Tummen upp

2011-01-12T02:05:00.000-08:00

Tummen upp har som bekant ett starkt intresse för psykologi och brinner för våra medmänniskors väl och ve. Den här veckan har vi av Socialstyrelsen fått i uppdrag att hjälpa alla de människor, från unga tonåringar till numera medelålders män och kvinnor, som fastnat i indiepopen. Om du känner igen dig i nedanstående symtombeskrivningar är du välkommen att höra av dig till oss för vidare konsultation.

Under 2000-talet har det ofta pratats om indiepopens död, men efter att ha besökt nöjesinrättningar som Hotell Retro i Malmö och Medborgarplatsen bibliotek kan jag meddela att denna utsaga tyvärr är betydligt överdriven. Terapiformen nedan består av ett antal punkter som kan implementeras antingen var för sig under en längre tidsperiod eller mer koncentrerat under ett sk boot camp. Patientens framsteg följs med hjälp av den sk ironiska behaviorismen där lite smålöjliga belöningar och bestraffningar används, trots att samtliga inblandade vet att de är rätt meningslösa.

Musik. Eftersom en anemisk musiksmak ofta är de här människornas tydligaste gemensamma nämnare så anser jag att det är här som terapins första och starkaste åtgärder måste sättas in. Musikforskare delar vanligtvis in människors musiksmak i motsatsparen extrovert-introvert samt emotionell-analytisk. Den här typen av ungdomar har ofta en sjuklig dragning åt musik som drar åt det introverta och emotionella. Att under längre perioder låta dem ta del av emotionell-extrovert musik som Verdis operor eller en konsert med The Iron Maiden är då att rekommendera. Även extrovert-analytisk musik som Stockhausen eller John Coltranes Ascension har visat sig vara verkningsfull behandling. I vissa svåra fall måste ungdomarna själva tillåtas musicera för att de tidigare beteendemönstrena ska kunna brytas. Terapeuten måste då vara noga med att patienten inte kommer i kontakt med någon form av charmiga vintageinstrument. Istället bör musicerandet ske med hjälp av t ex silverfärgade Ibanez-gitarrer, multieffektpedaler eller jättelika trumset. När väl musiksmaken åtgärdats faller ofta även de andra komponenterna i patientens destruktiva livsstil sönder och samman, det är till exempel vanligt att den unga människan börjar umgås i nya och mer positiva kamratgäng. Det är precis som arbetargubben i filmen G säger ”Tar man bara bort haschet så har du och dina så kallade kompisar inte längre något gemensamt.” I de fall då detta inte är tillräckligt föreslår jag dock att terapeuten övergår till de övriga punkterna i programmet.

Fig 1. Krug-Wassermanns schema över musikaliska preferenser.

Kostråd och styling. Även här är ett generellt vintageförbud på förslagsvis 2-3 månader att rekommendera. Det är inte heller tillåtet att handla på nätet från ”den häftiga butiken i New York” eller ”den gulliga affären i Berlin.” Patienten får istället öva sig i att göra sina inköp i det populära köpcentret SKHLM – The Capital of Shopping och sedan samtala om resultatet. Vegetarianism är ok, men patientens intag av fett och livsviktiga aminosyror måste noggrant kontrolleras så att inte muskelmassan helt förtvinar. ”Fysisk aktivitet på recept” har tidigare mest använts bland den äldre delen av befolkningen men har visat sig mycket verksam även bland den här typen av ungdomar. Det spelar dock stor roll vilken typ av motion som ordineras. Badminton, rundpingis och Fussball-spel är generellt fel form av idrottsaktivitet. Istället rekommenderas kontaktsporter som brottning, styrketräning samt träning som involverar riskmoment till exempel bergsklättring. Vissa patienter behöver även arbeta med att utveckla sin hållning, röststyrka samt att hitta ett expressivt kroppsspråk. Solarium, ljusterapi eller en resa till ”någon varm och mysig plats” har visat sig förstärka effekterna av ovanstående åtgärder.

Volontärarbete. Filosofen Martin Heidegger rådde oss till att ”ta hand om världen” för att dämpa vår existentiella ångest. Denna åtgärd har även provats med goda resultat på patienter med indiedepressiva tvångssyndrom. Det sjukliga intresset för det egna jagets tillkortakommande inom områden som sexualitet, romantik och social status har då vänts till en insikt om och ett intresse för världens verkliga problem.

Sexualitet. Ungdomar med dessa problem har ofta på ett påfallande sätt blandat ihop de mänskliga företeelserna sexualitet och barndom. Den analytiska psykologen Knut Rubermans formel P ≠ S (där P står för sexualitet och S för barndom) bör därför implementeras på ett tidigt stadium i terapin. Det är till exempel inte en sexuell handling att bjuda hem en tilltänkt partner på bananmilkshake och TV-spel, vilket en särskilt svårbehandlad patient länge hävdade. Romantiskt intresse bör inte uttryckas med hjälp av gulliga lappar, personliga spellistor eller ironiska dejter med trampbåtar och flipperspel. Istället ska den fullvuxna sensualismen bejakas. Patienten får lära sig att öppna ett ostron, servera tempererat vin samt dansa eggande slow fox och tango. Ett exempel på fel sätt att signalera erotiskt intresse visas i slutscenen av den på 1990-talet populära ungdomsfilmen Show Me Love, där karaktären Elin talar om sin faiblesse för den infantila drycken O' Boy. Det rätta sättet har däremot demonstrerats av de begåvade aktörerna Richard Gere och Jennifer Lopez i följande scen.

http://www.youtube.com/watch?v=bibtqDxXv1o

2010-05-23T11:28:00.000-07:00

Hos farbror Baurne

Det var den där sommaren då det regnade varenda dag. Gretas föräldrar var diplomater och direktörer, så de hade inte direkt tid med henne. Därför brukade hon tillbringa loven hos olika avlägsna släktingar som bodde utanför stan. Förra året så hade hon haft glada dagar tillsammans med gammelmoster Fogelklou och året dessförinnan, då hon bott hos pappas kusin Matthew Stephenson-James, hade minsann varit full av äventyr. Men i år hade alla andra blivit sjuka, så nu var hon tvungen att husera hos farbror Baurne i den yttersta skärgården. Greta hade bara träffat honom en gång tidigare, för mycket länge sedan, men kunde ändå minnas att farbor Baurne var en ond människa.

”Den där tar jag hand om”, väste han och lade ett par kalla fingrar på Gretas alldeles nya mobiltelefon. ”Det finns såklart ingen täckning här ute och dessutom borde du koncentrera dig på dina sysslor.” Det första farbror Baurne gjort efter att Greta kommit till ön var att gå igenom alla hennes saker. Sådant som han fann överflödigt låstes in i det stora kassaskåpet i salongen.
”Seså, det är lika bra att du sätter igång med studierna på momangen, så att det inte blir ännu ett misslyckande! Jag har lagt fram några kartor på matsalsbordet.”

Gretas mamma hade råkat berätta att Greta varit sjuk när klassen haft geografiprov alldeles före skolavslutning, så nu fick hon ta igen det under lovet. De skulle egentligen bara kunna Europas huvudstäder men farbror Baurne tyckte att det vore nyttigt ifall hon även kände till hur gränslinjerna sett ut på 1700-talet, samt vad alla floderna i Afrika hette.
”Det fick vi lära oss på min tid, och det har i all fall inte skadat!”

Farbror Baurne var meterolog, så på den lilla ön hade han en väderstation där han undersökte hur vindarna och molnen rörde sig. Dessutom mätte han varje morgon temperaturen i vattnet och på land. Eller rättare sagt, Greta fick studera vindarna och molnen eller mäta temperaturen i det kalla vattnet medan farbor Baurne hörde på opera på en gammal trattgrammofon. Till en början var det lite otäckt att varje morgon gå upp på det hala plåttaket där mätinstrumenten fanns men Greta hade fin balans så hon lyckades snabbt vänja sig. Hon blev till och med lite vän med en gammal kråka som bodde där uppe på taket. Den fick heta herr Lippstedt, precis som Gretas magister inne i stan.

Farbror Baurne pratade helst inte. Men ibland tyckte han att det var lämpligt att fälla någon kommentar om hur Greta såg ut eller betedde sig.
”Det är ingen ordning på barnen nu för tiden. Man kan inte ens se vilka som är pojkar och vilka som är flickor”, brukade han säga och tittade på Gretas kortklippta hår. ”På min tid hade vi skoluniform och fick betyg i ordning och uppförande.”
Farbror Baurne hade gått på en sträng internatskola och det var han mycket stolt över. När han var vid riktigt gott humör brukade han ta fram sina gamla medaljer och pokaler som vunnits i skolans fäktningstävlingar.
”Om du inte varit så klåfingrig hade du fått putsa de här, men det är nog bäst att jag gör det själv. De får ju inte gå sönder.”

Varje tisdag var Greta tvungen att ro över till grannön för att köpa konservburkar och frystorkad mat som de skulle äta under resten av veckan. Ekan var murken och det läckte in vatten. En stor ål simmade runt i botten av båten så Greta fick hålla upp fötterna för att inte bli biten. Årorna var tunga och Greta orkade knappt röra dem. Det tog över två timmar att ro över till grannön och när Greta väl kom fram var de flesta varorna slut i speceriaffären.
”Det finns champinjoner på burk och torkade murklor, något annat har vi icke!, sade den gamle specerihandlaren med knarrig röst. Greta greps plötsligt av panik. Farbror Baurne hatade svamp över allt annat och hade uttryckligen bett Greta att endast köpa konserverad höna och ärtor på burk. Vad skulle hon ta sig till?

Just då klingade det till i klockan vid dörren och en kvinna klev in i den lilla lanthandeln. Hon var lång och ovanpå det lockiga håret satt en stråhatt lite på sned. Runt armen höll hon korg full med blommor. Det var en märklig tanke men Greta kände ändå att kvinnan kanske kunde hjälpa henne på något vis. Hon tog mod till sig och gick fram för att fråga.

2009-04-04T06:37:00.000-07:00

Att Örjan Ramberg, Marie-Louise Ekman och de andra stjärnorna på Dramaten äntligen börjat blogga är något som exponerats kraftigt i Stockholms tunnelbana. Tummen upp, som alltid vurmat för kulturen, vill naturligtvis inte vara sämre utan är snabb att haka på denna nya teatertrend i bloggosfären.

Vi kan därför med stolthet presentera ett exklusivt sammarbetesavtal med dockteatern Tittut i Zinkensdam! Under våren kommer vi att publicera blogginlägg av lilla Tiger, lilla Björn och Dollan som ska dela med sig av sina tankar kring livet i rampljuset. Håll även utkik efter gästinlägg av tjeckiska dockfavoriter som Bożena och hunden Anežka kända från SVT:s barnprogram under 80-talet!

2009-03-10T15:00:00.000-07:00

"Enligt Bjurström kan vi redan i början av 1900-talet identifiera några svenska ungdomsstilar. Med sin speciella jargong, sina begagnade flottistuniformer, lörpar (mössor med blanka skärmar och mässingsknappar) vepor (speciella kavajer), kulörta halsdukar och slängarbrallor (smala upptill och vida nedtill) avtecknade sig kväsarkvantingarna som de mest synliga stilskaparna vid sekelskiftet. Kvantingarna avlöstes sedan av söderarmisarna, jazzgossen och jazzbönan och så vidare. Hundra år senare uppfanns den sk "J-rockaren" i ett laboratorium som tidigare specialiserat sig på bonsaikatter och wasabiextrakt."

ur Ungdomsgrupper i teori och praktik av P Lalander och T Johansson.

2009-02-06T11:08:00.000-08:00

I Malmö, men även i övriga Sverige, är det allmänt känt att Sveriges högsta bostadshus heter Turning Torso och sträcker sig 190 meter över Öresund. Dessvärre är det för de flesta mindre bekant att Sveriges längsta bostadskomplex är Ormen Långe i Stockholmsförorten Masmo, 24,3 km söder om Slussen.

Officiella uppgifter hävdar att huset invigdes år 1964 men enligt folkloren är dess historia betydligt äldre än så. De kloka män som jag talat med är övertygade om att Ormen Långe bildades då jätten Mas, efter ett frejdigt gästabud, lade sig för att vila i gröngräset. Den olyckssalige bjässen var sedan omöjlig att väcka och hann inte hem till sin håla i Huddinge innan solen gick upp och han förvandlades till sten.

Idag är Masmo en av få miljonprogramsområden med utsikt över såväl den djupa barrskogen som motorvägen. Det lokala näringslivet består av en jourbutik, Max Hamburgerrestaurang samt en liten affär som säljer vinessenser och porr.

Visste du att?

Om alla hyresgäster i Ormen Långe slår på kaffebryggaren samtidigt

blir det strömavbrott i hela Huddinge kommun.

I Ormen Långe finns ett snillrikt rörpostsystem designat av

ingenjören August Palm.

Masmo har även en vänort, staden Łódź i Polen,

där det faktiskt finns ett ännu längre hus.

Hyresgästerna skickar vykort till varandra och två

gånger om året anordnas populära utbytesresor.

2009-01-09T02:22:00.000-08:00

Igår damp Studieförbundet Vuxenskolans digra kurskatalog ner genom brevinkastet. Det här är min personliga favorit.

Matlagning för herrar - nybörjare

Cirkeln vänder sig till män
som vill laga mat på sitt sätt och i sitt
tempo. Deltagarna lagar kalla
och varma rätter, bakar mat- och
kaffebröd samt äter mat tillsammans.

Jag är mycket nyfiken på den här kursen. Förhoppningsvis kommer det bara lagas riktig mat som strömmingslåda och sjömansbiff. Inga konstigheter med citrongräs eller quinoa (stavas det så?) om jag får be. Dessutom tror jag att det är en plats där man kan träffa vänner för livet. Sådana man kan ta en pilsner med och ringa mitt i natten när ungkarlslivet känns som mest ensligt.

Till en början är alla lite tillknäppta och tafatta. Matlagning, är det verkligen något för mig? är nog en vanlig tanke. Men sedan när vi sitter tillsammans över den något vidbrända ugnspannkakan och en kopp riktigt kaffe (ingen vuxenvälling här inte!) släpper alla hämningar och vi förstår hur mycket vi har gemensamt.

Om det här hade varit en svensk film hade Loffe Carlsson och Rolf Lassgård varit givna kursdeltagare. Lennart Jähkel hade också fått vara med på ett hörn. Dessutom skulle det bli extra spännande om Helena Bergström kunde spela ärtig hemkunskapslärarinna, nyss hemkommen från Amerika, där hon enligt ryktet varit gift med en miljonär.

Jag anmäler mig på stubinen!

2008-12-30T08:45:00.000-08:00

Någon gång i högstadiet gav min svensklärare oss i uppgift att skriva en text på temat Min livsfilosofi. Jag hade precis läst ut Sofies värld samt börjat lyssna på rebellisk musik. Resultatet blev ett sanslöst alster som samtidigt som det är otroligt lillgammalt osar av upproriska tonårshormoner. Håll till godo!

