Dagens ros...

Går till den unga kvinnan som vid elvatiden i förmiddags hjälpte en förvirrad äldre dam. Damen i fråga försökte lösa ut sin check på Pressbyrån, och när så inte gick bröt hon ihop. Den unga kvinnan fann dock snabbt råd och följde med damen till Nordea.

Träna med ständige sekreteraren

Man får ingen strandraggarkropp av det här säger Horace Engdahl som tränar tre gånger i veckan på Friskis och Svettis.

I passet gör Horace 25 armhävningar, men han klarar många, många fler.

Horace önskar att han kunde få hela Svenska Akademien att träna gympa i Börssalen.

FN - dagen

När jag sitter i min lilla vrå
tänker jag för mig själv då och då
varför ska människor slåss?
De gillar att kriga förstås!

Ha en bra FN - dag önskar Carolina

Fråga Horace

Hur känns det att stå där och tala om vem som har fått Nobelpriset? Är du nervös kvällen innan? Laddar du upp på något särskilt sätt, t ex. äter någon särskild frukost? Har du någon maskot du alltid brukar ha med dig, eller något du känner att du "måste" göra innan, för att det ska gå bra?
/Linn

- Jag ägnar särskilt uppmärksamhet åt valet av slips. Min fru och mina pojkar hjälper till som smakråd. När det riktiga valet är träffat och slipsknuten omsorgsfullt knuten. känner jag mig osårbar inför kamerorna.

Erbjudande

Jag kan inte längre relatera till mina korridorskamrater. Någon har satt upp en lapp på kylskåpsdörren:
Bloodhound Gang till Köpenhamn!
200 DKK
20/11 - 05
I know U Want!

Nej, vilda hästar kan inte få mig att följa med.

Inte så snygga, men naggande goda.

Utseendefixeringen hann aldrig komma till Sovjetunionen. Därför kunde Kino slå stort. http://boshetunmai.com/distort/kino/frames.html

Människor jag mött - del 2

När jag gick i femman fick vi en ny klasskompis. Hoppas att det är en snygg tjej som inte har glasögon, sa Jocke som hade dålig kvinnosyn redan i mellanstadiet. Mia, som den nya tjejen hette, hade tyvärr glasögon, och Jocke tyckte nog inte att hon var snygg. Det tyckte inte dom coola tjejerna i klassen heller. Det var kanske därför som vi blev kompisar.

Men när vi började sjuan hände något med Mia. Jag hade kvar mina kläder från mellanstadiet och hade inte hunnit förändras särskilt mycket än. Mia var helt klädd i svart. På jeansen hade hon målat ett stort rött anarkist-A. Är du anarkist frågade jag? (Bara några månader tidigare hade jag trott att anarkist-A stod för Black Army). – Du får skratta, sa Mia. Jag skrattade mest för att jag inte kom på något annat.

En anarkist i den burgna villaidyllen var något unikt. Det dök upp fler och fler chockerande budskap på Mias slitna jeans. "Hata" och "Död" var flitigast förekommande, men i bland var parollerna mer avancerade. "Vi svälter, vi fryser! Vad ska vi göra? Vi äter dom rika!" Skrev Mia på bänken i svenskasalen. Jag blev vettskrämd, men det gav perspektiv på tillvaron.

Sedan började vi årskurs åtta. Jag hade fortfarande inte hunnit förändras särskilt mycket, men med Mia gick det snabbare. Hon hade lagt anarkismen på hyllan. Nu var hon trotskist. Det passade mig faktiskt bättre. Under barndomen hade jag dragits till den utopiska socialismen, något som blommade upp på nytt. När MUF hade kampanj i skolans uppehållsrum, var jag och Mia där och bråkade med dom. Vi var dom enda som inte ville gå på deras gratis spritfest. – Jävla kommunistkärring, skrek en välkammad yngling i blå skjorta. Mia och jag gick till rektorn för att klaga på trakasserierna, men väl där vågade jag inte säga så mycket.

Att vara trotskist måste ha varit ett konstruktivt sätt att överleva högstadiet på. Om Mia inte gillade So -lektionerna brukade hon skrika "Jävla Stalinism" och marschera ut, smällandes i dörren. Det kallar jag att göra motstånd. På rasterna deklamerade hon Majakovskij i korridoren. Jag blev nyfiken och lånade en bok. (Det var inte särskillt svårt att vara rebell där jag bodde. När Mia hade frack på skolbalen, var det årets skandal)

Sedan slutade vi grundskolan, och vi sågs inte mycket mer. Det enda jag hörde från Mia var att hon blivit lesbisk och estet. Det lät bra. Med tiden har även jag förändrats lite grann. Det går långsammare för vissa. Men tack Mia för hjälp på vägen.

