Torsdagen den 23 april kl 02.32 slocknade sidan 530 på SVT-text för gott. Älskad, sörjd och saknad av många. Sidan 530, eller Filmrutan som den också kallades var en glädjespridare och ljusglimt i tillvaron. De kärnfulla recensionerna kan liknas vid kulturjournalistikens motsvarighet till haikudikten och beskrevs ofta som ”på pricken” av de entusiastiska läsarna. Men tiderna förändras och i det mediebrus som domineras av förnedringsteve och gratistidningar fanns det inte längre plats för filmrutans gedigna hantverk.

Det var för några veckor sedan, då jag med ett glas O'boy i näven slog mig ned för att läsa om veckans filmnyheter, som jag fick det första chockerande beskedet. När jag knappat in sidan 530 på min fjärrkontroll möttes jag endast av en lakonisk text som meddelade att ”Filmrutans framtid utreds för tillfället. Under tiden publiceras inga nya recensioner.” Men istället för att knyta näven i fickan bestämde jag mig för att ta upp kampen. Tillsammans med några likasinnade ordnade jag sittstrejker, köpbojkotter och demonstrationer. Vi startade till och med en så kallad grupp på den populära nätgemenskapen Facebook.

Beslutet att lägga ned Filmrutan föregicks inte av någon offentlig debatt i etermedierna eller på kultursidorna och de åtskilliga brev som jag skickade till SVT:s ledning bemöttes med total tystnad. Hanteringen av ärendet för på ett kusligt sätt tankarna till Sanningsdepartementet i George Orwells 1984. Jag vill dock passa på att tacka alla er som deltagit i kampen. Ni är del av en tradition som sträcker sig tillbaks till Rosa Parks och Mahatma Gandhis dagar! Jag väljer därför att avsluta med ett citat från en av rörelsens mest engagerade medlemmar:

”När de tog bort Bingot sa jag inget
Jag brukade ju inte spela

När de tog bort Klurifaxen sa jag inget
Jag brukade ju inte läsa Dagens namn och solen...”
Kanton

Mina kompisar har snöat in på äventyrlig urban exploration. Jag fick precis ett meddelande på sökaren om att de tillbringat helgen nere i den nedlagda rosa tunnelbanelinjen på Essingeöarna. Linjen byggdes exklusivt för den socialdemokratiska eliten på 1960-talet men har nu tagits över av en grupp fientliga mutanter som mina vänner måste bekämpa.

Här i Stockholm Above händer det också saker. Min nya hobby är att utforska diverse sjukdomar. Förra veckan hade jag halsfluss. Det var lite mesigt jämfört med mässlingen men den får ändå pluspoäng eftersom jag ett kort tag endast kunde kommunicera med rossliga grymtande. De senaste veckorna har jag även ömsat skinn på händer och fötter, undrar om det är ett bra eller dåligt tecken? Håller jag kanske på att förvandlas till en av mutanterna? I sådana fall måste jag välja sida mellan dem och polarna, jobbigt!

Hur som helst: Om det här hade varit 1800-talets London hade jag gjort kommers av eländet. Jag tror att jag skulle gjort succé som cirkusattraktionen Sick Boy, eller så hade folk kommit i horder till min lägenhet för att titta på mina utslag och höra mig sjunga oanständiga kupletter med roslig stämma. Att klappa hägern hade kostat två penny extra.

Jag får ofta förfrågningar från läsare som undrar om de kan kommunicera med mig utanför bloggen på något vis. Är det till exempel möjligt att skicka ett tele-fax eller en brevduva?, undrar den nyfikne.

Hitintills har jag tyvärr varit tvungen att avböja alla sådana anbud, men nu har jag äntligen hittat en lösning som jag tror kommer att fungera. Jag har precis skaffat en personsökare som kommer att vara påslagen dygnet runt! Nummret dit är 0740-127123 och det är bara att knappa in dina siffror så ringer jag upp från närmaste telefonautomat.