Jag är egentligen ganska ointresserad av att skriva om det här ämnet. Jag har alltid varit ointresserad av och rent av avskytt att höra på andra människors moraliska och etiska idéer om hur människor ska leva och handla. Jag tror att det är en särskilt västerländsk och speciellt kristen uppfattning att alltid tvinga på andra människor ens egna tankar och på alla sätt motverka personer som har egna idéer. Det är mycket vanligt speciellt i skolor.

Eftersom jag alltid irriterat mig på andra människors moraliserande så har jag inte funderat särskilt mycket på saken. Inte förrän de senaste då jag blivit tvungen att skriva om frågan och funnit den mycket intressant. Frågan om hur människor ska bemöta varandra skulle jag kunna besvara mycket snabbt. Men det skulle bli ett mycket enkelt och naivt svar precis som alla andras åsikt i frågan.

Människor har aldrig haft några egna värderingar. De har tvingats att tänka på ett visst sätt av den styrande gruppen i samhället och de lagar som de stiftat. De människor som inte delat samhällets idéer har tvingats att ändra sina värderingar efter samhället. De som ändå inte ändrat sig har ansetts som galningar eller kriminella. Men för det mesta har samhällets fina värderingar blivit så djupt ingrodda i personens hjärna att personen inte fått några egna värderingar. Eftersom inga andra människor har några egna idéer så tycker jag inte att du ska begära att jag ska ha några.

Men det har jag.

Människor följer nog inte lagar och bemöter varandra på ett vänligt sätt för att deras förnuft säger dem det. Istället lever dom efter sina egna (eller andras) känslor. Jag tror faktiskt att jag skulle hjälpa en ovän om han var i en svår situation även om mitt och andras liv skulle bli bättre om han dog. Det gör jag inte pågrund av något förnuft (vilket faktiskt säger mig att personen logiskt sett borde dö) utan av någon sorts känsla som säger mig att man inte låter någon annan människa dö. Det är nog samma sak för brottslingar som nog dödar snarare pågrund av brist på käsnlor än brist på förnuft. Bättre samhällen kunde kanske byggas om människors tankar och känslor fick utvecklas mera.

Sammanfattningsvis så finns det inget sätt som människor bör handla på. De är tvungna att handla på ett visst sätt. Närmare svaret på någon av frågorna kommer jag nog aldrig.

2008-12-25T10:21:00.000-08:00

Frusna öron, kylda tår,
snabba pelsade personer,
rimfrost uti skägg och hår,
fluss och emulsioner.
Gikt och febrar, hvart man går,
menskor oförtänkt på bår,
lik och geridoner.

På detta sätt beklagade sig nyligen en god vän till mig i ett sms. Och visst kan det kännas hårt och motigt ibland så här i midvintertider men man ska då komma ihåg att det finns ett enkelt och välsmakande botemedel mot dessa känslor, nämligen äggtoddyn. En riktig äggtoddy kan dock vara svår att få tag på numera och det har till och med hänt att hövliga människor blivit utslängda från krogar bara för att de bett om en sådan dryck. Därför känner jag mig nu manad till att publicera det autentiska receptet, precis som det en gång inmundigades av mr Samuel Pickwick:

4 personer

1 dl socker
1 ½ dl rom, cognac eller whisky
1 liter kokande vatten
3 äggulor
ev citron

Vispa äggulorna och sockret till vitt skum.
Fördela äggmassan i 4 höga glas. Häll i spriten och ev en citronskiva i varje glas
Häll över 2 ½ dl kokande vatten i varje glas och servera omedelbart.

Och har du inte blivit stofil efter några glas av denna dryck är nog allt hopp tyvärr ute.

2008-12-05T10:24:00.000-08:00

Undertecknad har sedan länge insett att postmodernismen blott är en tandlös papperstiger som aldrig kan användas för att förstå den värld vi lever i. Den skapar endast förvirring, osäkerhet och överdrivet utdragna teoriavsnitt i undermåliga studentuppsatser. Istället orienterar jag mig i tillvaron med hjälp av en kanon som utvecklades av min far under 1980- och 90-talen. Den delar på ett tydligt och lättöverskådligt sätt in den västerländska kulturen i sådant som är värt att ödsla tid på och det som bör kastas på sophögen. Listan innehåller en del skrällar, men jag kan garantera att den känns mycket befriande att följa och verkligen rensar hjärnan från mycket gammalt bråte. Pröva själv! Det är säkert, effektivt och kul!

Värt att ödsla tid på:

Homeros

Aischylos

Johann Sebastian Bach (Precis som Homeros, som var en gladlynt karl, motbevisar Bach tesen om den lidande konstnären. Han var som bekant välgödd och levde ett trivsamt medelklassliv i Leipzig.)

Gustave Flaubert

Kurt Gödel

Povel Ramel

Bör kastas på sophögen:

Bibeln

William Shakespeare (grova pjäser med alldeles för mycket ord. Dessutom är hela storyn i Hamlet snodd från ovan nämnda atenare.)

Ludwig van Beethoven (Beethoven går inte att lyssna på. Beethoven förstör musik.)

Marcel Proust (fast naturligtvis var det nödvändigt att ta sig igenom 2872 sidor på franska av À la recherche... bara för att kunna fälla omdömet att den var långtråkig.)

Martin Heidegger

Helge Skoog (Att inte filmcensuren slog till mot Kaj Husells falsksång i Ebba och Didrik är en stor skandal.)

Att välja rätt väg i livet har orsakat huvudbry hos mången ung man.

2008-11-10T13:25:00.000-08:00

På grund av mina uppsvällda halsmandlar beordrades jag av min doktor att återigen resa till Genèvesjön för att vila upp mig och andas frisk alpluft. Där stötte jag till min stora förvåning ihop med herr H, en av mina närmaste ungdomsbekanta som jag sedermera förlorat kontakten med. Då jag mindes herr H som en sorglös yngling som aldrig avstod från lättsamma förlustelser blev jag nu mycket förfärad av att melankolin och svårmodet hade tagit över hans sinne. Enligt vårdarna på sanatoriet så led min vän av "postpubertal popångest", vilket yttrade sig i att han, dagarna i ända, satt i serveringen och skrev små dikter på pappersservetter som han sedan spred omkring sig. Detta alster fann jag en tisdag efter lunch:

Alla nätter

Alla nätter samma dumhet

dansa, festa, skratta, supa

för att sedan matt på rummet

i den kalla bädden stupa.

Vakande så sent som möjligt,

pränta verser ner med möda

gnugga svidande ögon röda

— herregud, det är ju löjligt!

Mitt bland drömmens skärvor tigger

jag om slut på dessa plågor,

och på skrynklad kudde ligger

hand som svettas kind i lågor.

Whisky flödar genom strupen

och i dolda avgrundsdjupen

kvider själen i sin snara.

Någonstans från ofattbara

helvetesklyftor smyger dagen fram

som med skoningslösa, klara

ögon stirrar på min skam.

Dagen därefter träffade jag återigen herr H, eller Stäppvargen som han tydligen föredrog att kalla sig nuförtiden, och berättade att jag läst hans dikt. Han blev först glad över uppmärksamheten men erkände sedan att han egentligen låtit dikten ligga framme för att han hoppats att "en tjej som han gillade skulle läsa den och förstå att han var en svår och spännande typ. Fast hon hade tyvärr blivit ihop med en störig hockeykille istället." Innan vi skildes åt hann han även berätta att hans främsta inspirationskälla numera var de gamla Broder Daniel-plattor som han införskaffat på Skivhugget i Göteborg.

2008-10-27T09:13:00.000-07:00

Det finns ingenting och då menar jag INGENTING som skrämmer mig så mycket som skrattyoga. Jag har själv utsatts för det en gång, men jag har ännu inte fått tillräcklig distans till den hemska upplevelsen för att jag ska klara av att skriva om det mer i detalj.

2008-09-28T11:42:00.000-07:00

Den härjande finanskrisen fyller som bekant spaltmeter efter spaltmeter just nu. Men det finns ljus i mörkret för all världens spekulanter även i dessa mörka tider. Själv gläds jag till exempel över att jag sålde mina numera värdelösa tändsticksaktier i god tid och istället gav mig in i en mer lukrativ branch. Jag väljer att citera från senaste numret av Antik & Auktion:

"Uppstopppade fåglar är hett just nu och tranan på bilden försvann direkt för 6500 kronor."

Till alla er som trodde att optioner var det man skulle syssla med vill jag bara säga en sak, get stuffed!

2008-09-24T14:19:00.000-07:00

”Schäfern är fortfarande på hugget!” Med den fyndiga formuleringen inleder Svenska schäferförbundets ordförande Kent Unger sitt pressmeddelande till Tummen upps redaktion. Här följer resten av meddelandet i sin helhet:

Schäferägare! Det är dags att vi tar tillbaka den status vi förlorat under de senaste decennierna. Ända sedan andra världskriget rasade som värst har schäfern ansetts vara en farlig hund. Den har väckt associationer till polisbrutalitet och gett viss pondus åt personer som inte haft något annat att komma med. På åttiotalet var det till exempel vanligt att föräldrar förbjöd sina barn att klappa grannens schäfer! Men så hände något... Rappartisten Idit Dogge Doggelito skaffade valpen ”Rizzla” och nya raser som pitbullterrier och amstaffterrier fick opropertionerligt utrymme i media. Trots det visar statistik från tyska brukshundsinstitutet att en hungrig och uppretad schäfer kan vara minst lika farlig som någon av ovanstående raser. Vi vill därför än en gång understryka att alla som är intresserade av farliga djur är varmt välkomna till Svenska schäferförbundet!

Tummen upp tackar Kent Unger för informationen och hälsar att om någon i förbundet är sugen på lite vadslagning så ställer vår belgiska jättekanin Kurtz upp på en fight när som helst!

2008-09-15T14:06:00.000-07:00

Den ryske poeten Vladimir Majakovskij var först ut med open source. Det hävdar operativsystemet Linux skapare Linus Torvalds i en intervju i finlandssvenska Hufvudstadsbladet.

Det var i mitten av nittotalet som tusentals ungdomar slutade att tapetsera väggarna med rockstjärnor och istället började se en glasögonprydd finsk datorprogramerare som sin största idol. Och nu erkänner alltså Torvalds själv att hela idén till Linus är influerat av Vladimir Majakovskijs arbete med den revolutionsromantiska dikten 150 000 000. Så här beskrivs det banbrytande projektet i Majakovskijs memoarer:

”Slutförde 150 000 000. Publicerade den utan mitt namn. Jag ville att vem som helst skulle få vidarutveckla eller förbättra dikten.”

Men som många innovatörer så var Majakovskij långt före sin tid och det går därför att ana ett spår av bitterhet i hans kommentarer.

”Men ingen fortsatte på den och alla visste ändå vem som skrivit dikten. Vad spelar det då för roll? Ge ut den under mitt namn. ”

Även kommersiellt floppade 150 000 000, som är en skruvad mix av traditionell rysk folkepik och science fiction. Vi får följa hur världskapitalismens försvarare Wilson (möjligtvis har Majakovskij influerats av den amerikanske presidenten med samma namn) besegras av den ryske folkhjälten Ivan. Wilson lever i Chicago, en stad som hålls uppe av en enda skruv. Majakovskijs Chicago är helt ”elektro-dynamomekaniskt”, till och med när chigagobon lyfter på ögonbrynen sker det med hjälp av elektrisk kraft. Den rike Wilson är utrustad med en pistol med fyra avtryckare men står sig ändå slätt gentemot Ivan som endast har sina två händer att kämpa med.

”Strunt, dumt, förbannat dumt och pretentiöst! Enligt min mening borde bara ett av tio sådana här alster publiceras och då inte i mer än 150 exemplar – för bibliotek och kufar.” Så löd Lenins hårda omdöme om dikten.

2008-09-01T11:51:00.002-07:00

Sedan jag började koka eget slime för några veckor sedan har en helt ny värld öppnat sig. Jag har börjat utföra spännande och farliga experiment med slimet, som sedemera muterat sig och utvecklat artificiell intelligens. Mitt muterade slime kommer att bli ovärderligt för mänskligheten, men om det hamnar i orätta händer kan vad som helst hända...

Okej, nu överdrev jag kanske en smula. Jag är inte riktigt där än, men läs vad den japanske forskaren Toshiyuki Nakagaki har att säga om slimets organiska släktingar slemsvamparna i söndagens DN så förstår ni att det är ett mycket spännande forskningsområde:

”Dessutom kan slemsvamparna vara obeslutsamma, ett annat tecken på intelligent beteende enligt Toshiyuki Nakagaki. Om en slemsvamp stöter på ett giftigt ämne på sin väg kan den välja att agera på tre olika sätt. Antingen kan den fortsätta framåt genom ämnet, backa och välja en annan väg eller dela på sig och göra både och. Men innan slemsvamparna har bestämt sig stannar den upp, och gör ingenting.

De beter sig som Hamlet. Under en lång tid går Hamlet och vet inte vad han ska gör, ska han ta livet av sig, ska han döda sin farbror eller ska han göra något annat. Sedan, plötsligt, skrider han till verket, precis som slemsvamparna säger Toshiyuki Nakagaki.”

Med riktigt obeslutsamma slemsvampar i laboratoriet behöver man inga vänner, eller Tv-kanaler.

2008-08-16T11:12:00.000-07:00

Nu ska jag bege mig ut på hemligt uppdrag. Jag verkar inkognito och av säkerhetsskäl får jag inte berätta några fler detaljer. Om allt går vägen återkommer jag med bloggandet inom kort.

2008-08-05T00:05:00.000-07:00

Snart tar jag och slår 099-510 10 för att klaga på årets sommarlovsteater! Det är bara skrik och svordomar hela tiden. På min tid var det bara skrik, utan några svordomar. Det hela låter mest som någon sån där bedrövlig svensk snutfilm med Jakob Eklund, där skådisarna ständigt får ryta "för i helvete" för att fylla ut ett obefintligt manus. Jag tycker att det är ledsamt att sådana kulturella lågvattenmärken ska behöva gå i arv till nästa generation. Varför duger det inte längre att sända Godnatt mister Tom i repris?

Mvh
Stofiltummen

2008-08-02T13:31:00.000-07:00

Har ni också märkt att hemmafesterna bara blir lamare och lamare ju längre upp i åren ni kommer? I sådana fall finns ett enkelt trick som kan liva upp även den stelaste av parmiddagar. Här kommer receptet på hur man gör eget slime, den coolaste leksaken år 1991-92!

Du behöver: maizena/majsmjöl, vatten (ca 200 ml), skål, matsked, träsked, tesked, påse som går att försluta, eventuellt karamellfärg.