Mitt snyggaste band

Låtarna går dessutom att höra på http://www.euxautres.net

Loppisrunda

Jag gjorde två spännande bokfynd under gårdagens loppisrunda.

1. Johanna Thydell I taket lyser stjärnorna. Vinnare av Augustpriset 2003.

2. Ella Sennegård Tvillingarna reser till Afrika. Om två missionärsbarns äventyr i Tanzania. Fina teckningar, dock inte särskillt PK.

Dagens kap gjorde dock Anton som för en spottstyver fick tag på en äkta idoltavla med Boy George!

Badrumsthrillern fortsätter

I natt vaknade jag klockan 03:00 av att min golvbrunn bubblade. Jag stirrade yrvaket på den i någon minut, men då det inte kom upp något vatten beslöt jag mig för att återvända till min varma säng. Nästföljande morgon trodde jag att det hela endast var en elak dröm. Jag bedrog mig. Efter att ha varit på livets första poweryogaträning ville jag friska upp mig med en svalkande dusch. Badrummsterrängen var då förvandlad til smutsig sumpmark. En välbekannt syn vid det här laget. Vattnet ville först inte sjunka ned i golvbrunnen, men sedan gav det vika. Med spänning inväntar jag morgondagen då jag kan kontakta min bovärd.

Nytt krisläge

Medan jag skriver detta tränger kloakvattnet upp ur min golvbrunn. Badrummet och hallen är åter översvämmade och vattnet håller på att ta sig in i mitt sovrum. Hjälp!

Kommentarer

Jag har fått mina två första kommentarer på bloggen. Hurra! Glädjen solkas dock av följande fakta.

1. Det är för mig okända människor.

2. Jag tror inte att de har läst mina inlägg.

3. De verkar endast ha kommersiella intressen.

Människor jag mött - del 1

Jag samlar på material till ett framtida sommarprogram i P1. Tema "Människor jag mött" och "Platser jag återvänder till".

En dag kom det en ny kille till klass NV 2 i Höglandsskolan, Adam. Han gick med oss i två veckor, sedan försvann han till en annan skola.
– Det skulle vara kul att pissa på nåns skor, sade han första dagen i skolan. Vi tittade förvånade på honom.

På den tiden var man inte så psykologisk. Men nu undrar jag ibland vad som rörde sig i hans huvud. Vad han kände och vad han ville med sitt liv. Adam var expert på ormar. När vi skulle ha föredrag i tio minuter på svenskan höll han ett om ormar. Efter fyrtiofem minuter sa fröken att han fick lägga av. På lunchrasten levererade jag en vit lögn.
– Schysst föredrag Adam, fan vad mycket du kan.
– Jag hann inte med det bästa, om giftormarna, svarade Adam stolt.

Men innerst inne tror jag att Adam kände på sig att föredraget inte var så lyckat. För att hämnas på svenskläraren sade han kaxigt att han trodde att hon behövde mer kuk. Det var ingen som höll med.

Och sen försvann han bara. Han finns inte ens med på skolfotot. Men i mitt hjärta finns ständigt en bild av denna livliga unga man. Min skolgång var fylld av sådana flyktiga bekantskaper. Som Valentin i parallellklassen. Han var så hemlig att jag inte ens hann träffa honom. Jag känner bara till honom genom sägnerna. Han syntes endast till under en ynka vecka. Mitt under en samhällslektion räckte han upp handen och sade att han bara skulle gå på toaletten. Sedan försvann han spårlöst. Jacka och ryggsäck var kvar vid bänken.

Adam och Valentin heter egentligen någonting annat.

Mördardelfinerna anfaller!

Guardian goes En ding ding värld.

http://observer.guardian.co.uk/international/story/0,,1577753,00.html

Arbetarklassens hjältar

Dagens ros går till de snälla slamsugarna som räddade mitt badrum ifrån undergången.

Rivstart

Klockan 07.40 klev jag upp ur sängen. Medan jag sovit sött under natten hade toan svämmat över. Badrummet var förvandlat till en träskflod. Rörmokaren är på väg. Jag hoppas att allt ordnar sig till det bästa.