Förutom telefonnummer kan du även lämna korta siffermeddelanden. Genom att surfa på gamla hemsidor från 1990-talet har jag lärt mig några koder som är vanliga i minicall-världen. De är till stor del baserade på det engelska språket, men jag tror att det får duga så länge. Det finns flera metoder att ta till när man komponerar sådana medelanden, kom dock alltid ihåg att även lämna din egen personliga kod efteråt, så att kompisen ser vem som har ringt!

Vanliga koder som är bra att kunna utantill:
007 = Jag har en hemlighet att berätta. 911 = Jag har ett viktigt meddelande, ring upp omedelbart!

Koder som är baserade på ord som bildas om du håller din miniräknare uppochned:
HELLO = 07734. LATE = 87.

Koder som är en sorts bilder skapade av siffror:
100000001 föreställer två personer som är långt ifrån varandra och betyder "Jag saknar dig".

Koder som är baserade på antalet bokstäver i orden:
I love you = 143.

För längre meddelanden kan det vara bra att använda personsökarnas egna alfabet. Kanske är det bara jag som är sömnig just nu men någon matematiskt sinnad person får gärna förklara vilka principer det är uppbyggt på, ty det förstår jag inte.

Även om det för det mesta är kul och spännande att ha en egen minicall så finns det vissa fallgropar att se upp med. Om någon med ett nummer som börjar på 809 lämnar ett meddelande som säger att du vunnit en stor lottovinst eller att någon i din familj är sjuk, RING INTE TILLBAKA!!! Om du gör det kommer du till ett betalnummer i Bahamas och det kan kosta mer än $ 24.100.00 (Källa: Internet). Många har redan blivit lurade, men om vi berättar det för alla vi känner kan vi kanske stoppa det!

De senaste veckorna har jag lidigt av en ihållande skrivkramp. Jag hoppas dock att det kommer att lösa sig under nästa vecka då jag åker till Sydstaterna för att möta våren och samla inspiration från jordens mylla. Under tiden får ni njuta av några fräscha airbrush-bilder:






Visste ni förresten att airbrush inte bara används till att skapa intressant konst? Även fotomodeller och filmstjärnor airbrushas så att de ska bli ännu snyggare än de egentligen är. Allt för att skapa dåligt självförtroende och onödiga köpbehov hos oss vanliga dödliga. Moderna filmvetare är till exempel överrens om att det var en tidig version av airbrushtekniken som låg bakom filmstjärnan Gregory Pecks berömda sängkammarblick.

I tisdags var jag på sjukhuset för att få reda på vad de mystiska utslagen som täcker min kropp är för någonting. På grund av smittorisken fick jag vänta i ett isolerat rum i tre timmar innan två doktorer snabbt ställde diagnosen mässling. Då jag är vaccinerad mot den sjukdomen så tyckte jag att det lät lite märkligt och efter att jag insisterat gick de med på att ta ett prov. En sjuksyster kom in och stack upp en ättiksdoftande pinne i näsan på mig och sedan skickades jag snabbt hem. Väl hemma sökte jag på mässling med hjälp av webcrawler och fann att sjukdomen inte precis är jättevanlig. Förra året registrerades ett fall i hela Sverige. Mysko.

När jag så idag ringde för att få mitt provsvar fick jag veta "att det tyvärr skett ett misstag". På något oförklarligt sätt hade de lyckats ta ett bakterie- istället för virusprov så jag kunde inte få några närmare besked om sjukdomen. Till råga på allt så hade den ansvarige läkaren "tagit ledigt" och jag fick endast tala med en PRAO-ande dilletant som tvådde sina händer.

Precis som jag så har ni säkert räknat ut hur det hela ligger till. Jag har blivit kidnappad av utomjordingar som utfört experiment på mig ombord på rymdskeppet. På så sätt har jag fått utslagen. Regeringen och myndigheterna känner naturligtvis till det hela och försöker nu mörklägga.