Ta 10 matskedar maizena/majsmjöl och häll i skålen.

Häll i 50 ml vatten åt gången i skålen och rör om med en träsked. Försök att göra en tjock och klibbig deg. Det speciella med denna gegga är att den kan vara både lös och hård, beroende på hur du hanterar geggan.

Om du vill kan du tillsätta lite karamellfärg och röra in i blandningen. Tänk på att skydda dina kläder och arbetsytan extra noga om du använder karamellfärg!

Förvara din stärkelsegegga i en förslutningsbar plastpåse.

Och om det inte hjälper att kasta slime på de andra gästerna för att få dem att släppa loss, så återstår bara att titta på en full Bengt Frithiofsson som presenterar vin i TV.

2008-07-18T08:16:00.000-07:00

I brist på ett eget levande husdjur har jag blivit mycket förtjust i alla de gnagare som befolkar buskagen i närheten av min bostad. En kombination av gynnsam vegetation och Restaurang Babylons soptunnor har ledit till att populationen av rattus norvegicus i mina kvarter har nått rent medeltida proportioner. Jag hade precis börjat leka med tanken att tämja en av de små krabaterna för att flanera med i koppel i stadens parker då jag möttes av ett fruktansvärt plakat:

Råttgift, bromadiolin, är utlagt i detta område. Om du misstänker att barn eller husdjur fått i sig av giftet kontakta genast läkare eller veterinär. Vitamin K 1 är motgift.

Ha, där försa de sig allt! Ikväll är det jag som köper en stor hushållsost och proppar den full med vitamintabletter. Sedan får vi se vem som dansar på bordet!

2008-07-10T13:54:00.000-07:00

Jag tycker att den här bilden, som visar hur FRA-lagen påverkar Ryssland, är så fasligt snygg och pedagogisk att jag blev tvungen att lägga upp den till allmän beskådan.

Den ryske journalisten visar sedan att han även har god talang för att skriva agentromaner:

"Lagen hade kunnat dykt upp redan för två år sedan. men då offentliggjordes försvarsministeriets plan av chefen för den svenska säkerhetspolisen. Hans gåtfulla död ökade bara överygelsen om att det är allvarligt inställda krafter som står bakom lagförslaget"
(Vesti. 10.07.2008 20:42.)

Jag är tacksam över att jag nu kan lägga ännu en skön konspirationsteori till samlingen.

2008-06-24T23:53:00.000-07:00

På väg till kassan i den lokala matvaruaffären får jag syn på den berömde charlatanen Kay Pollaks bok Att växa genom möten. Där skriver han att man varje dag bör uttrycka sin tacksamhet för sådant som annars lätt tas för givet: Tack för att jag har mat i kylen! eller Tack för att jag får leva i en demokrati! är exempel som Pollak ger.

Samma dag läser jag i Veckorevyn om en ung man med det sällsynta syndromet mikropenis. Det är inte svårt att lägga ihop det ena med det andra. Tack, Kay Pollak, för att jag inte har mikropenis! Det gör livet mycket enklare att hantera.

2008-05-26T02:16:00.000-07:00

Min uppstoppade häger är sur, svartsjuk och förbannad. Inte nog med att biologerna gjort en artbestämning och degraderat honom till trana, han har även blivit helt utkonkurrerad av min nya, coolare kompis Gizmo, huvudperson i filmen Gremlins.

Gizmo har tillräckligt med charm och utstrålning för att få de där gulliga uttrarna på YouTube att lägga av och satsa på en annan karriär. Sedan jag fick honom för någon vecka sedan har mitt sociala liv skjutit i höjden. Inte nog med att jag blir bjuden på drinkar och främmande kvinnor kommer fram för att ta foton, jag har även bekantat mig med tränaren för svenska five-a-side-landslaget tack vare Gizmo.

Självklart har jag även fått mäktiga fiender. Förra lördagen råkade jag ut för ett riktigt äventyr då min kompis höll på att bli stulen av dörrvakten på Marie Laveau.

- Tjena pysen! Har du en present till mig?, sa vakten med ett översittarleende värdigt Draco Malfoy.

- Va? ... ehh nej.
- Du det är nog bäst att jag tar hand om den där. Den är min nu! Eller du kanske föredrar att stanna här ute medan dina kompisar går in?

Samtidigt som adrenalinet började pumpa kände jag hur jag förflyttades tjugo år tillbaka i tiden, till de hårda skolgårdarna i Bromma där knytnävarnas lag gällde. Jag var redo att slåss för min Gizmo, som vakten nu höll retsamt högt upp i luften. Just när jag skulle kasta mig över honom, ok han vägde kanske tjugo kilo mer än jag men det kunde ha gått, insåg jag att det hela bara var ett skämt. Lite skamsen över mitt hetsiga temperament och med Gizmo i handen gick jag in på nattklubben. Så här i efterhand är jag lite besviken över att jag inte realiserade mitt kamikazeprojekt. Jag menar; det hade blivit en väldigt bra löpsedel.

2008-05-14T07:23:00.000-07:00

Eftersom jag inte vill att KGB ska börja hänga här på bloggen valde jag att ta bort inlägget om mina vitryska kompisar. Men om ni är sugna på lite ocensurerad tummen upp - limited edition går det bra att kontakta mig. Ni andra får titta på ett kitchigt ryskt vykort, som uppmanar till medlemskap i de unga filatelisternas förbund, så länge

2008-05-08T02:16:00.000-07:00

Jag tänkte att jag skulle utveckla tummen upp och prova på det moderna fenomenet videoblogg.
Med tanke på mina insatser på Cybertown var det nog tur att jag aldrig satsade på en karriär inom Spetsnaz eller Navy Seals men som ni ser var födelsedagsfirandet ändå fullt av knasiga upptåg.

2008-05-06T02:43:00.000-07:00

Kamrater bloggläsare!

I morgon fyller jag 27 bast och det tänkte jag fira med att utmana er alla på lasergame! Om ni har någon favoritkaraktär som ni vill vara i spelet får ni gärna klä ut er till den. Eftersom det är min födelsedag så får jag vara James Bond. Fredrik ska vara IRA-ledare och Björn Sydamerikansk general. Andra karaktärer som vi gärna vill ha med i spelet är John Rambo, Pussy Galore och Teskedsgumman.

Om ni vågar ses vi på Cybertown, S.t Eriksgatan 56, 7 maj kl 19:30 !

2008-05-03T09:09:00.000-07:00

Torsdagen den 23 april kl 02.32 slocknade sidan 530 på SVT-text för gott. Älskad, sörjd och saknad av många. Sidan 530, eller Filmrutan som den också kallades var en glädjespridare och ljusglimt i tillvaron. De kärnfulla recensionerna kan liknas vid kulturjournalistikens motsvarighet till haikudikten och beskrevs ofta som ”på pricken” av de entusiastiska läsarna. Men tiderna förändras och i det mediebrus som domineras av förnedringsteve och gratistidningar fanns det inte längre plats för filmrutans gedigna hantverk.

Det var för några veckor sedan, då jag med ett glas O'boy i näven slog mig ned för att läsa om veckans filmnyheter, som jag fick det första chockerande beskedet. När jag knappat in sidan 530 på min fjärrkontroll möttes jag endast av en lakonisk text som meddelade att ”Filmrutans framtid utreds för tillfället. Under tiden publiceras inga nya recensioner.” Men istället för att knyta näven i fickan bestämde jag mig för att ta upp kampen. Tillsammans med några likasinnade ordnade jag sittstrejker, köpbojkotter och demonstrationer. Vi startade till och med en så kallad grupp på den populära nätgemenskapen Facebook.

Beslutet att lägga ned Filmrutan föregicks inte av någon offentlig debatt i etermedierna eller på kultursidorna och de åtskilliga brev som jag skickade till SVT:s ledning bemöttes med total tystnad. Hanteringen av ärendet för på ett kusligt sätt tankarna till Sanningsdepartementet i George Orwells 1984. Jag vill dock passa på att tacka alla er som deltagit i kampen. Ni är del av en tradition som sträcker sig tillbaks till Rosa Parks och Mahatma Gandhis dagar! Jag väljer därför att avsluta med ett citat från en av rörelsens mest engagerade medlemmar:

”När de tog bort Bingot sa jag inget
Jag brukade ju inte spela

När de tog bort Klurifaxen sa jag inget
Jag brukade ju inte läsa Dagens namn och solen...”
Kanton

2008-03-31T02:22:00.000-07:00

Mina kompisar har snöat in på äventyrlig urban exploration. Jag fick precis ett meddelande på sökaren om att de tillbringat helgen nere i den nedlagda rosa tunnelbanelinjen på Essingeöarna. Linjen byggdes exklusivt för den socialdemokratiska eliten på 1960-talet men har nu tagits över av en grupp fientliga mutanter som mina vänner måste bekämpa.

Här i Stockholm Above händer det också saker. Min nya hobby är att utforska diverse sjukdomar. Förra veckan hade jag halsfluss. Det var lite mesigt jämfört med mässlingen men den får ändå pluspoäng eftersom jag ett kort tag endast kunde kommunicera med rossliga grymtande. De senaste veckorna har jag även ömsat skinn på händer och fötter, undrar om det är ett bra eller dåligt tecken? Håller jag kanske på att förvandlas till en av mutanterna? I sådana fall måste jag välja sida mellan dem och polarna, jobbigt!

Hur som helst: Om det här hade varit 1800-talets London hade jag gjort kommers av eländet. Jag tror att jag skulle gjort succé som cirkusattraktionen Sick Boy, eller så hade folk kommit i horder till min lägenhet för att titta på mina utslag och höra mig sjunga oanständiga kupletter med roslig stämma. Att klappa hägern hade kostat två penny extra.

2008-03-21T16:13:00.000-07:00

Jag får ofta förfrågningar från läsare som undrar om de kan kommunicera med mig utanför bloggen på något vis. Är det till exempel möjligt att skicka ett tele-fax eller en brevduva?, undrar den nyfikne.

Hitintills har jag tyvärr varit tvungen att avböja alla sådana anbud, men nu har jag äntligen hittat en lösning som jag tror kommer att fungera. Jag har precis skaffat en personsökare som kommer att vara påslagen dygnet runt! Nummret dit är 0740-127123 och det är bara att knappa in dina siffror så ringer jag upp från närmaste telefonautomat.

Förutom telefonnummer kan du även lämna korta siffermeddelanden. Genom att surfa på gamla hemsidor från 1990-talet har jag lärt mig några koder som är vanliga i minicall-världen. De är till stor del baserade på det engelska språket, men jag tror att det får duga så länge. Det finns flera metoder att ta till när man komponerar sådana medelanden, kom dock alltid ihåg att även lämna din egen personliga kod efteråt, så att kompisen ser vem som har ringt!

Vanliga koder som är bra att kunna utantill:
007 = Jag har en hemlighet att berätta. 911 = Jag har ett viktigt meddelande, ring upp omedelbart!

Koder som är baserade på ord som bildas om du håller din miniräknare uppochned:
HELLO = 07734. LATE = 87.

Koder som är en sorts bilder skapade av siffror:
100000001 föreställer två personer som är långt ifrån varandra och betyder "Jag saknar dig".

Koder som är baserade på antalet bokstäver i orden:
I love you = 143.

För längre meddelanden kan det vara bra att använda personsökarnas egna alfabet. Kanske är det bara jag som är sömnig just nu men någon matematiskt sinnad person får gärna förklara vilka principer det är uppbyggt på, ty det förstår jag inte.

Även om det för det mesta är kul och spännande att ha en egen minicall så finns det vissa fallgropar att se upp med. Om någon med ett nummer som börjar på 809 lämnar ett meddelande som säger att du vunnit en stor lottovinst eller att någon i din familj är sjuk, RING INTE TILLBAKA!!! Om du gör det kommer du till ett betalnummer i Bahamas och det kan kosta mer än $ 24.100.00 (Källa: Internet). Många har redan blivit lurade, men om vi berättar det för alla vi känner kan vi kanske stoppa det!

2008-03-20T06:40:00.000-07:00

De senaste veckorna har jag lidigt av en ihållande skrivkramp. Jag hoppas dock att det kommer att lösa sig under nästa vecka då jag åker till Sydstaterna för att möta våren och samla inspiration från jordens mylla. Under tiden får ni njuta av några fräscha airbrush-bilder:

Visste ni förresten att airbrush inte bara används till att skapa intressant konst? Även fotomodeller och filmstjärnor airbrushas så att de ska bli ännu snyggare än de egentligen är. Allt för att skapa dåligt självförtroende och onödiga köpbehov hos oss vanliga dödliga. Moderna filmvetare är till exempel överrens om att det var en tidig version av airbrushtekniken som låg bakom filmstjärnan Gregory Pecks berömda sängkammarblick.

2008-02-29T06:34:00.000-08:00

I tisdags var jag på sjukhuset för att få reda på vad de mystiska utslagen som täcker min kropp är för någonting. På grund av smittorisken fick jag vänta i ett isolerat rum i tre timmar innan två doktorer snabbt ställde diagnosen mässling. Då jag är vaccinerad mot den sjukdomen så tyckte jag att det lät lite märkligt och efter att jag insisterat gick de med på att ta ett prov. En sjuksyster kom in och stack upp en ättiksdoftande pinne i näsan på mig och sedan skickades jag snabbt hem. Väl hemma sökte jag på mässling med hjälp av webcrawler och fann att sjukdomen inte precis är jättevanlig. Förra året registrerades ett fall i hela Sverige. Mysko.

När jag så idag ringde för att få mitt provsvar fick jag veta "att det tyvärr skett ett misstag". På något oförklarligt sätt hade de lyckats ta ett bakterie- istället för virusprov så jag kunde inte få några närmare besked om sjukdomen. Till råga på allt så hade den ansvarige läkaren "tagit ledigt" och jag fick endast tala med en PRAO-ande dilletant som tvådde sina händer.

Precis som jag så har ni säkert räknat ut hur det hela ligger till. Jag har blivit kidnappad av utomjordingar som utfört experiment på mig ombord på rymdskeppet. På så sätt har jag fått utslagen. Regeringen och myndigheterna känner naturligtvis till det hela och försöker nu mörklägga.

Nu ringer det på dörrren....

...Rätt gissat. Det är två svartklädda män med portfölj. Dags att sticka. Ibland är det skönt att ha tittöga på dörren.

2008-02-21T05:30:00.000-08:00

De senaste dagarna har jag varit ansatt av sjukdom. Feberyrorna har tagit mig i besittning, min hals har inflammerats och kroppen har täckts av osmakliga röda utslag som fått den samlade läkarvetenskapen att gnugga pannorna i förbryllning. Far var dock snabb med att ställa diagnosen syfilis, följt av en lång utläggning om olika franska författare som blivit vansinniga av sjukdomen. När historierna blev för ingående blev jag tvungen att avbryta honom och erkänna att jag, trots mina studier i litteraturvetenskap, varken är bekant med eller särskilt intresserad av Gustav Flauberts alla släktingar och vänner.

