska vi göra? Vi äter dom rika!" Skrev Mia på bänken i svenskasalen. Jag blev vettskrämd, men det gav perspektiv på tillvaron.

Sedan började vi årskurs åtta. Jag hade fortfarande inte hunnit förändras särskilt mycket, men med Mia gick det snabbare. Hon hade lagt anarkismen på hyllan. Nu var hon trotskist. Det passade mig faktiskt bättre. Under barndomen hade jag dragits till den utopiska socialismen, något som blommade upp på nytt. När MUF hade kampanj i skolans uppehållsrum, var jag och Mia där och bråkade med dom. Vi var dom enda som inte ville gå på deras gratis spritfest. – Jävla kommunistkärring, skrek en välkammad yngling i blå skjorta. Mia och jag gick till rektorn för att klaga på trakasserierna, men väl där vågade jag inte säga så mycket.

Att vara trotskist måste ha varit ett konstruktivt sätt att överleva högstadiet på. Om Mia inte gillade So -lektionerna brukade hon skrika "Jävla Stalinism" och marschera ut, smällandes i dörren. Det kallar jag att göra motstånd. På rasterna deklamerade hon Majakovskij i korridoren. Jag blev nyfiken och lånade en bok. (Det var inte särskillt svårt att vara rebell där jag bodde. När Mia hade frack på skolbalen, var det årets skandal)

Sedan slutade vi grundskolan, och vi sågs inte mycket mer. Det enda jag hörde från Mia var att hon blivit lesbisk och estet. Det lät bra. Med tiden har även jag förändrats lite grann. Det går långsammare för vissa. Men tack Mia för hjälp på vägen.

Mitt snyggaste band

Låtarna går dessutom att höra på http://www.euxautres.net

Loppisrunda

Jag gjorde två spännande bokfynd under gårdagens loppisrunda.

1. Johanna Thydell I taket lyser stjärnorna. Vinnare av Augustpriset 2003.

2. Ella Sennegård Tvillingarna reser till Afrika. Om två missionärsbarns äventyr i Tanzania. Fina teckningar, dock inte särskillt PK.

Dagens kap gjorde dock Anton som för en spottstyver fick tag på en äkta idoltavla med Boy George!

Badrumsthrillern fortsätter

I natt vaknade jag klockan 03:00 av att min golvbrunn bubblade. Jag stirrade yrvaket på den i någon minut, men då det inte kom upp något vatten beslöt jag mig för att återvända till min varma säng. Nästföljande morgon trodde jag att det hela endast var en elak dröm. Jag bedrog mig. Efter att ha varit på livets första poweryogaträning ville jag friska upp mig med en svalkande dusch. Badrummsterrängen var då förvandlad til smutsig sumpmark. En välbekannt syn vid det här laget. Vattnet ville först inte sjunka ned i golvbrunnen, men sedan gav det vika. Med spänning inväntar jag morgondagen då jag kan kontakta min bovärd.

Nytt krisläge

Medan jag skriver detta tränger kloakvattnet upp ur min golvbrunn. Badrummet och hallen är åter översvämmade och vattnet håller på att ta sig in i mitt sovrum. Hjälp!

Kommentarer

Jag har fått mina två första kommentarer på bloggen. Hurra! Glädjen solkas dock av följande fakta.

1. Det är för mig okända människor.

2. Jag tror inte att de har läst mina inlägg.

3. De verkar endast ha kommersiella intressen.

Människor jag mött - del 1

Jag samlar på material till ett framtida sommarprogram i P1. Tema "Människor jag mött" och "Platser jag återvänder till".

En dag kom det en ny kille till klass NV 2 i Höglandsskolan, Adam. Han gick med oss i två veckor, sedan försvann han till en annan skola.
– Det skulle vara kul att pissa på nåns skor, sade han första dagen i skolan. Vi tittade förvånade på honom.

På den tiden var man inte så psykologisk. Men nu undrar jag ibland vad som rörde sig i hans huvud. Vad han kände och vad han ville med sitt liv. Adam var expert på ormar. När vi skulle ha föredrag i tio minuter på svenskan höll han ett om ormar. Efter fyrtiofem minuter sa fröken att han fick lägga av. På lunchrasten levererade jag en vit lögn.
– Schysst föredrag Adam, fan vad mycket du kan.
– Jag hann inte med det bästa, om giftormarna, svarade Adam stolt.

Men innerst inne tror jag att Adam kände på sig att föredraget inte var så lyckat. För att hämnas på svenskläraren sade han kaxigt att han trodde att hon behövde mer kuk. Det var ingen som höll med.

Och sen försvann han bara. Han finns inte ens med på skolfotot. Men i mitt hjärta finns ständigt en bild av denna livliga unga man. Min skolgång var fylld av sådana flyktiga bekantskaper. Som Valentin i parallellklassen. Han var så hemlig att jag inte ens hann träffa honom. Jag känner bara till honom genom sägnerna. Han syntes endast till under en ynka vecka. Mitt under en samhällslektion räckte han upp handen och sade att han bara skulle gå på toaletten. Sedan försvann han spårlöst. Jacka och ryggsäck var kvar vid bänken.

Adam och Valentin heter egentligen någonting annat.

Mördardelfinerna anfaller!

Guardian goes En ding ding värld.

http://observer.guardian.co.uk/international/story/0,,1577753,00.html

Arbetarklassens hjältar

Dagens ros går till de snälla slamsugarna som räddade mitt badrum ifrån undergången.