Människor jag mött - del 1

Jag samlar på material till ett framtida sommarprogram i P1. Tema "Människor jag mött" och "Platser jag återvänder till".

En dag kom det en ny kille till klass NV 2 i Höglandsskolan, Adam. Han gick med oss i två veckor, sedan försvann han till en annan skola.
– Det skulle vara kul att pissa på nåns skor, sade han första dagen i skolan. Vi tittade förvånade på honom.

På den tiden var man inte så psykologisk. Men nu undrar jag ibland vad som rörde sig i hans huvud. Vad han kände och vad han ville med sitt liv. Adam var expert på ormar. När vi skulle ha föredrag i tio minuter på svenskan höll han ett om ormar. Efter fyrtiofem minuter sa fröken att han fick lägga av. På lunchrasten levererade jag en vit lögn.
– Schysst föredrag Adam, fan vad mycket du kan.
– Jag hann inte med det bästa, om giftormarna, svarade Adam stolt.

Men innerst inne tror jag att Adam kände på sig att föredraget inte var så lyckat. För att hämnas på svenskläraren sade han kaxigt att han trodde att hon behövde mer kuk. Det var ingen som höll med.

Och sen försvann han bara. Han finns inte ens med på skolfotot. Men i mitt hjärta finns ständigt en bild av denna livliga unga man. Min skolgång var fylld av sådana flyktiga bekantskaper. Som Valentin i parallellklassen. Han var så hemlig att jag inte ens hann träffa honom. Jag känner bara till honom genom sägnerna. Han syntes endast till under en ynka vecka. Mitt under en samhällslektion räckte han upp handen och sade att han bara skulle gå på toaletten. Sedan försvann han spårlöst. Jacka och ryggsäck var kvar vid bänken.

Adam och Valentin heter egentligen någonting annat.