För att pigga upp mig själv under sjukdomsdagarna lyssnar jag på hårdrockssolon. Det slår mig plötsligt hur kraftigt jag försummat detta ämne under de två och ett halvt år som jag skrivit här på bloggen.

Här är ett häftigt klipp där Yngwie Malmsteen bjuder på en grym sk arpeggio shred:
http://www.youtube.com/watch?v=SiYwOfaPf5I

Lägg märke till att Yngwie, precis som Markus i S2 i Högland, har scalloperat sin gitarr för att kunna böja strängarna bättre.

Jag vet att det är många som tycker att det är jobbigt med alla "Hell" och "Devil" som förekommer i hårdrockstitlarna. I sådana fall kan jag tipsa om Joe Satriani, en kille med en helt annan inställning till det här med musik. Satriani är en skön typ som alltid spelar med ett leende på läpparna!

Den här videon fångar verkligen den fräcka känslan av att bo i LA:
http://www.youtube.com/watch?v=icdnKydffZQ

För er som känner att det är allt för svårt och tidsödande att lära sig spela så där snabbt och avancerat kan jag komma med några tröstande ord. Det går faktiskt precis lika bra att meka lite med guran i pappas garage, köpa en dyr effektpedal och sedan bara larva sig lite med gitarren i största allmänhet.

2008-02-17T03:02:00.000-08:00

Nu är det äntligen dags för lite grovt språk här på bloggen, så om ni känner er en aning pryda är det nog bäst att sluta läsa redan nu.

Igår gav min kamrat Peter mig den bästa av presenter, nämligen det folkloristiska mästerverket Ryska erotiska folksagor. Jag förstår att ni är ivriga att få reda på vad en sådan syndig bok kan innehålla, så jag ger er ett smakprov på direkten:

En gång råkade fittan och arslet i gräl och de förde ett herrans liv! Fittan sa till arslet:
- Du din hagga, borde hålla käften! Visste du att jag varje kväll får fint herrbesök, medan du bara håller på och fjärtar och röker ner allting.
- Å, ditt usla fittskrälle!, svarade arslet. När du knullar, dreglar du på mig - och sånt får jag stillatigande tåla!
Allt detta utspelade sig för länge sedan, på den tiden man inte hade knivar utan fortfarande använde kuken till att skära nötkött.

Jag vet inte om det har med min borgerliga uppväxt att göra, men jag finner ovanstående historia aningens absurd. Det är dock viktigt att förstå dess stora kulturhistoriska värde, så jag väljer att citera baksidetexten:

I jämnt 120 år har sagorna i denna volym varit förbjudna i Ryssland. Det vill säga, de har cirkulerat i illegala utgåvor, men någon laglig upplaga i Ryssland eller Sovjet har inte funnits.
Hösten 1992 meddelade Moskvapressen att äntligen var en inhemsk utgåva på gång. De första numrerade exemplaren såldes på auktion under festliga former. Insamlaren av dessa "oanständiga" erotiska och andra sagor var den berömde folkloristen Aleksandr Afansiev (!826-1871).

Jag är osäker på vad som menas med att sagorna såldes "under festliga former" men en sak har jag klart för mig: Det känns som "den berömde folkloristen" blivit rejält lurad av ett gäng glada bönder som efter ett par glas vodka tramsat ihop de "traditionella folksagorna". Afansiev var säkert så full av fördomar om den frisläppta landsortsbefolkningen att han plikttroget antecknade allt han fick höra. Jag känner mig ändock tvungen att bjuda på ännu en saga innan jag lämnar er för att ta tag i mer betungande plikter:

En bonde jagade ut sin otuktiga katt i skogen. Där bodde det en rävhona som var en riktig hora och ständigt vältrade sig i synd, än med rävar, än med björnar. Så träffade hon katten och de pratade om ditten och datten.
Räven sa:
- Du, Kattofej Ivanovitj, är ju ungkarl och jag en ogift kvinna! Kan du inte ta mig till din?
Det tyckte katten var en bra idé, och de firade händelsen med ett stort kalas. Efteråt skulle katten som traditionen bjuder synda med sin rävhona. Han satte på henne och medan han knullade henne rev han henne med klorna och kurrade oupphörligt:
- Merrrrra... merrrra... merrrra!
- En sån en! sa räven. Han får visst aldrig nog.

2008-02-13T12:51:00.000-08:00

Äsch, det där med fikonspråket var en skitdålig idé. Jag skriver vanligt istället.

Jag kan dock meddela att jag funderar på att börja studera månsing, knallarnas och gårdfarihandlarnas hemliga språk. Låter det inte som en fin idé att starta en studiecirkel i ämnet? Om någon av mina läsare skulle vara vass på sotarmoj så får han/hon också gärna höra av sig!

2008-02-03T15:40:00.000-08:00

Idag tröttnade jag på den likriktning som råder i bloggosfären. Det är för ont om djärva formexperiment! Därför har jag bestämt mig för att i fortsättningen författa alla inlägg på fikonspråket. Håll till godo!

Ikon firse mokon fiknade vakon fig jakon, fick gikon fipp ukon fich okon fit åkon fikost frukon. Fiftersom ekom fit dekon fir äkon findag sökon såkon fihövde bekon fig jakon finte ikon gåkon fill tikon figget plukon. Ikon fir gåkon fir vakon fig jakon ikon fin stakon fid mekon filarna pokon. Fidrik frekon fich okon firn bjökon fittades brokon fich okon fiter pekon finn vakon fin ekon fir stokon fil åkon. Fig idakon fir hakon fig jakon fibbat jokon fich okon fiffat träkon fina likon. Fintligen egekon ficker tykon fig jakon fitt akon fijer tjekon fir äkon firviga lakon, fist fakon fina likon fir äkon filt hekon fik okon.

Som nu kanske märkte så ledde detta till att innehållet blev en smula lidande. Men håll ut! När jag väl blivit varm i kläderna så tror jag att detta experiment kommer att leda till fulländning av såväl form som innehåll.

2008-02-03T14:45:00.000-08:00

De senaste dagarna har jag läst en spännande och lärorik barnbok av den typ som inte skrivs längre, Kamrat Jesus av Sven Wernström. Bibliotekarien på det lokala folkbiblioteket blev både rörd och förvånad när jag frågade efter den. Hon sade att boken varit mycket populär en gång i tiden, men när Reagan och Thatcher kom till makten magasinerades den och föll i glömska. Trots det så är dess innehåll fortfarande hett sprängstoff i vissa kretsar.

Det som gör att Kamrat Jesus höjer sig skyhögt över den vanliga kommunistindoktrineringen är Wernströms mustiga språk, som gör att mannen från Nasaret verkligen framstår som en verklig revolutionär av kött och blod. Här följer några exempel som jag fastnat extra mycket för:

Jesus och hans kamrater satte sig vid elden och fick mat. Det enda som fanns var gräshoppor och vildhonung och några torra äpplen, men det fick duga. Jesus var nyfiken på Johannes Döpare. Han sa:
- Det är ju många som har försökt göra uppror. Varför tror du att du ska lyckas, när de andra har misslyckats?

De flesta människor tyckte om Jesus. Han var en glad knickedick. Han gillade att äta och dricka och skoja. Och han unnade sina kamrater att vara med på en sån här fest för en gångs skull. Därför struntade han i vidare förmaningar och lät dem dricka så mycket de ville.

När Maria Magdalena hade gått, gick Jesus bort till ett träd för att kissa. Dit kom också Petrus. När de stod där och kissade i kors som goda kamrater, sa Jesus
- Allting känns så bedrövligt. Jag tror att det kommer att hända något otäckt.

- Ä! sa Petrus. Det här är väl ett bra gömställe?
- Javars. Men jag är rädd att någon förråder oss. Tror du att vi kan lita på våra kamrater?

2008-01-30T08:00:00.000-08:00

Enligt professor Lars Melin och hans hejdukar på Språktidningen lyder den vanligaste meningen i svenskan "Jag vet inte!". Landets skådespelarelit, med Rolf Lassgård, Mikael Persbrandt och Jacob Eklund i spetsen, har dock sedan 90-talets gryning odlat ett eget favorituttryck. Jag tänker naturligtvis på "För i helvete!" som enligt SCB används hela 473 gånger i Richard Hoberts skilsmässopekoral Alla älskar Alice, trots att det inte alls kvalar in på Melins lista. Själv känner jag inga som säger "För i helvete!" när de blir "förbannade", gör ni ? Det måste vara en generationsfråga, någon annan slutsats kan jag inte komma fram till.

2008-01-22T03:46:00.000-08:00

Jag fick precis en rapport från mitt härliga gamla kollektiv i Hackney. Som vanligt liknade livet där mest ett valfritt Young Ones-avsnitt. Toaletten i badrummet har varit trasig i tre månader och "folk har börjat dra ut mattorna i rummen". Vad nu det betyder.

2008-01-21T04:54:00.000-08:00

Nästa vecka börjar vårterminen. Det känns bra. Jag känner för att nörda ner mig i 1700-talsryska och annat marknadsanpassat. Den senaste veckan har jag haft lite för mycket fritid till mitt förfogande, vilket lett till att jag blivit knäpp. För att bearbeta min psykstördhet har jag börjat skriva haiku. Här kommer en dikt med fantasytema:

druidstenen din
äran som svärdet haver
min son starke Hans

2008-01-21T04:27:00.000-08:00

Ett av livets stora problem är äntligen löst:

http://www.nasblod.nu/

2007-12-26T04:40:00.001-08:00

Efter att Fångarna på fortets popularitet rasade så har kortväxta människor med skådespelarambitioner haft svårt att etablera sig på arbetsmarknaden. Det enda undantaget är inom den mest obskyra vuxenunderhållningen, där Ams spår en fortsatt hög efterfrågan på arbetskraft. Detta är både synd och skam! Annat var det under Hollywoods glansdagar!

Showgruppen Jed Buell´s Midgets är mest känd för att ha spelat munchkins i klassikern Trollkarlen från Oz, men redan året innan hade de varit stjärnor i en alldeles egen film, The Terror of Tiny Town. Det här matinéäventyret innehåller verkligen allt som ett äkta John Wayne-fan kan önska sig: knytnävsslagsmål, en sjaskig saloon med lättsam underhållning och vilda hästjakter (på shetlandsponnies).

Trots att filmen fick goda recensioner så kom inga uppföljare. Tack vare internet har dock detta bortglömda mästerverk fått ny publik. En vansinnig ung man på badmovies.org har till och med börjat eftefråga dvärg-remakes av Hollywoodklassiker som Rocky, Top Gun och Stjärnornas krig.

2007-12-22T09:30:00.000-08:00

Bara en sista checklista till er som ska med till Midvinterblot i Västra Arås imorgon kväll. Roligt att så många har anmält sig förresten!!

Avresan sker som bekant från stadshuskajen kl 19:00. Vi samlas halv sju, båten går prick så kom i tid! Sören, som är ICA-handlare i Sickla (!), har ordnat allt fläsk i år så det behöver ni inte tänka på.

20.30 går årets tvekamp av stapeln (vem vågar utmana förra årets vinnare Ulf???) och efter det börjar "själva blot". Gulliga Anna-Greta har friviligt anmält sig att läsa första läsningen (Nu är nödens nätter långa, mörkret höljer Midgårds bygder. Troll och tursar trampar vägen, vättar går i världen fritt. ) Kan Anders kanske ta fortsättningen?

Kom ihåg att ta med egna ymnighetshorn, raggsockar och plädar. (Det finns ett fåtal att låna, först till kvarn är det som gäller! SMHI lovar flera frostgrader!)

Och, jag fick precis bud från Rurik och Geronimo som vi träffade på tinget i somras. Deras färja har blivit lite försenad, men de lovar att sluta upp någon gång "under kvällen".

Väl mött!
Tummen

2007-12-19T11:55:00.000-08:00

Stumfilm i all ära, men om jag ska kunna tjäna några pengar här i livet så är det bara high concept som gäller. Jag har därför filat lite på en lagom actionfylld och barnvänlig julhistoria som jag tror skulle kunna gå hem hos den breda massan. Innan jag presenterar idén för Paramount tänkte jag dock dela med mig av den till mina kära bloggläsare.

Den karismatiske svenske sektledaren Rune Sjögren har tröttnat på det sätt som julen firas på i Västerlandet. Mammons krafter och hedniska ritualer har allt för länge fått stå i centrum. Tillsammans med sina brottsligt lojala anhängare planerar han därför att, på själva julafton, spränga Tomteland i Rovaniemi.

En av Tomtelands verkliga trotjänare är Pekka Lahtinen. Han har knegat där som tomtenisse i 22 år utan att någonsin bli befodrad, trots att det var hans farbror som en gång i tiden grundade parken. Några veckor innan jul får Pekka ett oväntat besök av sin lillebror Juha. De har varit bittra ovänner ända sedan Juha lämnade Lappland för Helsingfors och affärsvärlden femton år tidigare. Juha berättar att han precis skaffat sig aktiemajoritet i Tomteland och planerar att återvända. Han genomför en rad radikala förändringar i parken som Pekka högljutt protesterar mot. Men när de upptäcker terroristhotet, och att såväl styrelsemedlemmar som tomtenissar är involverade i konspirationen, tvingas de sammarbeta mot alla odds...

2007-12-19T06:47:00.000-08:00

Det här har jag gått och misstänkt under en längre tid och nu har jag fått det bekräftat, svart på vitt. Risifrutti är alltså inte ett jättebra och nyttigt mellanmål!

Källa: Apotekets tidning.

2007-12-16T09:45:00.000-08:00

Idag rotade jag bland mina gamla papper och hittade ett stumfilmsmanus som jag skrev tillsammans med min kamrat Lars för några år sedan. Jag beslutade mig för att putsa upp det hela en aning och publicera inledningen av manuset här på bloggen, i hopp om att det ska upptäckas av någon välvillig producent.

INT. SALONG-KVÄLL

Två syskon, OLIVIA och RICKARD dukar ett matsalsbord. På bordet står rolig mat: en svan och korvar som ringlar sig. Syskonen är mycket olika i klädseln. Olivia är elegant och snofsig, medan Rickard försöker se proletär ut.

OLIVIA

Tänk, snart kommer far hem från sin stora resa!

RICKARD

Far är en exploatör!

Syskonen tittar surt på varandra och återgår till dukningen. Ytterdörren öppnas på ett mycket dramatiskt vis. FAR, iklädd tropikkläder och med resväskor i händerna, kommer in i salongen. Hans barn välkomnar honom med överdriven entusiasm.

INT. SALONG-KVÄLL-LITE SENARE

Familjen är samlad vid matsalsbordet. Far håller låda. Han tar fram en plastorm som han skrämmer Olivia med.

