Lägesrapport

Det är nog bäst att jag tar och sticker från Korea Town snart, innan jag förvandlas till en en sur och gnällig Bill Murray på heltid.

Häromdagen när jag skulle till att klippa kalufsen upptäckte jag, på tok för sent, att jag råkat boka tid hos en helkoreansk salong. Frisören kunde typ två ord på engelska, “long” och “sholt”, vilket i och för sig hade gått an om hon inte ideligen förväxlat de två. Annars brukar jag verkligen tycka om att gå och klippa mig. Det känns fint när någon verkligen bryr sig om mitt hår samt rekommenderar nya grooming-produkter som vore det positivistisk vetenskap.

Den äldsta av koreanerna jag bor med har just återvänt efter en lång tids frånvaro, och tagit med sig sin nioårige son. Han är ganska charmig och bockade artigt första gången han såg mig. Tyvärr är han fortfarande jetlaggad efter resan, vilket innebär att jag vaknar klockan sex varje morgon av att han håller låda och spelar Starcraft på hög volym.

I övrigt ser jag fram emot ett traditionsfyllt midsommarfirande i skuggan av betongen.

Ett väldigt skämt

Ett gott skratt forlänger som bekant livet. Detta blev jag påmind om då jag igår kväll, strax innan läggdags, mottog ett tele-fax från en god vän. Den gode vännnen hade svårt att sova eftersom han forsökte erinra sig ett ovanligt lyckat skämt som han hört av Klasse Möllberg

under den 17e säsongen av "Har du hört den förut?"

Jag förstod genast att det var "Ett väldigt skämt om alla abbotar" som han syftade på. Denna kvicka historia berättades för första gången av Läspe-Pär under Västra Arås höstagille år 1397. Och sedan dess har den aldrig upphört att underhålla.

Tyvärr har jag inte kunnat hjälpa min vän, då alla exemplar av "Skämtan om abbotar" (som den kallas i folkmun.) tycks ha försvunnit från internet. Det är uppenbart att Piratbyran genomfört en ovanligt lyckad aktion den här gången. Min egen kopia gick förlorad under olyckliga omständigheter för några år sedan, så om ni har en att "shara" får ni gärna höra av er via e-post, fax eller sms.

Musikspecial

Äntligen har jag förstått varför DJ Ötzi heter som han gör. Namnet är taget från den mumifierade stenåldersman som hittades i de österrikiska alperna år 1996.

Dj Ötzi är onekligen i gott sällskap. Som bekant leker ofta de främsta inom eurotechnon med dolda (och inte sällan elitistiska) budskap i sina texter. Dr Feelgood, Cool James and Blackteachers hit från 1994 alluderar t ex på kokain.

I senaste numret av Vanity Fair talar författaren Dan Brown öppenhjärtigt om sin stora kärlek till 90-talets dansmusik. Huvudpersonen i hans senaste thriller är ingen mindre än Petruz, primus motor i gruppen Basic Element. Parallellt med muciserandet studerar Petruz metalogik vid Stockholms universitet, något som kommer väl till pass då han under en turné i BeNeLux-området tvingas lösa ett klurigt mordfall. I sin jakt efter mördaren beger sig var unge hjälte ut på en omtumlande odyssé i det gångna decenniets klubbvärld. Boken bär tydliga spår av bildungsroman, och under resans gång upptäcker Petruz mer esoteriska stilar som ambient house, jungle och goa trance.

Brown berättar att han ar särskilt nöjd med slutkapitlet som förutom långsökta pussel även är fullspäckat med energidrycker, UV-stavar och orange byxor med rosa ludd.

En deppig dag

Mozzer kan gå och dra något gammalt över sig! Om man vill ha ett riktigt depparsoundtrack med klass är det bara Hank Williams som duger. Eftersom dagens ungdom endast spisar electro så har jag fått i uppdrag av Kulturdepartementet att lista Hanks fem mest hjärtskärande sånger.

1. I'll Never Get Out Of This World Alive

2. Your Cheatin' Heart

3. I Heard That (Lonesome Whistle)

4. Crazy Heart

5. I'd Still Want You

Om ni istället är på festhumör, kära läsare, har jag inget bättre råd än att slå på gramofonen och snöra dansskorna till Jambalaya (On The Bayou) och Baby, We're Really In Love.

Svalkande i sommarvärmen

Under mina nattliga eskapader har jag lagt märke till att det, bland folk i allmänhet och inom bartenderyrket i synnerhet, finns en utbredd okunskap om hur man blandar en äkta Gröna hissen. Tummen upp är som bekant aldrig sen med att sprida ljus i mörkret och har därför beslutat sig för att publicera det officiella receptet:

Ingredienter
fyra cl gin, två cl grön curaçao, Pommac , russin.

Utförande
Häll gin och curacao i ett isfyllt grogglas. Fyll på med Pommac, rör om och dekorera med russin. Om allting fungerar som det ska så åker russinen hiss upp och ner i drinken. Därav namnet.

Missa för Guds skull inte heller den svenska filmkomedin med samma namn! Sickan Carlsson gör en paradroll i denna klassiska skrattfars, fylld med partnerbyten och fyllehumor. Vid visningarna var man tvungen att texta filmen eftersom folk skrattade så högt att man inte hörde ljudet.