Nu ringer det på dörrren....

...Rätt gissat. Det är två svartklädda män med portfölj. Dags att sticka. Ibland är det skönt att ha tittöga på dörren.

De senaste dagarna har jag varit ansatt av sjukdom. Feberyrorna har tagit mig i besittning, min hals har inflammerats och kroppen har täckts av osmakliga röda utslag som fått den samlade läkarvetenskapen att gnugga pannorna i förbryllning. Far var dock snabb med att ställa diagnosen syfilis, följt av en lång utläggning om olika franska författare som blivit vansinniga av sjukdomen. När historierna blev för ingående blev jag tvungen att avbryta honom och erkänna att jag, trots mina studier i litteraturvetenskap, varken är bekant med eller särskilt intresserad av Gustav Flauberts alla släktingar och vänner.

För att pigga upp mig själv under sjukdomsdagarna lyssnar jag på hårdrockssolon. Det slår mig plötsligt hur kraftigt jag försummat detta ämne under de två och ett halvt år som jag skrivit här på bloggen.

Här är ett häftigt klipp där Yngwie Malmsteen bjuder på en grym sk arpeggio shred:
http://www.youtube.com/watch?v=SiYwOfaPf5I

Lägg märke till att Yngwie, precis som Markus i S2 i Högland, har scalloperat sin gitarr för att kunna böja strängarna bättre.

Jag vet att det är många som tycker att det är jobbigt med alla "Hell" och "Devil" som förekommer i hårdrockstitlarna. I sådana fall kan jag tipsa om Joe Satriani, en kille med en helt annan inställning till det här med musik. Satriani är en skön typ som alltid spelar med ett leende på läpparna!

Den här videon fångar verkligen den fräcka känslan av att bo i LA:
http://www.youtube.com/watch?v=icdnKydffZQ

För er som känner att det är allt för svårt och tidsödande att lära sig spela så där snabbt och avancerat kan jag komma med några tröstande ord. Det går faktiskt precis lika bra att meka lite med guran i pappas garage, köpa en dyr effektpedal och sedan bara larva sig lite med gitarren i största allmänhet.

Nu är det äntligen dags för lite grovt språk här på bloggen, så om ni känner er en aning pryda är det nog bäst att sluta läsa redan nu.

Igår gav min kamrat Peter mig den bästa av presenter, nämligen det folkloristiska mästerverket Ryska erotiska folksagor. Jag förstår att ni är ivriga att få reda på vad en sådan syndig bok kan innehålla, så jag ger er ett smakprov på direkten:

En gång råkade fittan och arslet i gräl och de förde ett herrans liv! Fittan sa till arslet:
- Du din hagga, borde hålla käften! Visste du att jag varje kväll får fint herrbesök, medan du bara håller på och fjärtar och röker ner allting.
- Å, ditt usla fittskrälle!, svarade arslet. När du knullar, dreglar du på mig - och sånt får jag stillatigande tåla!
Allt detta utspelade sig för länge sedan, på den tiden man inte hade knivar utan fortfarande använde kuken till att skära nötkött.

Jag vet inte om det har med min borgerliga uppväxt att göra, men jag finner ovanstående historia aningens absurd. Det är dock viktigt att förstå dess stora kulturhistoriska värde, så jag väljer att citera baksidetexten:

I jämnt 120 år har sagorna i denna volym varit förbjudna i Ryssland. Det vill säga, de har cirkulerat i illegala utgåvor, men någon laglig upplaga i Ryssland eller Sovjet har inte funnits.
Hösten 1992 meddelade Moskvapressen att äntligen var en inhemsk utgåva på gång. De första numrerade exemplaren såldes på auktion under festliga former. Insamlaren av dessa "oanständiga" erotiska och andra sagor var den berömde folkloristen Aleksandr Afansiev (!826-1871).