OLIVIA

Åh, det är så roligt att höra om fars resa till Orienten!

INT. SALONG-KVÄLL-MYCKET SENARE

Svanen är uppäten. Far pratar fortfarande. Olivia och Rickard ser inte längre särskilt roade ut.

RICKARD

Ja, far är då en lysande konversatör!

Far skrattar åt sarkasmen och dunkar honom i ryggen. Rickard viker ihop sig och tappar gaffeln i golvet.

OLIVIA

Men vad ska far göra med alla rikedomar som han samlat på sig där borta?

Far skruvar på sig. Olivia fortsätter skyndsamt.

OLIVIA

Du borde anlägga en stor park, där vi kan ha gårdsfester och förlusta oss!

EXT: LUSTTRÄDGÅRD-DAG

Glada och förmögna människor i sommarkläder spelar krocket och kurtiserar.

INT. SALONG-KVÄLL

Rickard står upp och viftar med armarna.

RICKARD

Du tänker bara på förlustelser! Pengarna ska naturligtvis ges bort till de fattiga.

OLIVIA

Åh, din glädjedödare! Varför ger du då inte bort din spatserkäpp i silver?

RICKARD

Utsugerska!

Syskonen kastar mat på varandra. Far får gå in och avbryta.

FAR

Nu kära barn måste jag gå in till mig och vila upp mig efter min resa.

INT. ARBETSRUM-DAG

Skrivbordet är belamrat med kemisk utrustning. Far är sysselsatt med ett experiment.

INT. SOVRUM 1-DAG

Rickard knyter upp slipsen och speglar sig.

RICKARD

Far är en girigbuk. Han kommer aldrig att bygga något fattighus.

INT. SOVRUM 2-DAG

Olivia sitter på sängen och dagdrömmer med en krocketklubba i handen.

OLIVIA

Far är en snåljåp. Aldrig att det kommer bli någon lustträdgård.

INT. SOVRUM 1-DAG

Rickard håller upp slipsen som en snara framför spegeln.

RICKARD

Men om jag bringar honom av daga blir hälften av rikedomen min. Det ger i alla fall lite till de fattiga.

INT. SOVRUM 2-DAG

Olivia håller upp krocketklubban i en hotfull pose.

OLIVIA

Men om jag gör mig av med honom blir hälften av hans pengar mina. Då blir det i alla fall en liten trädgård.

INT. ARBETSRUM-DAG

Rickard smyger in i rummet med slipssnaran gömd bakom ryggen. Far ligger böjd över sitt skrivbord, till synes livlös. Kemiutrustningen står framme. Rickard undersöker fadern hastigt, han märker dock att någon annan är på väg in i rummet och gömmer sig bakom gardinen. Olivia kommer in med krocketklubban i högsta hugg. Hon ska precis slå till när hon märker att far redan är livlös. Rickard kliver fram bakifrån gardinen.

RICKARD

Där tog jag dig på bar gärning. Du hade ihjäl far, och nu kommer du tillbaka för att försäkra dig om att han verkligen är död.

OLIVIA

Jag tycker snarare att du verkar synnerligen misstänkt. Vad gjorde du annars bakom gardinen?

RICKARD

Jag ska sätta dit dig, din lismare!

OLIVIA

Du ska få sona dina brott, din skurk!

2007-12-09T09:45:00.000-08:00

Det har varit mycket smällande i telefonlurar och högljudda bråk hemma hos mig i helgen. Jag har nämligen precis sagt upp bekantskapen med min gamle vän George Soros. Medan jag under det senaste året hankat mig fram med hjälp av studielån och förnedrande call centers har denne skrupelfrie man tjänat en förmögenhet på de svenska jultraditionerna.

När vi talades vid i somras så skröt han endast, vitt och brett, om den simhoppskola för mindre bemedlade barn som han inrättat i norra Budapest. Inte ett ord sades om att han precis inlett en stor spekulationsvåg på den internationella kryddmarknaden!

En rad mystiska omständigheter ledde till att sommarens krokusskörd i Iran blev den sämsta i mannaminne. Kilopriset för saffran är nu uppe i 15700 kronor, och samtidigt kunde Soros dra in sin tionde dollarmiljard. Detta i ett samhälle där andra tvingas blanda bark i bullarna för att kunna pröjsa hyran!

2007-11-30T11:29:00.000-08:00

Ett återkommande tema här på bloggen har varit min stora kärlek till den engelska gruppen the Beatles, som bestod av John, Paul, George och Ringo. Alla hade de olika personlighetsdrag, fast flickornas favorit var ändå George, den tyste beatlen. Men nog om detta, idag tänkte jag faktiskt, för ovanlighetens skull, kasta lite skit på the Beatles.

I början av sin karriär hade gruppen en tio-i-topphit med biten "I Want to Hold Your Hand" och för att undvika framtida missförstånd vill jag understrycka att jag verkligen inte diggar den låten. Nej, den är ju skitdålig, eller hur? Frågan är om den inte kan tävla om titeln "Världens sämsta pophit"?

Texten är totalt meningslös och när det gäller mesighet kan låten till och med tävla mot Simon & Garfunkels "Feelin' Groovy". Det är dock inte detta som väckt min aversion, utan låtens inställsamma oskuldsfullhet. Jag tror knappast att de var så okyssta och oskyldiga som de vill ge sken av. Beatles började ju, för sjutton gubbar!, sin karriär med att spela rockcovers på Reeperbahns strippklubbar. Dessutom var väl Lennon redan pappa när låten kom?

Förlåt för att jag brusar upp sådär, men jag kom och tänka på det hela när jag diskade ett enormt tallriksberg, och sen blev jag tvungen att berätta det för någon.

2007-11-27T07:56:00.000-08:00

Hej!
Tummen upp har för närvarande sålt sin själ till slaviska institutionen, men jobbar på att köpa tillbaka den och återgå till bloggandet i slutet av nästa vecka. Under tiden får ni roar er med att spela dataspel eller gå på disco, som alla andra ungdomar.

Mvh
Mefisto

2007-11-04T11:53:00.000-08:00

När jag frilansar som privatdetektiv tvingas jag titt som tätt att smyga på skumma smugglare, procentare och spioner. Man måste verkligen vara försiktig vid sådana tillfällen. Extra viktigt är det att skurkarna inte hör när jag pratar i walkie talkie med högkvarteret. För att vara på den säkra sidan använder vi oss därför av ett hemligt språk. (I början pratade vi engelska istället, men eftersom många bovar kommer från Amerika så var det en dålig idé.)

Språket vi använder kallas fikonspråket, och är strå't vassare än det något svenne bananiga rövarspråket. Så här pratar man fikonspråket, det är alls inte så svårt som det kan verka!

1. Tag ett ord, t ex grädde

2. Dela ordet efter den första vokalen och byt sedan plats på delarna, i det här fallet blir det dde grä.

3. Sätt fi före den första delen och kon efter den andra. Grädde på fikonspråket heter alltså fidde gräkon

Fikonspråket utvecklades av Kustbevakningen under beredskapstiden. Tack vare detta så var det omöjligt för tyskarna att avlyssna den svenska radiokommunikationen. En del ord på fikonspråket blir riktigt obscena. Kungliga flottan heter till exempel Fingliga kukon fittan flokon.

2007-11-03T09:14:00.000-07:00

Tidigt i morse, då jag vandrade hemåt i årets första snöslask, föddes en radikal tanke i mitt huvud:

-Jag borde ta en vit månad, för sjutton gubbar!

När hade jag egentligen en sådan senast? Det kan jag då alls inte minnas. Men oroa er inte, avhållsamheten är inte en följd av ett allt för vilt leverne från min sida. Snarare ser jag det som ett sorts socialt experiment, och jag hoppas kunna bjuda på mycket intressant nykteristbloggande under de kommande veckorna. Ikväll mjukstartar jag med en 25-årsfest.

Ny sport upptäckt!

2007-10-26T06:31:00.000-07:00

En Lawn - Tennis klubb för idkande af Lawn - Tennis - spel, ett slags engelskt bollspel, är i dagarna bildad i Halmstad. Spelet, som ser ut att vara intressant, och på samma gång gifva en behaglig motion, är helt nyligen öfverflyttadt till svensk mark.
(Hallandsposten den 1 juli 1887)

Erotik

2007-10-25T12:06:00.000-07:00

Enligt färsk statistik är det endast 1,5% av internet som innehåller pornografi. Jag tänkte därför protestera mot detta bigotteri och dra mitt strå till stracken genom att publicera en mustig och barnförbjuden limerick, skriven av rimmästaren Hasse Duhrin.

En skönhet från Ängelholms stad,
är på stranden och gör folk glad.
Utmaningar hon gillar,
och för henne killarna trillar.
Eller följer med henne, på ett bad

Limerickarna betraktas ofta som kätterska av kyrkan, och totalitära regimer brukar se dem som osunt dekadenta. Här kan du lära dig göra dina egna fräcka verser som du sedan kan skicka till kompisarna över I Seek You (ICQ).

Världens sämsta konspirationsteori utsedd!

2007-10-22T13:50:00.001-07:00

"I ryska nationalistkretsar hävdas till exempel, att man vid en närmare granskning av moskvametrons plan finner att denna plan bildar en sexuddig davidsstjärna och följaktligen proklamerar judarnas herravälde över den ryska huvudstaden. "
Boris Groys, "Stalins T-bana som den enda verkliga utopin."

Det är tveksamt om ens Ahmed Rami tror på den här teorin. Kanske kan man börja använda Moskvas tunnelbanekarta som ett alternativ till Rorschachs bläckplumpstest?

2007-10-14T13:57:00.001-07:00

När jag växte upp fanns det en stark lobby, ledd av Unga forskare och Hans-Uno Bengtsson, som med hjälp av studentikos humor och flytande kväve försökte intala oskyldiga ungdomar att fysik inte bara är intressant utan även något häftigt och en tillgång i det sociala livet. Man behöver inte vara Noam Chomsky för att räkna ut att allt detta bara var båg, och att det bakom det hurtiga spexandet fanns en dold dagordning som gick ut på att rekrytera unga likriktade ingenjörer till den svenska teknikindustrin.

De senaste dagarna har dock mitt hårdnackade motstånd mot parollen "fysik är coolt!" börjat mjukna något. Anledning: jag har gjort mitt första besök på Tekniska museet på typ sexton år.
Den stora salen med gamla velocipeder, automobiler och Messerschmitt-plan var visserligen inte lika imponerande som sist och största delen av Teknorama var också en besvikelsen. (De stackars barnen får fortfarande leka och lära med hjälp av gamla HyperCard-program.) Museet hade dock införskaffat något som med råge kompenserade för dessa tillkortakommanden:

Mindball

Spelet går ut på att genom att vara så lugn och koncentrerad (dvs generera låga alpha- och thetavågor) som möjligt få över en kula till slutet av motståndarens planhalva. Mindball har skapat nya utmaningar för världens alla yogis, jediriddare, och aikidomästare. Personligen anser jag att spelet är det roligaste och mest beroendeframkallande som uppfunnits sedan bordshockeyn gjorde entré.

INT. MUSEUM - DAG
Två unga män, PELLE och TOM, sitter böjda över ett bräde. Elektroder är fästade vid deras pannor. Två barn, ungefär sex år gamla, och SMÅBARNSPAPPAN tittar otåligt på dem.

SMÅBARNSPAPPAN
Nu är det väl ändå ungarnas tur?

TOM
Så fan heller.

SMÅBARNSPAPPAN
Ursäkta?

PELLE
Jag är ledsen. Men vi har bokat. Hela dagen.

SMÅBARNSPAPPAN
Bokat?

TOM
Men, tyst!

PELLE
Jo, vi måste träna. Till EM i Bukarest.

SMÅBARNSPAPPAN
Killar! Jag går och hämtar vakten.

TOM
Du, jag känner ingenjör Lundström. Passa dig!

SMÅBARNSPAPPAN får nog och puttar till TOM. PELLE kastar en sandal i huvudet på SMÅBARNSPAPPAN. Tumult uppstår.

Jag fann en lapp på stan

2007-10-13T03:31:00.000-07:00

Årets julklapp

Smalfilm till Video

Rullband till musikkassett

070-938 30 08

(Jupiterfilm_video
Produktion@yahoo.se)

2007-10-11T13:57:00.000-07:00

Tummen upp befinner sig ju som bekant ständigt i händelsernas centrum. Vid ett tiden idag var detta centrum beläget i Svenska Akademiens lokaler vid Stortorget. Iförd trenchcoat, baskermössa och med Moleskin-blocket i högsta hugg var jag på plats för att bevaka händelsen. För den som likt undertecknad tycker om att "titta på folk" fanns där mycket att hämta. Det var gott om gubbar med roliga skägg och stiliga, kulturella kvinnor.

Som tidigare berättats här på bloggen så lägger den ständige sekreteraren stor vikt vid valet av slips när pristagaren ska presenteras. På grund av alla kameror, trängsel och mikrofoner kunde jag dock inte se vilken färgkombination han valt den här gången. Däremot stod jag alldeles bredvid Gert Fylking. Precis som jag så hoppades han på Tranströmer. (Min relation till dennes dikter är visserligen ganska ytlig, men jag hade ändå satsat en slant på ladbrokes.com. Det är alltid roligast att heja på Sverige!).

Angående Doris Lessing: Det var naturligtvis ett glädjande besked, även om Akademien var lite väl sent ute. Redan år 2002 lyfte jag fram hennes författarskap i en djupgående B-uppsats. Det är inte omöjligt att de aderton haft den i åtanke när de nu äntligen omvärderat sin syn på Lessings prosa. (Nej, nu känns det som jag att jag måste lägga av. God natt, kära läsare!)

Ny livsstil!

2007-09-29T07:12:00.000-07:00

Under september månad har jag arbetat på att utveckla en ny och vinnande personlighet åt mig själv. Till min hjälp har jag använt mig av lärdomsorakel som Nordisk familjebok och klassisk antropologisk litteratur. Mitt intresse riktades främst mot de tidigare så isolerade japanska öarna som nyligen öppnats upp för västerländska besökare. Jag inledde en disciplinerad tillvaro med långa arbetsdagar, budoträning och ett starkt intresse för ceremonier och sociala konventioner. Detta skänkte mig en inre harmoni, men få vänner och många oförstående blickar.

Jag drabbades därmed av ett starkt förakt mot den västerländska civilisationen. Bitter och desillusionerad tog jag min tillflykt till ett gods på landet, där jag provade på den slavofila livsstilen. Under höstskörden erfor jag för första gången hårt fysiskt arbete. Jag lät även skägget växa. samt utvecklade en ny filosofi som är en salig röra av nationalism, anarkism och religiös fanatism.

