Dementi

Ett av det nya milleniets största missförstånd har äntligen retts ut. Här är den riktiga texten till My Doorbell med White Stripes. Det stämmer alltså inte, som jag ofta har hävdat, att Jack White sjunger "I was thinking about my dolphin, when you gonna bring it, when you gonna bring it". Men jag tycker nästan att min version är bättre, de borde börja spela den live.

Närförorten som Gud glömde

Dagens blogg är tillägnad Elephant & Castle, en av Londons mindre pittoreska stadsdelar. Ofta, när livet i Hackney känts grått och motgångarna hopat sig, har jag sagt till mig själv: "Sluta gnäll, och tänk på barnen i Elephant & Castle."

Byggnaderna i området är starkt influerade av AGs vid Värnhemstorget, P-huset Anna, samt mitt gamla hangout Vildanden. Enligt Dante Aligheri pinas just nu arkitekterna till Elephant & Castle i infernos innersta krets. Det ska dock finnas fördelar med området. Enligt uppgift säljs det tokbilliga Clarks-skor i närheten, och endast ett stenkast bort kan man beskåda stadens bästa underhållningsvåld.

Musiktips

Dagens musiktips är låten "Roll With It" av den brittiska gruppen Oasis, en jättebra rocklåt som tyvärr har kommit lite i skymmundan av deras mindre lyckade alster. Ett bra sätt att beskriva "Roll With It" på är att den låter precis som The Beatles. Typiskt for mycket sån här 60-talsinfluerad musik är att den passar fint att dansa twist till. Mer information om The Beatles kan ni hitta på den här sidan: http://hem.passagen.se/beatlejo/huvud.htm

Eftersom den engelska arbetsmarknaden än så länge visat ett ganska ljummet intresse för mina färdigheter, så beslöt jag mig för att satsa på ett säkert kort och söka jobb som postsorterare. (Det är inte allom bekant, men jag har ett förflutet som hårt arbetande brevbärare.)

I min ungdomliga naivitet antog jag att det bara var att skicka ett simpelt brev med bifogat CV. Men ack vad jag bedrog mig! Istället fick jag ta mig igenom Royal Mails interaktiva ansökningstest som tog exakt 1 timme och 23 minuter att slutföra. Testet, som utnyttjar de senaste rönen inom Multiple Choice- pedagogik och Flash-animering, kan bäst beskrivas som en blandning mellan en edutainment CD-rom och högskoleprovet. Förutom kluriga moraliska dilemman ("Vad gör du om ett brev ramlar ned under sorteringsmaskinen?") testades även läsforståelse och matematikkunskaper. Slutligen fick jag spela ett par roliga spel, där man skulle sortera brev så fort som möjligt.

Det lyckliga fåtal som passerar nålsögat kommer sedan att utgöra ryggraden i det brittiska imperiets administration. Särskilt begåvade kandidater (Post Sorters with honours) får ytterliggare befogenheter att hantera forsändelser till fjärran platser såsom Siam, Belgiska Kongo och Rhodesia.

"Släpp källkoden till köpepizza!" uppmanade bloggaren Kanton i en appell för några veckor sedan. Jag blev full av entusiasm över detta förslag, då köpepizza är ett okänt fenomen på de brittiska öarna, och började dela ut flygblad med Kantons artikel längs Londons gator. Kort därefter syntes de första kostymklädda männen med Walkie Talkies utanför min radhuslänga...



Jag har sedermera informerats om att överhuset och det konservativa partiet under 1980-talet drev igenom en stopplag som förbjuder restauranger "att tillhandahalla maträtter som är främmande för, eller motverkar det brittiska kulturarvet." Tikka Masala och Chicken Curry är visserligen tillåtna av historiska skäl, men i övrigt godtas endast inhemska delikatesser som friterad torsk, friterade kycklingvingar och friterad Mars av de restriktiva lagarna.


"Den svenska modellen, med en pizzeria i varje gathörn, är ett av de tydligaste exemplen på den kulturella förflackning och nationella osäkerhet som skapats i det socialdemokratiska Europa", röt Toryledaren David Cameron, i ett tal den 17 juni förra året.

Just när livet i förorten började kännas enformigt fick jag syn på en man som klättrade runt bland buskagen bredvid mitt hus. Det var lite oklart exakt vad han hade för ärende där, men han såg mycket nöjd ut och visade upp ett leende fyllt av guldtänder. I ena handen höll han en spliff och i den andra en gitarr med bild på Haile Selassie. Jag häsade glatt på honom och han ropade tillbaka, "Alright mate, have a good day!". Det fungerade som en självuppfyllande profetia, ty allt kändes mycket lättare när jag sedan gick iväg för att dinera på stans billigaste nudelbar.