Torsdagen den 23 april kl 02.32 slocknade sidan 530 på SVT-text för gott. Älskad, sörjd och saknad av många. Sidan 530, eller Filmrutan som den också kallades var en glädjespridare och ljusglimt i tillvaron. De kärnfulla recensionerna kan liknas vid kulturjournalistikens motsvarighet till haikudikten och beskrevs ofta som ”på pricken” av de entusiastiska läsarna. Men tiderna förändras och i det mediebrus som domineras av förnedringsteve och gratistidningar fanns det inte längre plats för filmrutans gedigna hantverk.

Det var för några veckor sedan, då jag med ett glas O'boy i näven slog mig ned för att läsa om veckans filmnyheter, som jag fick det första chockerande beskedet. När jag knappat in sidan 530 på min fjärrkontroll möttes jag endast av en lakonisk text som meddelade att ”Filmrutans framtid utreds för tillfället. Under tiden publiceras inga nya recensioner.” Men istället för att knyta näven i fickan bestämde jag mig för att ta upp kampen. Tillsammans med några likasinnade ordnade jag sittstrejker, köpbojkotter och demonstrationer. Vi startade till och med en så kallad grupp på den populära nätgemenskapen Facebook.

Beslutet att lägga ned Filmrutan föregicks inte av någon offentlig debatt i etermedierna eller på kultursidorna och de åtskilliga brev som jag skickade till SVT:s ledning bemöttes med total tystnad. Hanteringen av ärendet för på ett kusligt sätt tankarna till Sanningsdepartementet i George Orwells 1984. Jag vill dock passa på att tacka alla er som deltagit i kampen. Ni är del av en tradition som sträcker sig tillbaks till Rosa Parks och Mahatma Gandhis dagar! Jag väljer därför att avsluta med ett citat från en av rörelsens mest engagerade medlemmar:

”När de tog bort Bingot sa jag inget
Jag brukade ju inte spela

När de tog bort Klurifaxen sa jag inget
Jag brukade ju inte läsa Dagens namn och solen...”
Kanton