Under den senaste veckan har jag dock övergivit detta, och det känns som jag hittat hem då jag upptäckt, den ömsom karga, ömsom mustiga, fornnordiska personligeten. Här är några kommentarer som slank ur mig helt spontant i onsdags eftermiddag:

- Nå, var Gunnar hemma?
- Det får ni finna ut själva, men ett vet jag säkert och det är att hans spjutyxa är det!

- Vem är din konung?
- Harald Gormsson, svarade jag; och han är herre över hela Danaväldet.
- Hans namn har jag aldrig hört, sade Almansur.
- Däråt skall du vara glad, herre, ty så långt hans skepp fara, ha kungar bleknat för det namnet.

- Thungur knifur!

Den fornnordiska livsstilen är mycket social och det finns många trevliga aktiviteter och platser där man kan träffa likasinnade. Jag har även börjat skriva på självhjälpsboken Låt Snorre Sturlasson förändra ditt liv. Målgruppen är frustrerade män som sitter fast i kontorslandskap världen över.

2007-09-23T14:16:00.001-07:00

Det händer att jag med nostalgi tänker tillbaka på min korta tid i Cool Britannia. Det är då inte festliga sevärdheter som Madame Tussauds, Picadilly Circus eller Speaker´s Corner som jag saknar, utan stadens eget community: gumtree.com. Gumtree startade som en BBS år 1991 och är idag mellan 20 och 40% tuffare än MySpace och Facebook tillsammans.

På sidan kan nyfikna och öppna Londonbor annonsera efter begagnade Simple Minds – tolvor, S/M – partners, och nya rumskompisar.

Många är de arbetsdagar som jag tillbringat på denna sida. Så här ser ett typiskt inlägg ut:

I'm looking for four drag queens or transvestites to become four members of the spice girls.

I need to find the following girls in the style of the original girls when they first formed.

Scary
Baby
Sporty
Posh

Get back to me asap for audition date or send email to s1p2t3@googlemail.com with either a picture or list of previous experience.

Officiell statistik visar att 37,5% av de som besöker gumtree.com är auktoriserade styckmördare. Eller åtminstone ensamma män som svarar på annonserna mest för att få någon att prata med.

Reklam

2007-09-21T05:13:00.000-07:00

MR MADIBA

FROM BIRTH A GIFTED
AFRICAN SPIRITUAL
HEALER AND ADVISOR

No matter how difficult your problem is there is a solution to it. Problems concerning black magic, love, voodoo, sexual impotency, business transactions, exams & court cases. I can help you reunite with your loved ones, split unwanted relationships & gambling. For all your problems Mr Madiba is the answer, no disappointment.

Quick results Guaranteed!

PLEASE DON´T REMAIN IN SILENCE WITH YOUR
PROBLEM SEEK HELP FROM MR MADIBA

Tel: 020 7055 8262 Mob: 07960 682175

TURN YOUR SPARE TIME INTO HEALTH AND WEALTH
Distributors of Chinese health products are now in demand.
The NHS will soon be unableto cope with cure.
Prevention is the key to health in the 21st century.
ACT NOW.

For more information
and free Training in your
home and at your convenience,

Call Stanis; Independent Distributor

Tel: 07596 807 582 (mob)
Tel: 0207 2628 950 (home)

Fakta

2007-09-12T12:56:00.001-07:00

På senare tid har det blivit vanligt att rockartister, istället för att bara sjunga sina sånger rakt upp och ner, gör korta videofilmer som ska illustrera musiken. Den rörliga bilden blir ytterligare ett sätt för artisterna att få utlopp för sin kreativitet.

Man måste dock komma ihåg att det även finns kommersiella motiv bakom det hela. De olika grupperna försöker hamna på hit-listorna och sälja sig själva, bland annat genom att anspela på våld och sexualitet. Filmerna har dock blivit mycket populära, inte minst tack vare kabeltevekanalen VH1, som sänder dygnet runt!

Enligt många ungdomar på andra sidan järnridån så är Videli Notj med Kino den bästa musikvideofilmen. Här i Väst är det mycket populärt med sk heavy metal. Till exempel Breaking the Law med Judas Priest. Sången skildrar den frustration och maktlöshet som många britter kände innan Margaret Thatcher och Falklandskriget återställde den nationella äran.

2007-09-09T13:36:00.000-07:00

Asaguden Tor får inte bara åskan att mullra, han har även ett förflutet som amerikansk frihetskämpe i ett seriemagasin från 60-talet.

Get stuffed!

2007-09-09T13:31:00.000-07:00

Idag har jag planterat en köttätande växt och adopterat Peters uppstoppade häger. Jag är lite orolig för att det kommer bli lite famljen Adams över min lägenhet, men den risken får jag ta.

2007-09-09T07:22:00.002-07:00

På senare tid har jag funderat på att lägga ned bloggen för att istället fokusera all min kraft och energi på att leda en brevkurs med temat Den marxistiska romanen.

Efter att ha hört mig för bland vänner och bekanta har jag dock fått reda på att intresset för en sådan kurs är ganska svalt. Jag väljer därför istället att, ytterst motvillig, presentera valda delar av kursen här på bloggen.

I den första delen av kursen ska vi tillsammans titta närmare på Fjodor Gladkovs banbrytande verk Cement från tidigt 1920-tal. Som titeln antyder så kretsar romanen kring det alltid lika fantasieggande ämnet cementproduktion. Titeln har dock även en symbolisk dimension. Ett centralt tema är hur protagonisternas kommunistiska övertygelse och det socialistiska samhället stärks, d vs cementeras.

När krigshjälten Gleb Chumalov efter inbördeskriget återvänder till sin barndomsstad är det mycket som har förändrats. Hans älskade gamla cementfabrik ligger i ruiner och hans andra kärlek Dasha är numera en frigjord kvinna som är mer intresserad av konstruktivt partiarbete än sentimental romantik. Trots att alla tar honom för en hopplös drömmare så är Gleb fast besluten att restaurera och återinviga fabriken. Detta för honom in i en serie äventyr som får Uno Kronkvists tillvaro på Freja att verka långrandig. Bland annat får han reda på att Dasha haft en affär med den borgerliga ingenjören Kleist som såg till att Gleb hamnade i fångenskap hos de Vita under kriget. Dasha ångrade dock snabbt sitt handlande och sökte botgöra detta genom att arbeta för de Röda partisanerna under resten av kriget. I ett annat rafflande kapitel i slutet av boken upptäcker Gleb att partifunktionärerna Badin och Shramm missbrukar sina privilegier. De har skaffat sig extra vete och vodkaransoner samt hållit privata fester på partikontoret. Shramm försöker dessutom hindra att cementfabriken återinvigs. Gleb får emellertid tillstånd från industridepartementet att återuppta produktionen dessutom kommer en partikommision till staden och rensar ut alla koruppta element. Slutet gott, allting gott!

Instuderingsuppgifter:

1. Enligt Friedrich Engels ska den socialistiska realismen ge en sanningsenlig reproduktion av typiska karaktärer under typiska omständigheter. Hur märks detta i Cement? Har Gladkov lyckats med sin uppgift?

2. Den ryske folkloristen Vladimir Propp skrev 1928 det banbrytande verket Sagans morfologi. Där hävdar han att de ryska folksagorna kan förstås utifrån ett begränsat antal funktioner. Den följd i vilken de uppträder är alltid identisk, och alla sagor av en viss typ är identiska vad gäller strukturen. Finns det liknande funktioner inom den socialistiska realismen? Varför eller varför inte?

Tyckte du om Cement och är sugen på att läsa mer? I sådana fall kan jag även rekommendera Hur stålet härdades av Nikolaj Ostrovskij och Serafmovitj Järnströmmen.

2007-09-08T02:37:00.000-07:00

Igår började min biologiska klocka att ticka något snabbare än normalt. Jag förstod därför att det var dags att börja förverkliga min gamla plan att gifta in mig i en stor New York-judisk släkt. En framtid fylld av psykoanalys, sexuella neuroser och kreativ ångest har alltid verkat lockande. Följaktligen begav jag mig iväg till stadens judiska museum för att sarga.

Min framgång blev dock måttlig. Förutom en uttråkad högstadieklass och ett medelålders par (som jag pratade lite med, i ren desperation) så var jag den enda besökaren. Emellertid fick jag möjlighet att se en spännande utställning med åttaarmade ljusstakar. På vägen ut köpte jag ett nummer av Judisk krönika och letade förgäves efter kontaktannonserna.

Tummens konstgalleri

2007-09-03T14:55:00.000-07:00

Vladimir Krichatzkij, Lenins rum i Simbirsk 1878 till 1887, olja på duk.

Den som gör den bästa dekonstruktivistiska tolkningen av den här tavlan vinner en musik-CD med de sentimentala Skärgårdsromantikerna Knutna nävar.

2007-08-16T12:43:00.001-07:00

Jag har för tillfället lämnat storstadslivets alla frestelser och vilar ut i sommaridyllen. Den här gången bojkottade jag de moderna snabbtågen och åkte Inter City. Förutom att vara en perfekt tidsmaskin tillbaka till 70-talet är det tusen gånger roligare än X 2000. Grejen med X 2000 är att jag inbillar mig att det ska gå skitfort och sen sittar jag där och är rastlös för att det ändå tar jävligt lång tid. Inter City är mer som zen - meditation. Jag ställer in mig på att det tar hela dagen i anspråk och tar därför med mig rejält med mat, böcker och sällskapsspel.

I övrigt kan jag meddela att jag börjat läsa Snabba Cash. Boken är visserligen ganska spännande, fast inte lika intressant som den post it - lapp som någon satt fast på insidan av omslaget:

Marianne! Ta livet av hundarna
jag har tid hos tandläkaren
Hammaren ligger i översta lådan i skrubben, jag är hemma
kl 19.00
Kram / Peter

Hur i allsin dar ska man tolka detta? Jag tar tillfället i akt att travestera föregående inlägg: Lappen väckte stor diskussion. Var den äkta? Ett skämt? Eller falsk?
Tillsammans med vännerna i Hemliga deckarklubben lovar jag dock att gå till botten med mysteriet.

Snömannens gåta

2007-08-08T13:57:00.000-07:00

Jag har rotat på vinden och hittat min Berättelsebok, med historier jag skrev i mellanstadiet. Min produktion på den tiden bestod till påfallande stor del av lillgammal science fiction. Det här alstret (i oredigerat skick) handlar om snömannen, och är mycket spännande än idag.

Harold var just nu en mycket upptagen person. Han jobbade för ett forsknings team vars uppgift var att ta reda på information till den grupp bergsbestigare och zoologer som senare skulle bege sig till Himalaya för att leta rätt på snömannen, eller Yetin som är det vanligaste namnet i asien.

Harold var chef för den avdelning som hade som uppgift att ta flygfoton över området. Till en början hade arbetet varit mycket påfrestande med eviga granskningar av flimmrande skärmar. Hans största upptäckt hade inträffat för ungefär en vecka sedan då han på en bild upptäckt en suddig skuggvarelse vid en grott öpning. Just nu var han faktiskt ledig och satt och läste en avhandling i ämnet. Harold stirrade med förundring på texten och eftersom han kände sig ensam i den tomma salen började han läsa högt. Det han läste var en doktors avhandling som hette samlade fakta ur Yetins historia.

Redan på 200-talet hade Yetin blivit omnämnd i den Indiska dikten Raymanen. Harold blev förvånad över hur tidigt Yetin blivit omnämnd och ännu mer förvånad blev han när han läste att Yetin inte blivit känd i väst förrän 1832 då BH Hodgson berättade att hans infödda bärare flytt undan en demon. Hodgson själv trodde att det var en orangutang. Nästa stora upptäckt skedde inte förrän i början av 1900-talet då en bergsbestigare vid namn Don Wiliams i sin kikare sett en mörk och hårig gestalt klättra vid bergets sida. Platsen Wiliams gjorde upptäckten på hade länge kallats den stora apans plats. Trots att klimatet är för kallt för att en människo apa ska kunna leva där.

Harold fann inte så mycket mer av värde och lade det hela åt sidan. I Harolds arbete hade det nu skett vissa förändringar. Man hade satt in små robottsonders i arbetet som skulle kunna ta bilder i grottor. Redan på den andra dagen hände något mycket märkligt. En sonder hade försvunnit från kontrollen och kunde inte hittas. Sondern förblev försvunnen men på en monitor hade det kommit upp en bild på 1000-tals människo liknande skellet. Studerade man bilden märktes det att skelleten fanns i 3 olika storlekar. Bilden väckte stor disskusion. Var den äkta? Ett skämt? Eller falsk?

Jakten på snömannen lades ner men 10 000 år senare då stora delar av Himalaya smältit ner upptäcktes Yetins gravkammare som skulle visa sig innehålla 100 000 tals fler ben än Harold fick se. Snömännens död förblev oupklarad tills samma oförklarliga död drabbade mänskligheten.

Tummens frågesport

2007-08-07T12:47:00.000-07:00

Igår eftermiddag, när jag satt i sommarsolens sken läsandes min favoritlektyr kom en blond ung kvinna med Mikael Wiehe-glasögon fram till mig.

-Hej! Tycker du om att läsa?, frågade hon vänligt.

Jag nickade till svar, och fick sedan ett helt gratis exemplar av det moderna livsåskådningsmagasinet Vakttornet från den unga kvinnan. Den var riktigt intressant, betydligt bättre än många andra gratistidningar jag fått på sista tiden. På sidan 32 hade en vetgirig läsare skickat in följande spontana fundering:

Eftersom skörden officiellt började när alla manliga israeliter var med vid det osyrade brödets högtid, vilka var det då som skördade den förstling av kornet som fördes till helgedomen?

Den som först kommer med ett tillfredsställande svar hit till bloggen vinner en tuff affisch, signerad av den populäre artisten Shaggy.

Sexualundervisning för pastorer

2007-08-05T06:50:00.000-07:00

Jag fick aldrig träffa min farfar, men jag har fått höra att han var lite utav en excentriker, en frireligiös gynekolog och ytterst produktiv amatörkonstnär. Jag blev därför både glad och förvånad när jag i går kväll hittade den lilla skriften, Sexualundervisning för pastorer, som han författat.

Farfar skulle naturligtvis vara kontroversiell som öppningstalare på Pridefestivalen, men han är ändock oväntat vidsynt på sina håll och dessutom en påfallande god stilist. Publikationen innehåller en hel del intressanta upplysningar och jag väljer därför att dela med mig av några smakprov:

Om parterapi
Läkaren försökte också lära dem vad han kallade "byta-skinn-tekniken". Den metoden innebär att när det uppstår misshälligheter, skall båda makarna försöka skriva ned på ett papper i första hand vad den andra parten tänker och sen sina egna tankar i det aktuella problemet. Sen byter de lappar och ser vad den andre skrivit. Man inriktar sig sålunda mera på att förstå hur den andre tänker än på att lösa den föreliggande stridsfrågan.