Jag är osäker på vad som menas med att sagorna såldes "under festliga former" men en sak har jag klart för mig: Det känns som "den berömde folkloristen" blivit rejält lurad av ett gäng glada bönder som efter ett par glas vodka tramsat ihop de "traditionella folksagorna". Afansiev var säkert så full av fördomar om den frisläppta landsortsbefolkningen att han plikttroget antecknade allt han fick höra. Jag känner mig ändock tvungen att bjuda på ännu en saga innan jag lämnar er för att ta tag i mer betungande plikter:

En bonde jagade ut sin otuktiga katt i skogen. Där bodde det en rävhona som var en riktig hora och ständigt vältrade sig i synd, än med rävar, än med björnar. Så träffade hon katten och de pratade om ditten och datten.
Räven sa:
- Du, Kattofej Ivanovitj, är ju ungkarl och jag en ogift kvinna! Kan du inte ta mig till din?
Det tyckte katten var en bra idé, och de firade händelsen med ett stort kalas. Efteråt skulle katten som traditionen bjuder synda med sin rävhona. Han satte på henne och medan han knullade henne rev han henne med klorna och kurrade oupphörligt:
- Merrrrra... merrrra... merrrra!
- En sån en! sa räven. Han får visst aldrig nog.

Äsch, det där med fikonspråket var en skitdålig idé. Jag skriver vanligt istället.

Jag kan dock meddela att jag funderar på att börja studera månsing, knallarnas och gårdfarihandlarnas hemliga språk. Låter det inte som en fin idé att starta en studiecirkel i ämnet? Om någon av mina läsare skulle vara vass på sotarmoj så får han/hon också gärna höra av sig!

Idag tröttnade jag på den likriktning som råder i bloggosfären. Det är för ont om djärva formexperiment! Därför har jag bestämt mig för att i fortsättningen författa alla inlägg på fikonspråket. Håll till godo!

Ikon firse mokon fiknade vakon fig jakon, fick gikon fipp ukon fich okon fit åkon fikost frukon. Fiftersom ekom fit dekon fir äkon findag sökon såkon fihövde bekon fig jakon finte ikon gåkon fill tikon figget plukon. Ikon fir gåkon fir vakon fig jakon ikon fin stakon fid mekon filarna pokon. Fidrik frekon fich okon firn bjökon fittades brokon fich okon fiter pekon finn vakon fin ekon fir stokon fil åkon. Fig idakon fir hakon fig jakon fibbat jokon fich okon fiffat träkon fina likon. Fintligen egekon ficker tykon fig jakon fitt akon fijer tjekon fir äkon firviga lakon, fist fakon fina likon fir äkon filt hekon fik okon.

Som nu kanske märkte så ledde detta till att innehållet blev en smula lidande. Men håll ut! När jag väl blivit varm i kläderna så tror jag att detta experiment kommer att leda till fulländning av såväl form som innehåll.

De senaste dagarna har jag läst en spännande och lärorik barnbok av den typ som inte skrivs längre, Kamrat Jesus av Sven Wernström. Bibliotekarien på det lokala folkbiblioteket blev både rörd och förvånad när jag frågade efter den. Hon sade att boken varit mycket populär en gång i tiden, men när Reagan och Thatcher kom till makten magasinerades den och föll i glömska. Trots det så är dess innehåll fortfarande hett sprängstoff i vissa kretsar.

Det som gör att Kamrat Jesus höjer sig skyhögt över den vanliga kommunistindoktrineringen är Wernströms mustiga språk, som gör att mannen från Nasaret verkligen framstår som en verklig revolutionär av kött och blod. Här följer några exempel som jag fastnat extra mycket för:

Jesus och hans kamrater satte sig vid elden och fick mat. Det enda som fanns var gräshoppor och vildhonung och några torra äpplen, men det fick duga. Jesus var nyfiken på Johannes Döpare. Han sa:
- Det är ju många som har försökt göra uppror. Varför tror du att du ska lyckas, när de andra har misslyckats?

