Den senaste tiden har jag tillbringat i en sydsvensk kommun, där friheten enligt uppgift är större.

Traktens ungdomar har enligt mina observationer främst uttnytjat denna frihet till att försöka likna varandra så mycket som möjligt. Själv känner jag mig också friare än på länge. Precis som under min uppväxt i Trädgårdsstaden har jag upptäckt att det är mycket lätt att vara rebell här nere. Det räcker med att rösta på Folkpartiet för att vara vänster och ett par manchesterbyxor är tillräckliga för att vara flummig eller till och med hippie. Genom en kontakt på det lokala biblioteket får jag låna både beatpoesi och jazzmusik, något som annars anses förvilda ungdomen. Riktigt samhällsomstörtande litteratur måste jag dock smuggla in med hjälp av agenter från Folkrepubliken Fosie.