Vad säger statistiken om sexuella attityder?
Den sexuella debuten var enligt Zetterberg något senare (median 17,8 år) för dem som växt upp i religiös miljö än där föräldrarna varit religiöst indifferenta (median 17,4 år). När det gäller coitus före äktenskapet fann Kinsey att det förekom i 50 % i USA medan det synes vara betydligt vanligare i Sverige (Zetterberg 85,6 %). Jämför man emellertid frekvensen av coitus med en annan man än blivande maken vid föräktenskapliga förbindelser var det inte så stor skillnad mellan Kinsey (47 %), Aukens (39 %), Zetterbergs (55 %) och mitt material (54 %). Otrohet i äktenskapet synes däremot av Kinseyrapporten att döma vara vanligare i USA (26 %), än i Skandinavien (Auken 10 %).

Sado-Masochism
Freud menar att det hör till sadismens väsen att härska över en annan, och därvid förödmjuka och pina offret. Han anser att det sadistiska våldet bottnar i impotens och är en kompensation för impotens. Han hävdar därför att det bästa botemedlet mot sadismen är att människan får utveckla sina krafter i skapande verksamhet.

Det självplågeri som förekommer i många slag av religionsutövning har utpräglade masochistiska drag. Det har även förekommit inom kristendomens råmärken. Det berättas sålunda bl. a om kyrkofadern Origenes, som betraktas som den österländska kristenhetens störste teolog, att han vid 29 års ålder lät stympa sig sexuellt (sacrificium phalli), då han ansåg att en kristen skulle avstå från den sexuella känslan.

2007-07-27T02:51:00.000-07:00

Mors, adjö, goodbye gamla jobb!

2007-07-15T05:32:00.000-07:00

Mitt hår blir alltid lite mongo när det är långt. Jag får aldrig någon snygg poplugg. Istället blir det fluffigt och vågigt, lite som Dennis the Menace.

För att pigga upp mig bläddrar jag i en inspirerande bok, fylld med charmiga djur och deras morgonfrillor.

Poplugg anno 1997

Dennislugg anno 1957

2007-07-07T02:45:00.000-07:00

För några somrar sedan planerade Teater Klotet att göra en pjäs om den avdankade soulkungen King, född och uppvuxen på Österlen men numera boende i Köpenhamn. Trots svikande publik gav King alltid 110% under sina koncerter. De slutade ofta med att han, insvept i en amerikansk flagga, föll ihop på scengolvet och fick bäras ut av sina medmusikanter.

Verklighetens King heter Jakim W och arbetar ungefär tre meter ifrån mig här i kontorslandskapet. Eftersom jag är en sådan människa som har svårt att saga nej, så har jag vid ett antal tillfällen varit och lyssnat när Jakim sjungit gospel. Koncerterna äger rum i en av södra Londons mest gudsförgätna förorters deppigaste pubar. Publiken består av mig själv samt tre italienare som talar högljutt och ibland går ut för att ringa med mobilen.

Min kollega bjuder emellertid på två timmars euforisk frälsingshysteri. Efteråt tar han tag i mina händer och lovar att han ska be för mig natten igenom. Uttrycket “stel svensk” får helt nya dimensioner, och jag undrar vad som skulle hända om han fick kännedom om mitt solida gudsförnekande.

Av Jakims keyboardist Maurice har jag dessutom fått höra att det finns en ny typ av gospel. Den låter precis som modern R'n'B fast med texter om Jesus Krist istället för booty calls.

Lägesrapport

2007-06-20T11:12:00.000-07:00

Det är nog bäst att jag tar och sticker från Korea Town snart, innan jag förvandlas till en en sur och gnällig Bill Murray på heltid.

Häromdagen när jag skulle till att klippa kalufsen upptäckte jag, på tok för sent, att jag råkat boka tid hos en helkoreansk salong. Frisören kunde typ två ord på engelska, “long” och “sholt”, vilket i och för sig hade gått an om hon inte ideligen förväxlat de två. Annars brukar jag verkligen tycka om att gå och klippa mig. Det känns fint när någon verkligen bryr sig om mitt hår samt rekommenderar nya grooming-produkter som vore det positivistisk vetenskap.

Den äldsta av koreanerna jag bor med har just återvänt efter en lång tids frånvaro, och tagit med sig sin nioårige son. Han är ganska charmig och bockade artigt första gången han såg mig. Tyvärr är han fortfarande jetlaggad efter resan, vilket innebär att jag vaknar klockan sex varje morgon av att han håller låda och spelar Starcraft på hög volym.

I övrigt ser jag fram emot ett traditionsfyllt midsommarfirande i skuggan av betongen.

Ett väldigt skämt

2007-06-16T07:02:00.000-07:00

Ett gott skratt forlänger som bekant livet. Detta blev jag påmind om då jag igår kväll, strax innan läggdags, mottog ett tele-fax från en god vän. Den gode vännnen hade svårt att sova eftersom han forsökte erinra sig ett ovanligt lyckat skämt som han hört av Klasse Möllberg

under den 17e säsongen av "Har du hört den förut?"

Jag förstod genast att det var "Ett väldigt skämt om alla abbotar" som han syftade på. Denna kvicka historia berättades för första gången av Läspe-Pär under Västra Arås höstagille år 1397. Och sedan dess har den aldrig upphört att underhålla.

Tyvärr har jag inte kunnat hjälpa min vän, då alla exemplar av "Skämtan om abbotar" (som den kallas i folkmun.) tycks ha försvunnit från internet. Det är uppenbart att Piratbyran genomfört en ovanligt lyckad aktion den här gången. Min egen kopia gick förlorad under olyckliga omständigheter för några år sedan, så om ni har en att "shara" får ni gärna höra av er via e-post, fax eller sms.

Musikspecial

2007-06-10T04:13:00.000-07:00

Äntligen har jag förstått varför DJ Ötzi heter som han gör. Namnet är taget från den mumifierade stenåldersman som hittades i de österrikiska alperna år 1996.

Dj Ötzi är onekligen i gott sällskap. Som bekant leker ofta de främsta inom eurotechnon med dolda (och inte sällan elitistiska) budskap i sina texter. Dr Feelgood, Cool James and Blackteachers hit från 1994 alluderar t ex på kokain.

I senaste numret av Vanity Fair talar författaren Dan Brown öppenhjärtigt om sin stora kärlek till 90-talets dansmusik. Huvudpersonen i hans senaste thriller är ingen mindre än Petruz, primus motor i gruppen Basic Element. Parallellt med muciserandet studerar Petruz metalogik vid Stockholms universitet, något som kommer väl till pass då han under en turné i BeNeLux-området tvingas lösa ett klurigt mordfall. I sin jakt efter mördaren beger sig var unge hjälte ut på en omtumlande odyssé i det gångna decenniets klubbvärld. Boken bär tydliga spår av bildungsroman, och under resans gång upptäcker Petruz mer esoteriska stilar som ambient house, jungle och goa trance.

Brown berättar att han ar särskilt nöjd med slutkapitlet som förutom långsökta pussel även är fullspäckat med energidrycker, UV-stavar och orange byxor med rosa ludd.

En deppig dag

2007-06-02T06:46:00.000-07:00

Mozzer kan gå och dra något gammalt över sig! Om man vill ha ett riktigt depparsoundtrack med klass är det bara Hank Williams som duger. Eftersom dagens ungdom endast spisar electro så har jag fått i uppdrag av Kulturdepartementet att lista Hanks fem mest hjärtskärande sånger.

1. I'll Never Get Out Of This World Alive

2. Your Cheatin' Heart

3. I Heard That (Lonesome Whistle)

4. Crazy Heart

5. I'd Still Want You

Om ni istället är på festhumör, kära läsare, har jag inget bättre råd än att slå på gramofonen och snöra dansskorna till Jambalaya (On The Bayou) och Baby, We're Really In Love.

Svalkande i sommarvärmen

2007-06-02T06:10:00.000-07:00

Under mina nattliga eskapader har jag lagt märke till att det, bland folk i allmänhet och inom bartenderyrket i synnerhet, finns en utbredd okunskap om hur man blandar en äkta Gröna hissen. Tummen upp är som bekant aldrig sen med att sprida ljus i mörkret och har därför beslutat sig för att publicera det officiella receptet:

Ingredienter
fyra cl gin, två cl grön curaçao, Pommac , russin.

Utförande
Häll gin och curacao i ett isfyllt grogglas. Fyll på med Pommac, rör om och dekorera med russin. Om allting fungerar som det ska så åker russinen hiss upp och ner i drinken. Därav namnet.

Missa för Guds skull inte heller den svenska filmkomedin med samma namn! Sickan Carlsson gör en paradroll i denna klassiska skrattfars, fylld med partnerbyten och fyllehumor. Vid visningarna var man tvungen att texta filmen eftersom folk skrattade så högt att man inte hörde ljudet.

Antikrundan

2007-05-26T03:32:00.000-07:00

Det här är världens sjukaste hobby. Jag hörde talas om det igår, när jag hade en vild fredagskväll framför "Snacka om nyheter".

För den, som mot förmodan, tycker att det verkar intressant kan jag även passa på att tipsa om den enorma samling med drottning Victorias favoritstaket som går att beskåda på ett av stadens större museum.

Förtydligande

2007-05-15T09:04:00.000-07:00

För er som har oturen att bo utanför Skåne bör jag kanske tillägga att Danne Stråhed är en av världens kändaste människor, söder om Blekinge. År 2005 toppade Danne Stråhed Skånska Dagbladets prestigefyllda lista över årets mest inflytelserika personer.

Danne har tillsammans med bästisen Anders "Adde" Malmberg skrivit pangskrattsuccéer som nyårsrevyn Turning Tossig och sommarklassikern Kärlek och lavemang.

Det är dock inom musikens område som de största framgångarna skördats. Resan på 1980-talet spelade vår speleman i dansbandssveriges supergrupp Wizex (Kicki Danielsson, Charlotte Perelli mfl). Enligt P4 Radio Malmöhus är "När en flicka talar skånska" den mest spelade melodin någonsin efter "Yesterday" och "Änglahund".

2007-05-14T11:54:00.000-07:00

Mitt jobb har sina fördelar trots allt. Idag snackade jag med Danne Stråhed i egen hög person! Jag gjorde mitt bästa att dra ut på samtalet så länge som möjligt.

Jag har länge undrat vart Danne tar vägen när han inte solar sig i strålkastarljusets och fotoblixtarnas sken. Nu vet jag, att precis som Michael Jacksons Neverland, har Skånes folkkäraste underhållare sitt eget Dannero dit han drar sig undan för att slippa pressen och uppmärksamheten.

Trivia: Danne är en man med många talanger. Visste ni att han även var skräckfilmsstjärna ett tag på 1980-talet!?

Vansinnesprojekt del 2

2007-05-12T03:52:00.000-07:00

Arbetet med boken går framåt, och jag har ungefär en och en halv vecka kvar innan första utkastet ska vara klart. Tyvärr ligger jag ganska långt efter min planering, men har ändå lyckats producera ganska imponerande kvantiteter med tanke på mitt heltidsjobb.

Hur står det till med kvalitén på alstret då? Jag antar att en del pretentiösa kritiker kommer att ha synpunkter på de klonade mumier och hänsynslösa ninjakrigare som dyker upp halvvägs in i handlingen. Jag försöker dock ignorera sådana tankar och erinrar mig istället Ernest Hemmingways visdomsord:

"The first draft of anything is shit."

Akronymer

2007-05-12T03:37:00.000-07:00

Det är alltid ett sant nöje att få sms från en äkta engelsman:

Hello m8, saw ure advert 4 a room to-let
in da gumtree website n am intd.
Wud lyk 2 come n view da house 2mrw
if dats ok. Rgds, hish.

Födelsedagsspecial!

2007-05-08T12:19:00.000-07:00

Det är minsann inte varje dag som jag fyller 26! Jag tänkte därför passa på att vara lite mer egotrippad och personlig än vanlig och ge er ett avslöjande reportage (exklusivt for tummen upps läsare) om gårdagens bemärkelsedag.

Enligt internationell lag börjar födelsedagen från det ögonblick man vaknar på morgonen oavsett om man varit uppe längre än klockan 12 kvällen innan. (Ni besparas därför pinsamma fyllehistorier från Londons mindre exklusiva nöjesetablissemang) Jag kan dock avslöja att kvällen avslutades med att kebab-mannen på något sätt lyckades ha ned min kycklingburgare på golvet. Och efter att ha gett mig typ tre pommes frites i kompensation hämtade han en stor gummimatta som han lade över det hela så att han inte skulle behöva sopa upp.

Nu börjar jag tappa tråden. Åter till födelsedagen. Jag vaknar klockan 11 på morgonen av att signor Massimo (som låtit mig sova i hans kompis lägenhet) skriker ur sig italienska svordomar. Han har fått kramp i benet. Jag reser mig upp med ett ryck och kommer snabbt till undsättning. Jag forsöker sträcka ut Massimos ben som jag sett dem göra i fotbolls-VM, men det ar oklart ifall det har någon effekt.

Efter att ha sagt farväl till min itallienska vän beger jag mig iväg for att utforska staden...

Men vänta, säger nu den observanta och engagerade läsaren, borde inte karln gå till arbetet en måndagsmorgon som denna! Elller har födelsedagen alldeles stigit honom åt huvudet? Ingalunda, igår var det helgdag i Storbritannien, så jag var fri att företa mig vadhelst jag ville.

Då jag upptäcker att jag befinner mig endast ett stenkast från stadens leksaksmuseum beslutar jag mig för att styra kosan ditåt. Jag försökte ofta, med hjälp av både mutor och hot, få med mig min gamla rumskompis Peter dit, men förgäves. Museet är hursomhelst en höjdare. De bästa leksakerna gjordes antagligen på 1970-talet. Det var mycket rymd- och robottema på den tiden, och jag antar att det finns en hel del socialt hämmade män som skulle kunna döda for att få lägga rabarber på den Star Trek - miniräknare de hade utställd. Bibelbingot från 40-talet gick inte heller av för hackor.

Magen kurrar plötligt till. Eftersom helgen varit full av haram beslutar jag mig för att bota hungern på ett hälsosamt satt. Jag köper världens dyraste macka på Pret a Manger och en detox - dryck som endast Dr Gillian kan älska.

Nu är jag redo för att köpa presenter åt mig själv. Jag lägger snabbt beslag på de otroligt fina skor (med moln på) som jag spanade in under ett ovanligt starkt koffeinrus härom veckan. Av bara farten köper jag även en Burberrytröja som kostar alldeles för mycket trots att den är begagnad. Den är också hemskt tjusig, men jag ser väldigt chavig ut om jag matchar den med mina mjukisbyxor och rutiga gubbkeps, upptäcker jag längre fram på dagen.

Plånboken gapar tom, och jag slår mig ned på ett internetcafé för att läsa gratulationskorrespondensen. Brorsans (som aldrig gjort sig känd for sina översvallande ömhetsbevis) mejl är redan en klassiker:

Hej!
Grattis på födelsedagen.

