I tisdags var jag på sjukhuset för att få reda på vad de mystiska utslagen som täcker min kropp är för någonting. På grund av smittorisken fick jag vänta i ett isolerat rum i tre timmar innan två doktorer snabbt ställde diagnosen mässling. Då jag är vaccinerad mot den sjukdomen så tyckte jag att det lät lite märkligt och efter att jag insisterat gick de med på att ta ett prov. En sjuksyster kom in och stack upp en ättiksdoftande pinne i näsan på mig och sedan skickades jag snabbt hem. Väl hemma sökte jag på mässling med hjälp av webcrawler och fann att sjukdomen inte precis är jättevanlig. Förra året registrerades ett fall i hela Sverige. Mysko.

När jag så idag ringde för att få mitt provsvar fick jag veta "att det tyvärr skett ett misstag". På något oförklarligt sätt hade de lyckats ta ett bakterie- istället för virusprov så jag kunde inte få några närmare besked om sjukdomen. Till råga på allt så hade den ansvarige läkaren "tagit ledigt" och jag fick endast tala med en PRAO-ande dilletant som tvådde sina händer.

Precis som jag så har ni säkert räknat ut hur det hela ligger till. Jag har blivit kidnappad av utomjordingar som utfört experiment på mig ombord på rymdskeppet. På så sätt har jag fått utslagen. Regeringen och myndigheterna känner naturligtvis till det hela och försöker nu mörklägga.

Nu ringer det på dörrren....

...Rätt gissat. Det är två svartklädda män med portfölj. Dags att sticka. Ibland är det skönt att ha tittöga på dörren.

De senaste dagarna har jag varit ansatt av sjukdom. Feberyrorna har tagit mig i besittning, min hals har inflammerats och kroppen har täckts av osmakliga röda utslag som fått den samlade läkarvetenskapen att gnugga pannorna i förbryllning. Far var dock snabb med att ställa diagnosen syfilis, följt av en lång utläggning om olika franska författare som blivit vansinniga av sjukdomen. När historierna blev för ingående blev jag tvungen att avbryta honom och erkänna att jag, trots mina studier i litteraturvetenskap, varken är bekant med eller särskilt intresserad av Gustav Flauberts alla släktingar och vänner.

För att pigga upp mig själv under sjukdomsdagarna lyssnar jag på hårdrockssolon. Det slår mig plötsligt hur kraftigt jag försummat detta ämne under de två och ett halvt år som jag skrivit här på bloggen.

Här är ett häftigt klipp där Yngwie Malmsteen bjuder på en grym sk arpeggio shred:
http://www.youtube.com/watch?v=SiYwOfaPf5I

Lägg märke till att Yngwie, precis som Markus i S2 i Högland, har scalloperat sin gitarr för att kunna böja strängarna bättre.

Jag vet att det är många som tycker att det är jobbigt med alla "Hell" och "Devil" som förekommer i hårdrockstitlarna. I sådana fall kan jag tipsa om Joe Satriani, en kille med en helt annan inställning till det här med musik. Satriani är en skön typ som alltid spelar med ett leende på läpparna!

Den här videon fångar verkligen den fräcka känslan av att bo i LA:
http://www.youtube.com/watch?v=icdnKydffZQ

För er som känner att det är allt för svårt och tidsödande att lära sig spela så där snabbt och avancerat kan jag komma med några tröstande ord. Det går faktiskt precis lika bra att meka lite med guran i pappas garage, köpa en dyr effektpedal och sedan bara larva sig lite med gitarren i största allmänhet.

Nu är det äntligen dags för lite grovt språk här på bloggen, så om ni känner er en aning pryda är det nog bäst att sluta läsa redan nu.

Igår gav min kamrat Peter mig den bästa av presenter, nämligen det folkloristiska mästerverket Ryska erotiska folksagor. Jag förstår att ni är ivriga att få reda på vad en sådan syndig bok kan innehålla, så jag ger er ett smakprov på direkten:

En gång råkade fittan och arslet i gräl och de förde ett herrans liv! Fittan sa till arslet:
- Du din hagga, borde hålla käften! Visste du att jag varje kväll får fint herrbesök, medan du bara håller på och fjärtar och röker ner allting.
- Å, ditt usla fittskrälle!, svarade arslet. När du knullar, dreglar du på mig - och sånt får jag stillatigande tåla!
Allt detta utspelade sig för länge sedan, på den tiden man inte hade knivar utan fortfarande använde kuken till att skära nötkött.

Jag vet inte om det har med min borgerliga uppväxt att göra, men jag finner ovanstående historia aningens absurd. Det är dock viktigt att förstå dess stora kulturhistoriska värde, så jag väljer att citera baksidetexten:

I jämnt 120 år har sagorna i denna volym varit förbjudna i Ryssland. Det vill säga, de har cirkulerat i illegala utgåvor, men någon laglig upplaga i Ryssland eller Sovjet har inte funnits.
Hösten 1992 meddelade Moskvapressen att äntligen var en inhemsk utgåva på gång. De första numrerade exemplaren såldes på auktion under festliga former. Insamlaren av dessa "oanständiga" erotiska och andra sagor var den berömde folkloristen Aleksandr Afansiev (!826-1871).