De flesta människor tyckte om Jesus. Han var en glad knickedick. Han gillade att äta och dricka och skoja. Och han unnade sina kamrater att vara med på en sån här fest för en gångs skull. Därför struntade han i vidare förmaningar och lät dem dricka så mycket de ville.

När Maria Magdalena hade gått, gick Jesus bort till ett träd för att kissa. Dit kom också Petrus. När de stod där och kissade i kors som goda kamrater, sa Jesus
- Allting känns så bedrövligt. Jag tror att det kommer att hända något otäckt.

- Ä! sa Petrus. Det här är väl ett bra gömställe?
- Javars. Men jag är rädd att någon förråder oss. Tror du att vi kan lita på våra kamrater?

Enligt professor Lars Melin och hans hejdukar på Språktidningen lyder den vanligaste meningen i svenskan "Jag vet inte!". Landets skådespelarelit, med Rolf Lassgård, Mikael Persbrandt och Jacob Eklund i spetsen, har dock sedan 90-talets gryning odlat ett eget favorituttryck. Jag tänker naturligtvis på "För i helvete!" som enligt SCB används hela 473 gånger i Richard Hoberts skilsmässopekoral Alla älskar Alice, trots att det inte alls kvalar in på Melins lista. Själv känner jag inga som säger "För i helvete!" när de blir "förbannade", gör ni ? Det måste vara en generationsfråga, någon annan slutsats kan jag inte komma fram till.

Jag fick precis en rapport från mitt härliga gamla kollektiv i Hackney. Som vanligt liknade livet där mest ett valfritt Young Ones-avsnitt. Toaletten i badrummet har varit trasig i tre månader och "folk har börjat dra ut mattorna i rummen". Vad nu det betyder.

Nästa vecka börjar vårterminen. Det känns bra. Jag känner för att nörda ner mig i 1700-talsryska och annat marknadsanpassat. Den senaste veckan har jag haft lite för mycket fritid till mitt förfogande, vilket lett till att jag blivit knäpp. För att bearbeta min psykstördhet har jag börjat skriva haiku. Här kommer en dikt med fantasytema:

druidstenen din
äran som svärdet haver
min son starke Hans

Ett av livets stora problem är äntligen löst:

http://www.nasblod.nu/

Efter att Fångarna på fortets popularitet rasade så har kortväxta människor med skådespelarambitioner haft svårt att etablera sig på arbetsmarknaden. Det enda undantaget är inom den mest obskyra vuxenunderhållningen, där Ams spår en fortsatt hög efterfrågan på arbetskraft. Detta är både synd och skam! Annat var det under Hollywoods glansdagar!

Showgruppen Jed Buell´s Midgets är mest känd för att ha spelat munchkins i klassikern Trollkarlen från Oz, men redan året innan hade de varit stjärnor i en alldeles egen film, The Terror of Tiny Town. Det här matinéäventyret innehåller verkligen allt som ett äkta John Wayne-fan kan önska sig: knytnävsslagsmål, en sjaskig saloon med lättsam underhållning och vilda hästjakter (på shetlandsponnies).

Trots att filmen fick goda recensioner så kom inga uppföljare. Tack vare internet har dock detta bortglömda mästerverk fått ny publik. En vansinnig ung man på badmovies.org har till och med börjat eftefråga dvärg-remakes av Hollywoodklassiker som Rocky, Top Gun och Stjärnornas krig.

Bara en sista checklista till er som ska med till Midvinterblot i Västra Arås imorgon kväll. Roligt att så många har anmält sig förresten!!

Avresan sker som bekant från stadshuskajen kl 19:00. Vi samlas halv sju, båten går prick så kom i tid! Sören, som är ICA-handlare i Sickla (!), har ordnat allt fläsk i år så det behöver ni inte tänka på.