/Claes

Som litteraturvetare skulle jag vilja tillägga att brorsan förvaltar arvet från Raymond Chandlers hårdkokta prosa och Hemmingways isbergsteknik på ett ypperligt sätt.

Mättnadskanslan fran ''världens dyraste macka'' och detox-drycken försvinner hastigt och lustigt, och jag beslutar mig för att ta mig hem till New Malden. Väl hamma sträcker jag ut mig i dubbelsängen, samtidigt som gratulationer från världens alla hörn fortsätter att strömma in.

Vansinnesprojekt!

2007-04-28T08:12:00.000-07:00

Okej, om några veckor ska det första utkastet till debutromanen vara klart. Det är tänkt att hela projektet ska gå att följa här på bloggen. Jag lägger därför upp en kopia på det bindande kontrakt jag skrivit under.

I, hereby pledge my intent to write a 50, 000-word novel in one month's time.

By invoking an absurd monthlong deadline on such an enormous undertaking, I understand that notions of craft, brilliance, and competency are to be chucked right out the window, where they will remain, ignored, until they are retrieved for the editing process. I understand that I am a talented person, capable of heroic acts of creativity, and I will give myself enough time over the course of next month to allow my innate gifts to come to the surface, unmolested by self-doubt, self-criticism, and other acts of self-bullying.

During the month ahead, I realise I will produce clunky dialogue, clichéd characters and deeply flawed plots. I agree that all of these things will be left in my rough draft, to be corrected or excised at a later point. I understand my right to whithold my manuscript from all readers until I deem it complete. I also acknowledge my right as author to substantially inflate both the quality of the rough draft and the rigors of the writing process, should such inflation prove useful in garnering me respect, attention or freedom from household chores.

I acknowledge that the monthlong, 50, 000-word deadline I set for myself is absolute and unchangeable, and that any failure to meet the deadline, or any effort on my part to move the deadline once the adventure has begun, will result in well-deserved mockery from friends and family. I also acknowledge that, upon successful completion of the stated noveling objective, I am entitled to a period of gleeful celebration and revelry, the duration and intensity of which may prelude me from participating fully in workplace activities for days, if not weeks, afterwards.

Novel Start Date
24/04/07

Novel Deadline
23/05/07

Årets kulturhändelse

2007-04-22T10:33:00.000-07:00

Amex - the Quiz!

2007-04-05T11:31:00.000-07:00

Jag må vara gammal stormästare, men för den sakens skull vilar jag inte på lagrarna, utan söker ständigt nya utmaningar.

Just nu pluggar jag till exempel hårt för att lära mig allt om American Express: dess företagsstruktur, historia och framtidsvisioner. Mina chefer kan nämligen när som helst, och utan förvarning, slita bort mig från min kontorsstol och tvinga mig att skriva ett test, där mina kunskaper om företaget ställs på prov.

Här kommer några möjliga frågor som ni kan roa er med där hemma:

Q: What is a brand?
A: A belief that exists in a consumer's mind. A Promise made, delivered through experience. both rational and emotional.

Q: What does the Blue Box represent?
A: Amex as a whole.

Q: What do we want our customers to think when they think of the Blue Box?
A: Customer Commitment, Trust and Integrity, Security all over the world, Quality and Innovation, Support and Success.

Här kommer en annan favorit från utbildningsmaterialet:
Non-Parts:
A Non-Part is the name that we refer to Merchant customer's who do not hold an agreement with us.
Occassionally a Non-Part Merchant may submit an American Express transaction in error or as an one-off transaction on behalf of a Cardmember.

Non-Part, smaka på det ordet! George Orwell hade inte kunnat göra det bättre.

Det roligaste med jobbet är dock Genesis, en databas där man kan se alla American Express transaktioner som görs i hela världen! Genesis, som går i färgskalorna svart, grönt och lila, bygger på samma banbrytande grafik och obegripliga kommandon som gjorde Atari till ett ledande datorföretag under 1980-talet.

Dementi

2007-03-24T12:35:00.000-07:00

Ett av det nya milleniets största missförstånd har äntligen retts ut. Här är den riktiga texten till My Doorbell med White Stripes. Det stämmer alltså inte, som jag ofta har hävdat, att Jack White sjunger "I was thinking about my dolphin, when you gonna bring it, when you gonna bring it". Men jag tycker nästan att min version är bättre, de borde börja spela den live.

Närförorten som Gud glömde

2007-03-24T12:13:00.000-07:00

Dagens blogg är tillägnad Elephant & Castle, en av Londons mindre pittoreska stadsdelar. Ofta, när livet i Hackney känts grått och motgångarna hopat sig, har jag sagt till mig själv: "Sluta gnäll, och tänk på barnen i Elephant & Castle."

Byggnaderna i området är starkt influerade av AGs vid Värnhemstorget, P-huset Anna, samt mitt gamla hangout Vildanden. Enligt Dante Aligheri pinas just nu arkitekterna till Elephant & Castle i infernos innersta krets. Det ska dock finnas fördelar med området. Enligt uppgift säljs det tokbilliga Clarks-skor i närheten, och endast ett stenkast bort kan man beskåda stadens bästa underhållningsvåld.

Musiktips

2007-03-10T11:31:00.000-08:00

Dagens musiktips är låten "Roll With It" av den brittiska gruppen Oasis, en jättebra rocklåt som tyvärr har kommit lite i skymmundan av deras mindre lyckade alster. Ett bra sätt att beskriva "Roll With It" på är att den låter precis som The Beatles. Typiskt for mycket sån här 60-talsinfluerad musik är att den passar fint att dansa twist till. Mer information om The Beatles kan ni hitta på den här sidan: http://hem.passagen.se/beatlejo/huvud.htm

2007-03-08T06:01:00.000-08:00

Eftersom den engelska arbetsmarknaden än så länge visat ett ganska ljummet intresse för mina färdigheter, så beslöt jag mig för att satsa på ett säkert kort och söka jobb som postsorterare. (Det är inte allom bekant, men jag har ett förflutet som hårt arbetande brevbärare.)

I min ungdomliga naivitet antog jag att det bara var att skicka ett simpelt brev med bifogat CV. Men ack vad jag bedrog mig! Istället fick jag ta mig igenom Royal Mails interaktiva ansökningstest som tog exakt 1 timme och 23 minuter att slutföra. Testet, som utnyttjar de senaste rönen inom Multiple Choice- pedagogik och Flash-animering, kan bäst beskrivas som en blandning mellan en edutainment CD-rom och högskoleprovet. Förutom kluriga moraliska dilemman ("Vad gör du om ett brev ramlar ned under sorteringsmaskinen?") testades även läsforståelse och matematikkunskaper. Slutligen fick jag spela ett par roliga spel, där man skulle sortera brev så fort som möjligt.

Det lyckliga fåtal som passerar nålsögat kommer sedan att utgöra ryggraden i det brittiska imperiets administration. Särskilt begåvade kandidater (Post Sorters with honours) får ytterliggare befogenheter att hantera forsändelser till fjärran platser såsom Siam, Belgiska Kongo och Rhodesia.

2007-03-08T05:57:00.000-08:00

"Släpp källkoden till köpepizza!" uppmanade bloggaren Kanton i en appell för några veckor sedan. Jag blev full av entusiasm över detta förslag, då köpepizza är ett okänt fenomen på de brittiska öarna, och började dela ut flygblad med Kantons artikel längs Londons gator. Kort därefter syntes de första kostymklädda männen med Walkie Talkies utanför min radhuslänga...

Jag har sedermera informerats om att överhuset och det konservativa partiet under 1980-talet drev igenom en stopplag som förbjuder restauranger "att tillhandahalla maträtter som är främmande för, eller motverkar det brittiska kulturarvet." Tikka Masala och Chicken Curry är visserligen tillåtna av historiska skäl, men i övrigt godtas endast inhemska delikatesser som friterad torsk, friterade kycklingvingar och friterad Mars av de restriktiva lagarna.

"Den svenska modellen, med en pizzeria i varje gathörn, är ett av de tydligaste exemplen på den kulturella förflackning och nationella osäkerhet som skapats i det socialdemokratiska Europa", röt Toryledaren David Cameron, i ett tal den 17 juni förra året.

2007-03-05T08:43:00.000-08:00

Just när livet i förorten började kännas enformigt fick jag syn på en man som klättrade runt bland buskagen bredvid mitt hus. Det var lite oklart exakt vad han hade för ärende där, men han såg mycket nöjd ut och visade upp ett leende fyllt av guldtänder. I ena handen höll han en spliff och i den andra en gitarr med bild på Haile Selassie. Jag häsade glatt på honom och han ropade tillbaka, "Alright mate, have a good day!". Det fungerade som en självuppfyllande profetia, ty allt kändes mycket lättare när jag sedan gick iväg för att dinera på stans billigaste nudelbar.

Mitt kvarter

2007-02-13T03:10:00.000-08:00

Chav life

2007-02-12T02:35:00.000-08:00

En dryg månad i Hackney och förändringen är ett faktum. Duffeln är slängd i soptunnan, istället går jag ständigt runt i min Umbro - jacka, träningsbyxor och Burberryhalsduk. Mittbenan är på plats och på bilden ser ni min dögulliga bulldogvalp Spliff som jag köpt av en kille på gatan.

"I reckon you're about an eight or a nine, even nine and a half in four beers time" är en raggningsreplik som man ofta hör från mig nuförtiden.

En ny upptäckt

2007-02-11T02:27:00.000-08:00

Jag har fortfaranade inget jobb, men livet står inte stilla för det. Jag har till exempel upptäckt att allas vår Nils Lundgren, är på pricken lik Paul Newman.

2007-02-07T10:00:00.000-08:00

Tjena!

Du skulle ha hängt med på konserten alltså. Soundet var suveränt bra och du skulle ha sett gitarristens amp. Den var på 500 kalla W. Sångaren hade tryckt till med en häftig make alltså. Det var precis att jag han med burken efteråt. Du har banne mig gått miste om något, Jose'. Hehe

Hälsningar

Jocke

(Ett exempel på modernt ungdomsspråk ur Colloquial Swedish, Philip Holmes, 1996.)

Jag misstänker starkt att den underbara ungdomsskildraren Bengt Linder har hjälpt Mr Holmes under arbetet med boken.

Groundhog Day!

2007-02-02T10:30:00.000-08:00

Japp, det är idag! Gammal som ung bör deltaga i festligheterna.

Ps. Om någon kan hitta låten som spelas i filmen får den gärna mejla. Ds.

2007-01-09T03:04:00.000-08:00

Under 2007 ska jag lägga av med att äta smöramackor. Smör är inget riktigt pålägg, har min rumskompis Peter berättat. Istället har jag köpt en billig orange ost på Sainsbury’s. Jag tror att jag älskar Sainsbury’s. I den affären finns verkligen allt en ung man kan önska sig.

När jag kom in i mitt nya hus blev jag:
Först glad, eftersom det luktade penicilin. Och jag tyckte att det var roligt att det luktade penicilin.
Sedan ledsen. Eftersom jag kom på att det nog var mögel som luktade.
Till slut lättad, när jag kom på att det inte var mögel utan gasspisen som jag förnimmt.
Vi har riktigt mögel också, men det luktar i alla fall inte.

Reflektioner

2007-01-02T03:24:00.000-08:00

Reflektion nr 1
Tummen upp har hittat ett fel i den dialektiska materialismen. Enligt teorin om tes, antites, syntes (som utvecklats av bl a Slavoj Žižek till att gälla även populärkultur) borde Sting ha blivit "inne" igen redan i september år 2002. Men trots hans sammarbeten med de mest respekterade studiomusikerna, och ivriga experiment med skrattyoga och örtte så fanns, enligt konjunkturinstitutet, inga tendenser till en sådan utveckling.

(Inte desto mindre så diggar jag karln skarpt. Kom ihåg vad Kay Pollak brukar säga: "Det är bara döda fiskar...". Undertecknad nynnar ofta på den härliga "Fields of Gold" med påhittad text (och antagligen också melodi). Triple & Touchs cover av "Englishman in New York" i senaste På spåret gick inte heller av för hackor.)

Reflektion nr 2
Efter idogt gnuggande av de små grå så har jag kommit fram till att svenska språket har ytterliggare en homonym mer än vad jag förut trodde var möjligt. Synoptikern (där man kan få nya bågar) stavas på pricken lika dant som Synoptikern (antingen Matteus, Markus eller Lukas).
En jul med korsord hemma hos mor&far har satt sina spår.

Farväl Falsterbo

2006-12-21T05:42:00.000-08:00

Undertecknad sitter nu vid datorn på Skanörs bibliotek (e-post, chat och spel = 2o kr/halvtimme, fax = 40 kr/st) för sista gången på ett bra tag. Sentimentalt var ordet. Snart bär det av hemåt för traditionellt julfirande i huvudstaden och sedan vidare till äventyr i Metropolis. Det har onekligen varit spännande att bo i Falsterbo, jag har haft mycket tid för mig själv (40 min med buss till min närmaste kamrat) och fått gått om möjlighet att studera le charm discret de la bourgeoisie. Min boendesituation har gjort att jag förvandlats till 50% pensionär (-Vad har du gjort i dag? - Ehh, krattat löv och klippt murgröna. Själv då?) och 50% hedonistisk partymyra. "Det blir lätt att man stannar ute till klockan fem om man har en lång väg med bussen hem. " (Citat från valfri Stefan Sundström-/Lars Winnebäck-låt)

Enligt ryktet kommer min nya hemort ha en helt annan social sammansättning än Vellinge, något som förhoppningsvis kommer att var utvecklande och stimulerande. Jag ska göra mitt bästa för att tummen upp ska levas och frodas i framtiden, och att den även då kommer att innehålla våra kära kamrater "å, ä och ö" I annat fall kommer jag gå över till att skriva på engelska fast med det kyrilliska alfabetet, något som garanterar att stor komik uppstår.

Dagens fråga: Vilka vanliga engelska ord gömmer sig bakom följande kyrilliska stavning? (En av dem är ett namn)
Блокбастер, джинсы, Эрнест Хэмингуэй

Fascinationen fortsätter

2006-11-13T03:03:00.000-08:00

E-nummren fortsätter att fascinera! Knappt hade jag hunnit publicera det föregående inlägget förrän jag fick ett mess från en konststuderande vän. Han förklarade den stora betydelse som E-nummren spelade för de tyska expressionisterna. Paul Klees målning Soluppgång (se ovan) ska till exempel vara ett försök att skildra E 263 Kalciumacetat som traditionellt används i fiskinläggningar, matbröd och andra bageriprodukter. Med inslagen av ljusrosa färgnyanser vill Klee varna för de biverkningar i form av munsår som E-nummret kan ge upphov till hos känsliga personer.