Jag är osäker på vad som menas med att sagorna såldes "under festliga former" men en sak har jag klart för mig: Det känns som "den berömde folkloristen" blivit rejält lurad av ett gäng glada bönder som efter ett par glas vodka tramsat ihop de "traditionella folksagorna". Afansiev var säkert så full av fördomar om den frisläppta landsortsbefolkningen att han plikttroget antecknade allt han fick höra. Jag känner mig ändock tvungen att bjuda på ännu en saga innan jag lämnar er för att ta tag i mer betungande plikter:

En bonde jagade ut sin otuktiga katt i skogen. Där bodde det en rävhona som var en riktig hora och ständigt vältrade sig i synd, än med rävar, än med björnar. Så träffade hon katten och de pratade om ditten och datten.
Räven sa:
- Du, Kattofej Ivanovitj, är ju ungkarl och jag en ogift kvinna! Kan du inte ta mig till din?
Det tyckte katten var en bra idé, och de firade händelsen med ett stort kalas. Efteråt skulle katten som traditionen bjuder synda med sin rävhona. Han satte på henne och medan han knullade henne rev han henne med klorna och kurrade oupphörligt:
- Merrrrra... merrrra... merrrra!
- En sån en! sa räven. Han får visst aldrig nog.

Äsch, det där med fikonspråket var en skitdålig idé. Jag skriver vanligt istället.

Jag kan dock meddela att jag funderar på att börja studera månsing, knallarnas och gårdfarihandlarnas hemliga språk. Låter det inte som en fin idé att starta en studiecirkel i ämnet? Om någon av mina läsare skulle vara vass på sotarmoj så får han/hon också gärna höra av sig!

Idag tröttnade jag på den likriktning som råder i bloggosfären. Det är för ont om djärva formexperiment! Därför har jag bestämt mig för att i fortsättningen författa alla inlägg på fikonspråket. Håll till godo!

Ikon firse mokon fiknade vakon fig jakon, fick gikon fipp ukon fich okon fit åkon fikost frukon. Fiftersom ekom fit dekon fir äkon findag sökon såkon fihövde bekon fig jakon finte ikon gåkon fill tikon figget plukon. Ikon fir gåkon fir vakon fig jakon ikon fin stakon fid mekon filarna pokon. Fidrik frekon fich okon firn bjökon fittades brokon fich okon fiter pekon finn vakon fin ekon fir stokon fil åkon. Fig idakon fir hakon fig jakon fibbat jokon fich okon fiffat träkon fina likon. Fintligen egekon ficker tykon fig jakon fitt akon fijer tjekon fir äkon firviga lakon, fist fakon fina likon fir äkon filt hekon fik okon.

Som nu kanske märkte så ledde detta till att innehållet blev en smula lidande. Men håll ut! När jag väl blivit varm i kläderna så tror jag att detta experiment kommer att leda till fulländning av såväl form som innehåll.

De senaste dagarna har jag läst en spännande och lärorik barnbok av den typ som inte skrivs längre, Kamrat Jesus av Sven Wernström. Bibliotekarien på det lokala folkbiblioteket blev både rörd och förvånad när jag frågade efter den. Hon sade att boken varit mycket populär en gång i tiden, men när Reagan och Thatcher kom till makten magasinerades den och föll i glömska. Trots det så är dess innehåll fortfarande hett sprängstoff i vissa kretsar.

Det som gör att Kamrat Jesus höjer sig skyhögt över den vanliga kommunistindoktrineringen är Wernströms mustiga språk, som gör att mannen från Nasaret verkligen framstår som en verklig revolutionär av kött och blod. Här följer några exempel som jag fastnat extra mycket för:

Jesus och hans kamrater satte sig vid elden och fick mat. Det enda som fanns var gräshoppor och vildhonung och några torra äpplen, men det fick duga. Jesus var nyfiken på Johannes Döpare. Han sa:
- Det är ju många som har försökt göra uppror. Varför tror du att du ska lyckas, när de andra har misslyckats?

De flesta människor tyckte om Jesus. Han var en glad knickedick. Han gillade att äta och dricka och skoja. Och han unnade sina kamrater att vara med på en sån här fest för en gångs skull. Därför struntade han i vidare förmaningar och lät dem dricka så mycket de ville.

När Maria Magdalena hade gått, gick Jesus bort till ett träd för att kissa. Dit kom också Petrus. När de stod där och kissade i kors som goda kamrater, sa Jesus
- Allting känns så bedrövligt. Jag tror att det kommer att hända något otäckt.

- Ä! sa Petrus. Det här är väl ett bra gömställe?
- Javars. Men jag är rädd att någon förråder oss. Tror du att vi kan lita på våra kamrater?