20.30 går årets tvekamp av stapeln (vem vågar utmana förra årets vinnare Ulf???) och efter det börjar "själva blot". Gulliga Anna-Greta har friviligt anmält sig att läsa första läsningen (Nu är nödens nätter långa, mörkret höljer Midgårds bygder. Troll och tursar trampar vägen, vättar går i världen fritt. ) Kan Anders kanske ta fortsättningen?

Kom ihåg att ta med egna ymnighetshorn, raggsockar och plädar. (Det finns ett fåtal att låna, först till kvarn är det som gäller! SMHI lovar flera frostgrader!)

Och, jag fick precis bud från Rurik och Geronimo som vi träffade på tinget i somras. Deras färja har blivit lite försenad, men de lovar att sluta upp någon gång "under kvällen".

Väl mött!
Tummen

Stumfilm i all ära, men om jag ska kunna tjäna några pengar här i livet så är det bara high concept som gäller. Jag har därför filat lite på en lagom actionfylld och barnvänlig julhistoria som jag tror skulle kunna gå hem hos den breda massan. Innan jag presenterar idén för Paramount tänkte jag dock dela med mig av den till mina kära bloggläsare.

Den karismatiske svenske sektledaren Rune Sjögren har tröttnat på det sätt som julen firas på i Västerlandet. Mammons krafter och hedniska ritualer har allt för länge fått stå i centrum. Tillsammans med sina brottsligt lojala anhängare planerar han därför att, på själva julafton, spränga Tomteland i Rovaniemi.

En av Tomtelands verkliga trotjänare är Pekka Lahtinen. Han har knegat där som tomtenisse i 22 år utan att någonsin bli befodrad, trots att det var hans farbror som en gång i tiden grundade parken. Några veckor innan jul får Pekka ett oväntat besök av sin lillebror Juha. De har varit bittra ovänner ända sedan Juha lämnade Lappland för Helsingfors och affärsvärlden femton år tidigare. Juha berättar att han precis skaffat sig aktiemajoritet i Tomteland och planerar att återvända. Han genomför en rad radikala förändringar i parken som Pekka högljutt protesterar mot. Men när de upptäcker terroristhotet, och att såväl styrelsemedlemmar som tomtenissar är involverade i konspirationen, tvingas de sammarbeta mot alla odds...

Det här har jag gått och misstänkt under en längre tid och nu har jag fått det bekräftat, svart på vitt. Risifrutti är alltså inte ett jättebra och nyttigt mellanmål!

Källa: Apotekets tidning.

Idag rotade jag bland mina gamla papper och hittade ett stumfilmsmanus som jag skrev tillsammans med min kamrat Lars för några år sedan. Jag beslutade mig för att putsa upp det hela en aning och publicera inledningen av manuset här på bloggen, i hopp om att det ska upptäckas av någon välvillig producent.

INT. SALONG-KVÄLL

Två syskon, OLIVIA och RICKARD dukar ett matsalsbord. På bordet står rolig mat: en svan och korvar som ringlar sig. Syskonen är mycket olika i klädseln. Olivia är elegant och snofsig, medan Rickard försöker se proletär ut.

OLIVIA

Tänk, snart kommer far hem från sin stora resa!

RICKARD

Far är en exploatör!

Syskonen tittar surt på varandra och återgår till dukningen. Ytterdörren öppnas på ett mycket dramatiskt vis. FAR, iklädd tropikkläder och med resväskor i händerna, kommer in i salongen. Hans barn välkomnar honom med överdriven entusiasm.

INT. SALONG-KVÄLL-LITE SENARE

Familjen är samlad vid matsalsbordet. Far håller låda. Han tar fram en plastorm som han skrämmer Olivia med.

OLIVIA

Åh, det är så roligt att höra om fars resa till Orienten!

INT. SALONG-KVÄLL-MYCKET SENARE

Svanen är uppäten. Far pratar fortfarande. Olivia och Rickard ser inte längre särskilt roade ut.

RICKARD

Ja, far är då en lysande konversatör!

Far skrattar åt sarkasmen och dunkar honom i ryggen. Rickard viker ihop sig och tappar gaffeln i golvet.

OLIVIA

Men vad ska far göra med alla rikedomar som han samlat på sig där borta?

Far skruvar på sig. Olivia fortsätter skyndsamt.

OLIVIA

Du borde anlägga en stor park, där vi kan ha gårdsfester och förlusta oss!

EXT: LUSTTRÄDGÅRD-DAG

Glada och förmögna människor i sommarkläder spelar krocket och kurtiserar.

INT. SALONG-KVÄLL

Rickard står upp och viftar med armarna.

RICKARD

Du tänker bara på förlustelser! Pengarna ska naturligtvis ges bort till de fattiga.

OLIVIA

Åh, din glädjedödare! Varför ger du då inte bort din spatserkäpp i silver?

RICKARD

Utsugerska!

Syskonen kastar mat på varandra. Far får gå in och avbryta.

FAR

Nu kära barn måste jag gå in till mig och vila upp mig efter min resa.

INT. ARBETSRUM-DAG

Skrivbordet är belamrat med kemisk utrustning. Far är sysselsatt med ett experiment.

INT. SOVRUM 1-DAG

Rickard knyter upp slipsen och speglar sig.

RICKARD

Far är en girigbuk. Han kommer aldrig att bygga något fattighus.

INT. SOVRUM 2-DAG

Olivia sitter på sängen och dagdrömmer med en krocketklubba i handen.

OLIVIA

Far är en snåljåp. Aldrig att det kommer bli någon lustträdgård.

INT. SOVRUM 1-DAG

Rickard håller upp slipsen som en snara framför spegeln.

RICKARD

Men om jag bringar honom av daga blir hälften av rikedomen min. Det ger i alla fall lite till de fattiga.

INT. SOVRUM 2-DAG

Olivia håller upp krocketklubban i en hotfull pose.

OLIVIA

Men om jag gör mig av med honom blir hälften av hans pengar mina. Då blir det i alla fall en liten trädgård.

INT. ARBETSRUM-DAG

Rickard smyger in i rummet med slipssnaran gömd bakom ryggen. Far ligger böjd över sitt skrivbord, till synes livlös. Kemiutrustningen står framme. Rickard undersöker fadern hastigt, han märker dock att någon annan är på väg in i rummet och gömmer sig bakom gardinen. Olivia kommer in med krocketklubban i högsta hugg. Hon ska precis slå till när hon märker att far redan är livlös. Rickard kliver fram bakifrån gardinen.

RICKARD

Där tog jag dig på bar gärning. Du hade ihjäl far, och nu kommer du tillbaka för att försäkra dig om att han verkligen är död.

OLIVIA

Jag tycker snarare att du verkar synnerligen misstänkt. Vad gjorde du annars bakom gardinen?

RICKARD

Jag ska sätta dit dig, din lismare!

OLIVIA

Du ska få sona dina brott, din skurk!

Det har varit mycket smällande i telefonlurar och högljudda bråk hemma hos mig i helgen. Jag har nämligen precis sagt upp bekantskapen med min gamle vän George Soros. Medan jag under det senaste året hankat mig fram med hjälp av studielån och förnedrande call centers har denne skrupelfrie man tjänat en förmögenhet på de svenska jultraditionerna.

När vi talades vid i somras så skröt han endast, vitt och brett, om den simhoppskola för mindre bemedlade barn som han inrättat i norra Budapest. Inte ett ord sades om att han precis inlett en stor spekulationsvåg på den internationella kryddmarknaden!

En rad mystiska omständigheter ledde till att sommarens krokusskörd i Iran blev den sämsta i mannaminne. Kilopriset för saffran är nu uppe i 15700 kronor, och samtidigt kunde Soros dra in sin tionde dollarmiljard. Detta i ett samhälle där andra tvingas blanda bark i bullarna för att kunna pröjsa hyran!